Guld, glädje och tårar – här är de bästa idrottshistorierna från 100-åriga Finland

Mikael Källman från anonym novis till superstjärna, Mika Häkkinen från dödens portar till dubbel världsmästare, Marja-Liisa Kirvesniemi från spottkopp till hyllad hjälte.

Yle Sporten har nationens hundraårsjubileum till ära under hösten listat Finlands hundra största idrottsögonblick. Samtidigt har vi gjort nedslag i 32 mer eller mindre otroliga historier – som vi nu sammanställer i ett vackert (jul)paket.

Kanske du vill läsa om Jukka Keskisalos magiska banvarv, efedrinmysteriet från hemma-VM i ishockey, Mika Myllyläs tragiska öde eller Kyra Kyrklunds livsverk?

Ta en bekväm ställning – och njut.

Hjältedådet som gör Lasse Virén odödlig

En suck sveper över stadion. En tystnad lägger sig bland publiken. Och över hela Idrottsfinland. Var det verkligen så här det skulle gå? Det är OS-final på 10 000 meter i München den 3 september 1972. Det är dagen då Lasse Virén, i sin första mästerskapsfinal, ska återupprätta den stolta långdistansnationens olympiska ära. Men så sker det. Virén faller omkull knappt halvvägs in i loppet, täten rymmer iväg, allting är över. Virén vägrar ändå ge upp. Han stiger upp, tänker först börja springa åt fel håll, men fäster sedan blicken på tätklungan och är ikapp på nolltid. Publiken applåderar. Då 500 meter återstår kliver Virén upp i ledning. I den sista kurvan ser det redan ut som om Emiel Puttemans passerar, men Virén biter ihop och håller ut. Lasse Virén tar OS-guld på den nya världsrekordtiden 27.38,35 och skriver det första guldkantade stycket i en av de ståtligaste idrottsberättelserna i Finlands historia. – Den bestående bilden av Lasse Virén är att han faller ner, stiger upp, samlar sig, korsar mållinjen, slår världsrekord, summerar Brendan Foster händelsen som symboliserar finsk sisu. Vilken story! Läs hela storyn om den hänsynslösa taktikern som hyllas av konkurrenterna, den historiska nationalhjälten som bromsas av älgjaktsolyckor och skoskandaler – och guldet han aldrig borde ha tagit.

Den kalla konungen som ingen kom nära

Under en enastående timme på Djurgården blir han legendarisk. Under en sagolik timme i Paris odödlig. Övernaturlig, löparnas konung, Paavo den store. Paavo Nurmi kröner sin ofattbara karriär med OS-guld på 1500 och 5000 meter i OS i Paris 1924. Med en timmes mellanrum. Detta efter att en knapp månad tidigare ha sprungit världsrekord på samma sträckor i Helsingfors. Med en timmes mellanrum. En av alla tiders idrottare i hela världen förblir resten av sitt liv en person som förefaller butter och bitter. Han håller distans till människor. Journalister vill han inte ha att göra med. Han tackar ja till Rundradion för en 70-årsintervju 1967 – med ett villkor: Han ska intervjuas av republikens president Urho Kekkonen. Sagt och gjort. Presidenten möter kungen. Ofta har den hårda och kyliga personligheten framhållits i berättelserna om honom. Frågan är ändå hur mycket av framgångarna berodde just på psyket? Läs hela storyn om den niofaldiga olympiska mästaren och djärva nytänkaren med den sträva personligheten och det stenhårda psyket.

Det lilla landets stora fest – totalt utopistisk dröm blir sann

I tolv år finns ingenting så dominerande, bjudande och manande i Helsingfors stadssilhuett som det vita tornet som höjer sig över Olympiastadion. Det står där som en trotsig påminnelse om vad som borde ha varit. Men också som ett löfte. Och stunden kommer till slut. En egentligen fullständigt orealistisk dröm förverkligas sommaren 1952. OS i Helsingfors har en enorm inverkan på efterkrigstida Finland och för med sig tuggummit, minigolfen och Coca-Colan. De olympiska spelen har inte bara en stor betydelse för det finländska idrottslivet, utan även en särskild bemärkelse för Finland som nation. Genom lyckade OS-arrangemang och gästfrihet visar finländarna för hela världen att landet och dess invånare har återhämtat sig från kriget och att Finland fortfarande existerar som ett fritt land. De lyckade spelen har en stor symbolisk betydelse för den finländska självkänslan. OS blir ett steg mot det bättre. Läs hela storyn om hur Finland trots kraftig kritik och stor skepticism gör det omöjliga och blir det minsta landet någonsin att stå värd för olympiska sommarspel.

Globens guldgäng frälser hela hockeytokiga nationen

Minuterna, timmarna, dygnen, dagarna, till och med veckorna efter att slutsignalen ljuder i Globen den 7 maj 1995 är finländsk idrotts- och samhällshistoria. Det är festen som definierar ett helt årtionde. Stora känslor och glädjeyra tar över de direkt inblandade och en avsevärd del av hela nationen på ett sätt som kanske bara kan ske en gång. Ledningsgruppens tårögda, på gränsen till hysteriska, kramdans i avbytarbåset är så långt ifrån hockeytränarnas kyliga återhållsamhet man kan komma. Erfarna medelålders hockeyledare som sett det mesta låter den spontana glädjen explodera som vanligtvis bara barn klarar av. Bilder på glädjen i omklädningsrummet finns till och med i dagens skolböcker. Efter år av de mest bisarra motgångar har det enormt folkkära men dito enormt bespottade Lejonlaget gjort det som verkat omöjligt: Tagit vårt första VM-guld. Senast då laget uppe med armarna runt varandras axlar tillsammans med publiken stämmer in i J. Karjalainens ”Me ollaan sankareita kaikki” blir guldet hela nationens gemensamma egendom. Läs hela storyn om Lejonen som med ett självförtroende, gemenskap och psykisk styrka utan like tar Finlands första VM-guld i ishockey.

En begränsad begåvning och utnyttjad nationalhjälte

På hemmaplan växer oron. Hur ska den oberäkneliga mästaren klara av att hålla sig i skinnet? Den långvariga tränaren Matti Pulli hittar en lösning i en vrå i OS-byn – ett flipperspel som adepten ödslar överloppsenergi på. I timmar och åter timmar. Tävlingen i stora backen, som skjutits fram på grund av vädret, kan till slut genomföras sex dagar senare än planerat. Matti Nykänen är fortfarande precis lika överlägsen. När OS i Calgary 1988 är över kan han titulera sig alla tiders backhoppare. Tränaren Pulli var en faderfigur som ingav Nykänen trygghet. Utan honom skulle allt ha kunnat spåra ur i ett tidigt skede. Men inte ens han kunde förhindra det som senare skedde. Alla som känner Nykänen är överens om att han är en gentleman som nykter. När alkoholen tar över kan det däremot urarta. Till och med så långt som in i fängelset. Det är uppenbart att Nykänen var sin tids överlägsna etta i det han var bra på – kanske det enda han var riktigt bra på. Läs hela storyn om Matti Nykänen, vars dystra sida med alkoholmissbruk och mörka tidningsrubriker överskuggat faktum att han som bäst var en gudabenådad backhoppare.

Under två magiska år är Jari Litmanen kung av Europa

När Jari Litmanen den 24 maj 1995 står redo i spelartunneln för att marschera in på Ernst-Happel Stadion i Wien har han vandrat en lång väg för att nå sitt mål. Resan har gått via Reipas, HJK och MyPa in i hjärtat av den europeiska spelutvecklingens högborg, Ajax i Amsterdam. Knappt 50 000 åskådare har packat in sig på den österrikiska nationalarenan när de regerande mästarna AC Milan gör sig redo för sin tredje raka Champions League-final. Litmanens uppladdning är ingalunda optimal och veckan fram till finalen präglas av snuva, feber och undermålig sömn. Han blir utbytt och får följa med från sidan då Patrick Kluivert avgör med en tåspets. Ny final nästa vår. Litmanen gör mål både under ordinarie matchtid och i strafflängningen, men Ajax förlorar mot Juventus. – Hans förmåga hade förtjänat en bättre karriär, sammanfattar Paul Simpsons den brokiga och skadeförföljda karriären. Men just där, under åren 1994–1996, var Jari Litmanen inte bara den "Kuningas" (sv. Kungen) som han blivit känd som i Finland. Då regerade han Europa. Läs hela storyn om Finlands genom tiderna bästa fotbollsspelare och den smärtsamma lobben blev början på något stort.

Från spottkopp till Finlands främsta olympiska idrottskvinna

Det tidigare tonårslöftet är efter ett misslyckat VM 1982 en 26-årig flerfaldig mästerskapsåkare som aldrig vunnit en individuell medalj. Hon stämplas som en evig förlorare. – Sådant glömmer man inte, säger den i dag 62-åriga Marja-Liisa Kirvesniemi. I OS i Sarajevo 1984 stämmer sedan allt. När hon halvvägs in på avslutande 20 kilometer inser att hon kommer att vinna sitt tredje guld blir hon alldeles till sig. – Jag fick känslan att ”hjälp, hur ska jag våga komma i mål?” Jag visste att jag skulle bli en trefaldig OS-vinnare och började tänka på allt det skulle hämta med sig. Marja-Liisa Hämäläinen blir en hyllad hjälte – och får samtidigt revansch på alla som skällt ut henne under årens lopp. – Jag måste nog medge att visst kändes det bra att visa åt alla tvivlare. Men det fula pratet tände en extra gnista i mig. Läs hela storyn om Finlands alla tiders OS-drottning Marja-Liisa Kirvesniemi (f. Hämäläinen) vars genombrott dröjde längre än vad många hade tålamod med.

Den katastrofala skammen och skandalen som lamslår en hel nation

Lahtis. 2001. En ort och ett årtal som alltid kommer att förknippas med ett ord: Dopning. De mardrömslika veckorna har lämnat djupa spår i den finländska idrottssjälen. Den 28 februari är skandalen fullbordad. Den fyrfaldige världsmästaren Mika Myllylä, skidikonen Harri Kirvesniemi, den färska jaktstartsvärldsmästaren Virpi Kuitunen samt stafettmedaljören Milla Jauho åker fast för Hemohes. Det arrangeras, givetvis, en ny presskonferens. Nu vill inte sponsorerna vara med längre. Stora svarta skynken skymmer alla varumärken. Förklaringarna är igen många och långa. Paavo M. Petäjä förkunnar de legendariska orden ”katastrofaalisen suurta häpeää” för att beskriva händelsen som traumatiserar en hel nation. Det här vet vi. Det är mycket annat som vi inte vet – och förmodligen aldrig kommer att få veta. Läs hela storyn om dopningsskandalen i skid-VM i Lahtis 2001 med läkarväskor, bastuavtal, knagglig engelska och grova lögner.

Från dödens portar till dubbel världsmästare

Formelvärlden håller andan. Det är den 10 november 1995, det första tidskvalet inför säsongens sista GP på Adelaides gatubana. En rödvit McLaren ligger sidlänges halvt inne i den ensamma däckvallen i den ökända Brewery Bend-kurvan. Inne sitter Mika Häkkinen. Livlös. Luften har gått ur vänster bakdäck och bilen går inte att kontrollera. Den slungas iväg från den upphöjda kantstenen i en hastighet på närmare 200 kilometer i timmen och rör knappt marken innan den smäller in i räcket. G-krafterna är enorma. Häkkinen har med kolossal kraft slagit huvudet mot ratten och drabbats av en skallfraktur och allvarliga nackskador. Nu är det bråttom. Han överlever. I en månads tid hålls han kvar på sjukhuset i Australien, med flickvännen, senare frun, Erja vid sin sida. – Erja, lova mig en sak. Om jag ännu en vacker dag klarar av att gå ut härifrån, så släpp mig aldrig mera bakom ratten. Läs hela storyn om den tjurskalliga grabben vemsomhelst som lyckas, om spöket som skräms av mekanikernas miner och pappas tårar – och Finlands största F1-legendar.

Lärde Finland förlora – folkfavorit med ett stort, sensitivt hjärta

Den 17 februari 1980 skulle det slutligen hända. På 15 kilometer vid OS i Lake Placid. Föret var skarpt, skidorna perfekta. Han åkte vansinnigt bra. Men det gjorde också Thomas Wassberg – som var en hundradelssekund bättre. Det riktigt stora, med tanke på hela den finländska idrotten, var trots allt det sätt som Juha Mieto tog förlusten på. Hur mycket än den förargliga förlustmarginalen har fått utrymme också långt senare i vår medvetenhet kring internationell toppidrott och Finland i den. Mieto lärde Idrottsfinland någonting. Om vad idrott egentligen är. Majoriteten av bänkidrottarna var naturligtvis helt ifrån sig. Det här är oöverkomligt bittert. Känslan bitterhet är emellertid något som aldrig funnits på Mietos repertoar. Men det riktigt stora i fråga om ”Jussi” är den plats i människors hjärtan han tidigt vann – den plats som slutgiltigt förborgades i och med hundradelsförlusten. Läs hela storyn om anekdotmaskinen som får folk att vika sig av skratt och människokännaren som uppskattar arbete över allt annat.

En av Finlands alla tiders OS-idrottare trivdes aldrig i rampljuset

Två år efter det tredje OS-guldet är Pertti Karppinen 33 år gammal och borde enligt vissa ha förstånd att sluta och “ge rum åt yngre idrottare”. Själv har jag då nyss fyllt 24 år och börjat sommarjobba på Sportmagasinet. Vi träffas i Åbo en solig försommardag och till min glädje svarar OS-hjälten utförligt på mina frågor. Om vad som ännu sporrar honom efter tre vunna OS-guld, om vad som attraherar i rodden, om vad en roddtävling kräver av psyket och om de goda respektive dåliga sidorna med toppidrottarlivet. Det är först då vi kommer fram till den sista frågan som det tänder till ordentligt. – Någon kanske ser det som positivt, men jag upplever det i varje fall som negativt att idrotten medför så mycket publicitet. Då man når framgång blir det så mycket publicitet att det börjar störa ens eget liv och familjelivet, inleder Karppinen. Och kommer så småningom upp i varv. Läs hela storyn om roddlegendaren Pertti Karppinen som vann guld i tre raka olympiska spel – en otrolig bedrift som då det begav sig inte kändes så märkvärdig.

Oktoberkvällen då tårarna rann på Olympiastadion

Till all lycka står Sami Mahlio fortfarande vid Finlands vänstra målstolpe. Han räddar bollen från mållinjen – men bollträffen är sned. Mahlios skott träffar målvakten Teuvo Moilanens vänstra ben och rullar in i mål. Paniken i Finlands försvar byts ut mot känslomässig förlamning. Publikens eufori ebbar ut på en sekund. Oktobervädret i Helsingfors är dystert. Det har regnat i en vecka och det öser ner genom hela matchen. Den genomdränkta publiken är mestadels apatisk efter domaren Bernd Heynemanns slutvissling två minuter efter självmålet. Vissa reagerar starkare. Olympiastadions toaletter slås och sparkas sönder. Någon skriker och slänger sig i frustration mot ett stängsel utanför stadion. Han gör det om och om igen. De flesta tar sig ändå hem i tystnad. Total tystnad. Regnet fortsätter ösa ner men de blöta kläderna känns irrelevanta. Känslan av tomhet släpper inte. Vuxna män gråter i spårvagnen. – Trots att det finns en ny generation nu så är det en inbyggd känsla av att ”tänk om det skiter sig”, säger Yle Sportens dåvarande referent Jens Berg. Läs hela storyn om hur det finländska fotbollslandslagets dystra historia kulminerar i flippersjälvmålet mot Ungern i den sista kvalmatchen till VM 1998.

Den brinnande bilen och telefonsamtalet som ändrade allt

Tommi Mäkinen hinner bara yttra några meningar i Yles intervju efter säsongens sista VM-rally i England. Han har kraschat ut på den första tävlingsdagen och för spanjoren Carlos Sainz återstår bara att sluta minst fyra för att säkra VM-titeln. Efter det inledande besvikna svaret ringer Mäkinens mobil och han avbryter intervjun. – Vänta lite, vi tar om strax, säger Mäkinen till reportern och svarar i telefonen. En spänd tystnad vidtar. Det är Mäkinens bror i andra ändan. Han lyssnar koncentrerat på vad brodern försöker berätta och upprepar "mitä" (sv. vad) flera gånger. Så småningom börjar det gå upp ett ljus. Med femhundra meter kvar av säsongens sista specialsträcka på säsongens sista VM-rally har det otänkbara hänt. Det som inte var möjligt har blivit verklighet. – Det kan inte vara sant. – Det kan inte vara sant. – Det kan inte vara sant. Läs hela storyn om det oväntade telefonsamtalet till den förbluffande fyrfaldiga rallyvärldsmästaren Tommi Mäkinen framför tv-kameran.

Tre mardrömmar mot Tre Kronor: De gör ont – fortfarande

1986 skakades världen av Tjernobylolyckan och Diego Maradonas samarbete med gud. 1991 blev Sovjetunionens svanesång och Mike Powell hoppade 895. 2003 störtades Saddam Hussein och Roger Federer vann sin första Wimbledontitel. Och så minns vi i Finland ”Masken”, ”Sudden” och ”Pebben”. Tyvärr. 4–4, 4–4, 5–6. Resultat som ser helt vardagliga och odramatiska ut i skriven form. Tusentals hockeymatcher har slutat med just de resultaten på tavlan och i matchprotokollet. Det blir andra bullar med vardagligheten om man sätter in resultaten i följande sammanhang: Finland-Sverige i ishockey-VM 1986 Finland-Sverige i ishockey-VM 1991 Finland-Sverige i ishockey-VM 2003 Då gör de ont. Inget får en vän av Finlands hockeylandslag att sjunka så djupt in i sorgens dal som minnena från de matcherna mot Sverige. Det blir en gemensam nationell utfärd till mindervärdighetens komplexfyllda värld. Glömma? Glöm det. Läs hela storyn om Lejonens smärtsamma genomklappningar mot Tre Kronor som etsas sig fast i det kollektiva hockeyminnet.

Mikael Granlunds sagolika zorromål trollbinder hockeyvärlden

VM-guld i ishockey. Finalseger över Sverige. Större än så kan det inte bli. Såvida du inte heter Mikael Granlund. Tekningen till Granlund, som nappar pucken. Han kommer runt. OOOOOJ! TITTA! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Vi har sett något helt otroligt! Det är något helt obegripligt! Semifinalen mellan Finland och Ryssland i ishockey-VM i Bratislava våren 2011 står och väger i ett mållöst läge. Tonåringen Granlund avancerar bakom förlängd mållinje, lyfter upp pucken på klubbladet och sätter pucken i mål genom en så kallad zorrofint. Ordet ”ilmaveivi” blir en legendarisk term inom finländskt idrottsliv. – Det som jag mest funderat på är: Hur kommer någon på idén att dra en ”ilmaveivi” då en VM-semifinal står 0–0? Varifrån kom det att Micke G plötsligt tänkte att ”Nu kör jag en ilmaveivi”? Det har jag inte lyckats förklara för mig själv, säger Kaj Kunnas. Läs hela storyn om den skygga tonåringens konststycke som blir ett frimärke, om Mikko Koivus ovärderliga ledarskap och om guldfirandet som gick överstyr.

Enorm dedikation och stora risker bakom maratonmiraklet

– Jag tror Sverige hade större nytta av min framgång än Finland. I Finland var det många som tänkte att ”Janne Holmén är så extrem att vi inte kan låta alla göra som honom”. Men man måste våga ta risker, stora risker. Den okända ålänningen löper ett sensationellt EM-maraton på Münchens gator 2002. Tack vare medfödd glöd, kompromisslös träning och total dedikation. – Om man är idrottare och siktar på toppen så måste man lägga det först och allt annat får sedan anpassa sig efter det. Man kan inte tänka att ”nu ska jag studera det här och ha det här sommarjobbet och så tränar jag då jag har en lucka i schemat”. – Det funkar inte. Det leder inte hela vägen till toppen. För Janne Holmén fanns gnistan alltid där. Den var lika självklar som oumbärlig – och bar honom ända fram till EM-guld. Ett guld som slog hela Finland med häpnad. Läs hela storyn om hur loppets yngling från den åländska idrottsfamiljen vinner EM-guld på maraton (med klipp från barndomen fram till segerruset).

Tisdagskvällen när hela Finland stod stilla

Vid 59.54 kommer kallduschen. Andrej Svetlakovs mål för matchen till förlängning – en förlängning som inte blir mer än 93 sekunder gammal. Kasperi Kapanen åker runt det ryska målet och sätter in den avgörande pucken. Den fullträffen betyder 4–3 och kronan på verket i ett storslaget hemma-VM. Egentligen kulminerar VM i det ögonblicket. Det som framför allt etsat sig fast i folks minne är ändå den oerhörda resa som juniorlejonen gjorde. Inte nog med att Finland reste sig ur underläge två gånger i VM-finalen mot Ryssland den 5 januari 2016, det finska juniorlandslaget hade gjort upphämtningarna till en konstform på sin väg till guldmatchen. – De mest begåvade sakerna sker på isen, och de mest fatala misstagen. Laget spelar fullständigt korkat i vissa matcher för att i andra stunder spela alldeles lysande. Finland är ett lag man bara kan bli kär i, säger SVT-profilen Chris Härenstam. Läs hela storyn om juniorlejonen som charmade Idrottsfinland ledda av superkedjan med Sebastian Aho, Patrik Laine och Jesse Puljujärvi.

Mika Myllyläs tragiska livsöde – en historia om sorg, ilska och förlåtelse

Skid-VM i Lahtis 2001. Illusionen av en hederlig idrott spricker. De dystra händelserna kastar en skugga över den naiva tron på en ren skidsport, rena finländare. Jävla fuskare! När skandalen slår ner inleds Mika Myllyläs skärseld. På ett ögonblick förvandlas han från nationalhjälte till förrädare. Han publicerar ett ”testamente” där han ber Finlands folk och hela idrottsvärlden om förlåtelse. Den inre kampen är betydligt slitsammare än den mot konkurrenterna ute i skidspåren. Hans känsliga och troende själ klarar inte av den offentliga skammen. Han sjunker allt djupare ner i ett helvete fyllt av alkoholmissbruk och pinande samvetskval. Sommaren 2011 hittas Mika Myllylä, 41, död i sitt hem. Skid-VM i Lahtis 2017. Cirkeln är sluten, Finland har lämnat skandalen bakom sig, vänt ett nytt blad. Jag ser Iivo Niskanen vinna ett överlägset guld på 15 kilometer klassiskt. Jag hör honom i stadionintervjun nämna sin stora barndomsidol: Mika Myllylä. Han har förlåtit Myllylä. Jag har förlåtit Myllylä. Finland har förlåtit Myllylä. Läs hela storyn om den närmast mytiska skidmästaren Mika Myllyläs som bär med sig förrädarstämpeln fram till sin död.

500 meter frenesi – det hisnande banvarvet i Göteborg

Med 500 meter kvar att springa av EM-finalen på 3000 meter hinder i Göteborg sommaren 2006 ser det mörkt ut. Det som få då visste var att tävlingen hade gått precis enligt planerna. Efter VM-succén 2003 hade Jukka Keskisalos löparkarriär kantats av skadeproblem. Den då 25-årige Joensuun Kataja-löparen hade fått sitt internationella genombrott vid VM-tävlingarna i Paris, där han löpte in på en sensationell nionde plats. OS-säsongen 2004 hade förstörts av skada och vid VM-tävlingarna i Helsingfors följande sommar tog det roliga slut redan i heaten. Men på fredagskvällen den 11 augusti 2006 stämde precis allting. Där och då, på Ullevi i Göteborg, kom ögonblicket som skulle definiera hela karriären. – Hans styrka var onekligen den taktiska löpningen, men skadorna gäckade honom tyvärr, säger svenske konkurrenten Mustafa Mohamed. Utan skadorna är jag övertygad om att Jukka hade varit en löpare av världsklass med kapacitet att ta VM- eller OS-medaljer. Helt klart. Läs hela storyn om Jukka Keskisalos magiska sista 500 metrar som bär fram honom från bottenskiktet till EM-sensation.

Mikael Källman från anonym novis till prisad superstjärna

På 1980-talet fick de tyska klubbarna endast ha en utländsk förstärkning och invånarna i stadsdelen Wallau i lilla Hofheim am Taunus trodde inte sina öron då fusionsföreningen SG Wallau/Massenheim meddelade att de skaffat en okänd finländare. – Responsen från framför allt pressen var brutal, berättar Mikael Källman. Våren 1992 vann Wallau EHF-cupen och i slutet av året valdes Källman till Tysklands bästa handbollsspelare – som första utlänning. Magnus Wislander: "Han var en superstjärna i Tyskland, det var det inget snack om. Hade Källman varit hockeyspelare skulle han stå på ett torg som staty." Jan Rönnberg: "Nog vet ju folk hur det är i små byar som Karis. Hälften är ens vänner och den andra hälften hoppas nästan att det går åt helvete." Kaj Kekki: "Utomlands plockades röda mattan fram när han kom på plats. Då Micke skakade hand med domarna före matcherna kändes det som att vi direkt fick tre mål på tavlan." Läs hela storyn om Finlands genom tiderna bästa handbollsspelare Mikael Källmans resa till stjärnstatus.

Bosses krokiga väg till världsmästare och Youtube-sensation

13-årige Marcus Grönholm fick inte följa med då pappa Ulf skulle köra ett sista träningsåk inför det helsingforsiska vinterrallyt i februari 1981. Istället gjorde kartläsaren Bob Rehnström Uffe sällskap för att kolla att bilen fungerade som den skulle. Det var en sur ”Bosse” som lämnades hemma då Fiaten åkte ut i Kyrkslättnatten. Lite senare kom samtalet från polisen. Uffe och Bob hade kört in i en plogbil och avlidit omedelbart. Trots den stora tragedin försvann inte motorsporten från familjen Grönholms liv. Belöningen kom till slut – men vägen fram var full av hinder och motgångar. Grönholm deltog i sitt första VM-rally i Jyväskylä 1989. Under de kommande åren vann han fyra finländska mästerskap, men lyckades aldrig etablera sig i VM-serien. Hösten 1996 övervägde han att ge upp drömmen och istället satsa heltid på jordbruket i Ingå. Tillsammans med sin hustru Teresa valde han ändå till slut att inte överge rallysatsningen. Med facit i hand kan man säga att det var rätt beslut. Läs hela storyn om Marcus Grönholm, vars ihärdiga arbete ledde honom fram till dubbla VM-guld och ett klassiskt Youtubeklipp.

Ett livsverk fyllt av glädje och gemenskap

Vi måste få till nånting liknande! Tanken slår Carl-Olaf Homén, då 24-årig universitetsstuderande, när han springer för Delaware i världens äldsta stafettevenemang Penn Relays i Philadelphia, Pennsylvania våren 1960. En unik stämning, skolgemenskap och sammanhållning. Det här ska minsann förverkligas också hemma i Finland. Sagt och gjort. Redan nästa år slår Stafettkarnevalen upp dörrarna på Djurgårdens sportplan i Helsingfors. Med drygt 600 deltagare är man genast Svenskfinlands största skolidrottstävling – nu med över tiotusen är karnevalen hela Europas största årliga skolidrottsevenemang. – Karnevalen har en mycket viktig plats i mitt hjärta. Och jag tror också det är viktigt för en minoritet att inte i varje ögonblick påminnas om sin litenhet i förhållande till majoriteten, säger ”Homi” nu, efter 56 karnevalår. Läs hela storyn om den amerikanska souveniren som förgyllt den finlandssvenska skolidrotten i över 50 år – och bara är ett stycke i Carl-Olaf Homéns mäktiga livsvärv i idrottens tjänst.

Från superstart via genomklappning och pånyttfödelse till historiskt guld

Guldet blev till sand. Trodde de flesta. Finlands innebandyherrar hade inlett strålande. Men 4–0-ledningen gick upp i rök och då sex minuter återstod ledde Sverige med 6–4. Game over? Ingalunda. VM-finalen i Prag den 14 december 2008 såg ut att bli ett nytt kapitel i boken om bittra förluster mot Sverige. Då Niklas Jihde gjorde 6–4 vid tiden 51.04 såg det mörkt ut. – En del av mina vänner och bekanta har berättat att de gav upp och gick i bastun vid det skedet. Nej perkele, det var det, tänkte de, säger Tero Tiitu nu. Skam den som ger sig. Tiitu och de övriga i landslaget manade på varandra. Mantrat lydde: ”Hoppet lever, det gäller att kämpa till slut”. Henri Toivoniemis räddning blir startskottet på den finländska innebandyns mest klassiska sekvens. Juha Kivilehto inleder anfallet, Mika Kohonen fintar, Rickie Hyvärinen passar och Tero Tiitu skjuter bollen i mål. Matchuret stannar vid tiden 65.12. 7–6 till Finland. VM-guld. Läs hela storyn om det första blåvita VM-guldet i innebandy och vad det betydde för hela grenen i Finland.

Sommaren när Finlands fotbollsdamer tog Europa med storm

– För första gången har vi verkligen ett stort mål, där vi också får vara med och jobba tillsammans. Jessica Julin hörde till nyckelspelarna i det historiska finländska fotbollslandslaget som stod för en bragdartad turnering i dam-EM i England 2005. En turnering som gav ringar på vattnet. – Jag har hört folk säga att tack vare er har jag fått börja springa med min dotter på fotbollsträningarna, berättar Jessica Thorn. Inför den sista gruppspelsmatchen har Finland avgörandet i egna händer – men motståndaren Danmark är klar favorit. Finland gör ändå två snabba mål i första halvlek genom Laura Kalmari och Heidi Kackur, vinner med 2–1 och kniper semifinalplatsen. – Vi skulle bara till semifinal, alla hade satt sikte på det och nu är vi där, sade Kackur i intervjuzonen efter skrällen. Finland hade under Michael Kälds ledning inte bara nått sitt första slutspel någonsin, utan också gått vidare från gruppspelet. Läs hela storyn om Finlands första EM-slutspel, som Yle Sporten noggrant följde med från början till slut.

Psykade ner konkurrenterna och chockerade hemmapubliken

Thomas Johanson och Jyrki Järvi är olika som personer men de delar en stark tävlingsinstinkt. Under åren före OS i Sydney tar de två ofta ihop. Det är påfrestande, men meningsskiljaktigheterna formar dem så småningom till en stark enhet. En enhet som berövar australierna det på förhand sett säkraste hemmaguldet. Under sommaren inför OS tränas de blivande olympiska mästarna av australiern Emmett Lazich – en anställning som hålls hemlig. Först några dagar före OS-starten uppenbarar sig Lazich i Finlands dräkt på tävlingsområdet. Detta som en del av det taktiska rävspelet – som var Thomas Johansons specialitet. – Det danska båtlagets skeppares självförtroende smulades sönder redan före OS. Regattan i Sydney var hans sämsta under hela olympiaden. Det var ”Tompes” förtjänst, menar Järvi. – Det har en påverkan på mig själv, säger Johanson. Hjärtat blir bara större och större. Självförtroendet växer. När man får ett sådant momentum blir man ganska oslagbar. Läs hela storyn om det omaka paret som i Sydneyvattnen vinner det första OS-guldet i seglingens 49er-klass.

Veckan då konståkningens framgångsvåg nådde sin kulmen

Energin och urladdningen nere på isen känns ända uppe på läktaren. Publiken i den fullsatta arenan lever med i varje element och då det fyra minuter långa programmet går mot sitt slut vet alla att det här kan räcka långt. Då hon går in i sin sista piruett hör man inte musiken för ovationerna. Laura Lepistö vinner guld. Susanna Pöykiö tar brons, Kiira Korpi är femma. Alla tre bland de fem bästa i konståknings-EM. År 2009 var Finland Europas bästa nation inom damkonståkning och en av de bästa i hela världen. Hur blev det möjligt? Det högklassiga, målmedvetna arbete som gjordes i klubbarna runtom i landet? De inhemska tränarnas vilja att dela med sig av sitt kunnande för att lyfta hela den finländska konståkningen? Ifall svaret låg där, borde framgångarna inte då ha fortsatt? I dag, åtta år efter jublet och euforin i hemma-EM, är den finländska konståkningens framgångshistoria ett minne blott. Läs hela storyn om orsakerna bakom den historiska framgången i konståknings-EM i Helsingfors – och vad som hände sedan.

Jarno Saarinen var större än livet – tills han slets ifrån det

Soilis käraste sedan de tidiga tonåren är borta för evigt redan i det skedet som hon ser rökpelaren stiga från Curva Grande. Bara några timmar tidigare har hon roat följt med Jarnos skrälliga men entusiastiska version av Oklahoma-musikalens signaturmelodi Oh, what a beautiful morning framförd på hotellrummets balkong. Snart fylls hennes medvetande av ett ljud som hon aldrig glömmer: sorgeringningen från kyrkoklockorna i Monza. Dödens klockor. Knappt ett och ett halvt år tidigare, på nyårsaftonen 1971, ljöd klockorna i Åbo domkyrka till ära för årets sista bröllopspar: herr och fru Saarinen. I staden där allt började. Livets klockor. Hela roadracingvärlden känner till drömparet som bildar 100 procent av Jarno Saarinens tävlingsteam. Det finns inga stallchefer, mekaniker, pr-människor, managers – bara Soili och Jarno. Jarno och Soili. Läs hela storyn om Finlands första motorsportmästare Jarno Saarinen – en av världens alla tiders snabbaste roadracingförare – och den ödesdigra majsöndagen.

Spelare hissades upp i flaggstången då baskethistoria skrevs

När Robert Petersen kom till Finland 1949 blev han omgående tillfrågad om han kunde hjälpa Kalevi Tuominen som basketlandslagets assisterande tränare. Han tackade gladeligen ja och det tog inte länge innan amerikanen lärde sig vad finsk sisu är. Petersen kom till Finland som mormonpredikant och stannade kvar för att hjälpa till med landslagsträningen. När han sedan en vacker dag skulle inleda ett läger i Vierumäki fattades över halva laget. ”Kan det verkligen vara så här illa ställt med finländsk basket”, tänkte han. En av få spelare på plats tröstade Petersen. Nog kommer de övriga säkert. På eftermiddagen anlände en kolonn av cyklister med sportkassar fastbundna på cyklarna. Spelarna var på plats flera timmar för sent efter att ha trampat sig fram från Helsingfors. Pengarna räckte inte till bussbiljetter. Robert Petersen hade fått sitt första bevis på finsk sisu – men inte det sista. Läs hela storyn om basketherrarna som kvalade in till OS i Tokyo 1964 – något inget annat finländskt bollsportslag lyckats med varken före eller efter.

En mytisk stjärnstatus som inte ens Nurmi, Nykänen eller Selänne utmanar

Den 29 maj 1938 krävdes det biljett för att få gå till perrongområdet på Helsingfors järnvägsstation. Längre än så kunde man inte resa med den biljetten. Ändå var det bara en bråkdel av de cirka 8000 på stationsområdet som lyckades få tassarna på en biljett. För med den biljetten fick man se självaste GeeBee inleda sitt besök i hemlandet. Alla ville få sin bit av killen från Vallgård som gjort det omöjliga – stigit fram som en av världens bästa på hela idrottsvärldens allra högsta topp, bland de mest romantiserade hjältemyterna, i tungviktsklassen i proffsboxning. I dag är det nästan omöjligt att förstå hur närmast omåttligt populär Gunnar ”GeeBee” Bärlund var under sina glansdagar. Då telegrammen om hans segrar på andra sidan Atlanten nådde Finland – flera timmar efter att domaren höjt GeeBees hand i ringen – spelade Rundradion Björneborgarnas marsch. Läs hela storyn om alla tiders populäraste idrottare i Finland som nådde proffsboxningens mecka och steg till den legendariska världsmästaren Joe Louis andra utmanare.

Endast cancern har hållit henne borta från sadeln

Olympiska spel, världsmästerskap, världscupsfinaler och internationella ridcentrum skulle lika väl ha kunnat befinna sig i ett annat universum då Kyra Kyrklund i småskoleåldern för första gången satt på ryggen av en häst. Irja hette hästen på Kyras gudmors jordbruk i Kymmenedalen och var en korsning mellan Ardenner och finskt kallblod. Fast ridturerna med Irja bland annat ledde till en bruten arm, så var hon biten av ridflugan. Hennes föräldrar som hade nollerfarenhet av hästar, men kände sin dotter, insåg att det var bäst att hon fick lära sig rida på riktiga ridhästar. Över ett halvt decennium senare känner Kyrklund fortfarande att hon lär sig nya saker och blir bättre på att kommunicera med såväl hästar som sina elever. Den eviga kärleken till utveckling har hållit henne på hästryggen genom hela livet. Inte ens en aggressiv bröstcancer har kunnat stoppa henne – hon kämpade tillbaka. Det är faktiskt inte bara medaljerna som räknas. Läs hela storyn om den sexfaldiga olympiern och VM-silverryttaren Kyra Kyrklund, som gjort ett enormt livsverk inom ridningen.

Från kräkning framför magiskt publikhav till dödens blick

– Det fanns inte en minsta tanke på att ge upp och avbryta. Publiken bar helt på riktigt fram mig. Jag har aldrig varit med om något liknande. Valentin Kononen har spytt och stapplat sig i mål som sjua på 50 kilometer gång i hemma-EM 1994. 362 dagar senare kommer fullträffen i VM i Göteborg – inte heller den utan dramatik. Endast Kononen och Zhao Yongsheng är kvar i guldkampen. Då händer det som efteråt kommit att kallas ”dödens blick”. Kononen går upp jämsides med Zhao, stirrar på honom med självsäker min – och kort därefter ligger kinesen raklång nere på asfalten. – Det är lite av en efterhandskonstruktion, säger Kononen om attributet ”dödens blick” men medger att den knappast var betydelselös. – Kanske han ändå märkte att jag tittade på honom med jämna mellanrum. Inte känns det så trevligt när du själv har det svårt och den andra med lätta steg går bredvid och stirrar på dig, typ att hur går det kompis? Läs hela storyn om de dramatiska scenerna då Valentin Kononen stirrar ner sin motståndare och tar VM-guld.

Efedrinmysteriet som förstörde festen i hemma-VM

– Stig Wetzell är en helyllekille, som varken skulle ha dopat sig medvetet eller hållit inne med sanningen. Pekka Alanen borde ha tagit sitt ansvar. Finländsk ishockeys grand old man Göran Stubb, då presschef för hemma-VM 1974, skyfflar över ansvaret på läkaren. Men det var målvakten Stig Wetzell som fick bära hundhuvudet för skandalen som stoppade Finland från nationens första hockeymedalj. Han blev upphöjd till nationalhjälte efter den overkliga utklassningen av hockeyjätten Tjeckoslovakien. Sedan slog nyhetsbomben ner: Stig Wetzell dopad – Lejonen tappar poängen. Bronset upplöstes i en deciliter urin. Det var inte bara kring ett eller två påskbord runtom Finland som Wetzell dömdes och korsfästes. – Jag vet med hundraprocentig säkerhet att jag inte gjort något fel. Det lämnar en jäkla bitter eftersmak på hela min karriär. Jag har burit ett kors på ryggen i 40 år. Det kommer jag aldrig över. Läs hela storyn om gåtan kring Stig Wetzells positiva dopningsprov, som tog flera märkliga svängar med spekulationer kring bananer, salmiaktuggummi och tumörer.