"Så hjälper du din son att sluta knarka" - en sådan handbok fanns inte när Gerd Snellman hade behövt den

När Gerd Snellmans vuxna son äntligen slutade med drogerna släppte spänningen i kroppen. Klumpen i magen försvann och Gerd blev trött. Hon sov, grät och promenerade - och skrev en bok.

I självbiografin "Mamman" berättar Gerd om de sex hemska åren då hon och hennes man gjorde allt för att få sonen att sluta med missbruket.

- Först pratade vi med honom, säger hon. Sen monterade vi in en gps i hans bil för att kunna kartlägga var han rörde sig. Våra metoder blev allt mer bisarra.

Men de saknade en manual, "Så hjälper du din son att sluta knarka". Och då den inte fanns, så måste de improvisera själva istället.

Gerd försökte skriva sin självbiografi utan att lämna ut sin son för mycket, men det var svårt eftersom han samtidigt var huvudpersonen.

- Allt som står om honom skulle jag egentligen inte alls vilja skriva, säger Gerd som helst hade lämnat bort både sprutor, blodstänk och ambulanser ur berättelsen.

Hon ville inte frossa i detaljerna, men märkte att vissa saker ändå måste berättas för att folk skulle förstå vad det handlar om.

- Men det här är bara min historia, säger hon. Berättar han sin blir det något helt annat.

Laestadianer i en liten stad

Gerd Snellman är mamma till sju söner, laestadian och bosatt i Jakobstad.

Eftersom kretsarna är ganska små upplevde Gerd att många kände förtroende för henne och hennes familj, bara för att de var bekanta med någon annan i släkten.

- Men vårt efternamn var ingen garanti för att allt skulle vara bra med oss, säger Gerd som många gånger tyckte det var jobbigt att träffa vänner på stan och tvingas uppdatera läget.

- Vad ska man säga? Jo tack, det är bra, äldsta sonen knarkar och...

Samtidigt ville Gerd inte vara tyst heller.

Nej, jag måste berätta. Jag måste berätta vad som händer hos oss

Gerd om skammen

Så när allt var över blev det en lättnad att kunna skriva självbiografin, som ett slags bokslut. Äldsta sonen Samuel, som är bokens huvudperson, lever ett helt annat liv idag. Han är gift, jobbar och har fyra barn.

Och han har läst sin mammas bok flera gånger och säger att den gör honom rörd.

- Jag visste inte att mamma och pappa tog mitt missbruk så hårt, säger Samuel.

I boken funderar mamman mycket på varför sonen ens började med drogerna, vad som var orsaken.

- Fast jag förstod knappt själv att jag missbrukade, säger Samuel. Så då visste jag ju inte varför jag började heller.

Men idag vet han att det var den sociala fobin som drog i gång det. Genom hela tonåren kände Samuel sig utanför och tyckte att han själv var konstig.

- Jag skämdes hela tiden då, säger han. Något var fel på mig, men jag visste inte vad.

Känslan bara förvärrades och till sist kunde han knappt sitta i ett klassrum och då han skulle hålla föredrag så skolkade han alltid.

Därför kände han ingen äkta lust att sluta med drogerna heller, när han väl testat.

- För då kunde jag ju plötsligt umgås med folk.

Jag kände mig normal. Jag blev social och vågade prata med mänskor

Samuel

Den tuffaste tiden var relationen mellan Samuel och Gerd som på en skör tråd, men Gerd tyckte ändå att hon kunde hantera den.

- Jag kunde parera då det behövdes och för det mesta var vår kommunikation rätt bra, säger hon.

Men med tiden fick hon ändå nog av lögner och nyckfulla beteenden och då struntade hon i att parera. Ibland blev hon så arg att det var skrämmande för henne själv också.

- Det var vrede, kommer hon ihåg. Vrede i rå form. En ganska stark kraft. Den kändes som ondska.

- Men när det går så många år. Man svämmar över till sist.

Inte för att mamman exakt såg då han petade i sig ämnen. Men hon såg spåren. Blodstänk på väggar och kvarlämnad utrustning som hade använts under proceduren

Ur boken "Mamman"

Nuförtiden när Gerd bläddrar i sin bok, så säger hon att det är som att titta in i ett helt annat liv. Familjen har gått vidare och Samuel har varit nykter i många år.

Han har också blivit kvitt sin sociala fobi.

- Eller jag har lärt mig hur jag ska hantera den, säger han.

Det lärde han sig på ett av behandlingshemmen.

Av alla strategier som prövades, var det till sist på ett behandlingshem i Sverige som Samuel slutade med missbruket. Det hjälpte att åka långt bort hemifrån, och för en längre period.

- Jag började ta tag i mitt liv där, säger han.

- Och när han kom hem därifrån, så märkte vi alla att han tycktes mena allvar, minns Gerd.

27 min

Mamma till en knarkare - Spela upp på Arenan

Heroinmissbruket försvårade moderskapet: "Min son hämtade leksaker åt mig när jag kräktes av abstinens"

"Jag kommer aldrig helt över att jag gav bort honom."

Systrarna växte upp utan mamma: "Vi förstod inte varför hon plötsligt försvann"

Idag vet Nadja och Nathalie att deras mamma inte var nykter.