Infjärden i Vasa har väntat i 20 år på att bli återställd — industrin har smutsat ner sjön

Infjärden i Vasa är ett av de mest nedsmutsade vattendragen i landet. Den innehåller arsenik, krom, granater och exceptionellt höga halter av kvicksilver och någon lösning lär inte hittas i brådrasket.

Infjärden är kanske den mest nedsmutsade sjön i hela landet. Från slutet av 1800-talet och framåt har sjön lidit på grund av olika sorts industrier.

Innan miljölagstiftningen skärptes var skyddet av vattendrag i Finland mycket svagt. Nu betalar vi för konsekvenserna och ett av de dystra exemplen är Infjärden.

Kan vara farlig för invånarna

Redan 1995 bestämde man att sjön skulle rensas upp, men projektet är fortfarande på hälft.

Samtidigt växer bebyggelsen omkring sjön och från Vasa stads sida är man orolig för att invånarna ska utsättas för skadliga ämnen. Eller att giftiga ämnen ska rinna ut i havet.

När man undersökt Infjärden har man bland annat hittat 60 000 till 70 000 kilo arsenik, 10 000 till 20 000 kilo krom, 1000 till 3000 kilo koppar och mellan 400 och 800 kilo kvicksilver.

Miljöministeriet betecknar det här som exceptionellt.

Alarmerande kvicksilverhalter

Antto Keto på miljöministeriet säger att Infjärden är ett utmanande fall.

- Jag känner inte till något motsvarande vattendrag där man skulle ha hittat så höga halter av metaller och skadliga ämnen, säger Keto.

Keto säger att speciellt kvicksilverhalten är alarmerande. Kymmene älv anses ha höga halter av kvicksilver, det ligger på 20 milligram per kilo.

I Infjärden är halten mellan 80 och 220 milligram per kilo, beroende på var man mäter.

Antto Keto säger att en likadan nedsmutsning som skett i Infjärden inte skulle vara möjlig i dag. Men 1945 när Kemira inledde sin verksamhet var miljölagstiftningen en helt annan än den är i dag.

Avfallshög för industrin i 100 år

Den största boven i dramat är Kemira Chemicals fabriker. Men i området har också försvarsmakten haft sin depå för skydd mot gasangrepp och då blev gammalt krigsmateriel och sprängämnen dumpade i sjön.

Kemira, myndigheter och försvaret har alla tre många gånger gjort undersökningar i Infjärden. Kemira fick tillstånd att återställa sjön 2005 och skred till verket 2009 med att sulfidera sjöns bottensegment.

Meningen var att binda de skadliga ämnena i sjöbottnen så att de inte skulle flyta upp till ytan. Kemira skulle också muddra den mark som förstörts.

Hittade granater

Sulfideringen blev klar, men muddringen avbröts 2011 när man hittade krigsmateriel och vit fosfor i sjön.

Kemira ansåg inte att det var tryggt att fortsätta arbetet och krävde att försvarsmakten skulle avlägsna krigsmaterielen och fosfor ur sjön.

Försvarsmakten tog hand om krigsmaterielen och lyfte bland annat granater och 1500 kilo vit fosfor ur Infjärden, men konstaterade att fosfor inte är ett sprängämne och alltså inte deras ansvar.

Från försvarsmaktens sida sa man också att granaterna inte var ett hinder för att muddra. De granater man hittade i sjön reagerade inte alls när man försökte bränna dem i 600 graders hetta.

Processade om avtal

Kemira ville att tillståndet skulle skrivas om så att försvaret tog ansvar för att muddringen var trygg. Ärendet fördes ända till förvaltningsdomstolen som förkastade Kemiras krav.

Nu är det Kemiras ansvar att iståndsätta Infjärden senast i mars 2018. Men så lär det inte bli. Kemira tvingas att begära om tilläggstid och ett nytt miljötillstånd för iståndsättning av sjön.

Det miljötillstånd som hittills gäller ger Kemira rätt att muddra på fem ställen i sjön som anses vara hårdast nedsmutsade.

Men tillsammans med staden har Kemira gjort utredningar som visar att de skadliga ämnena är mera utbredda än man hittills trott.

- Om man bara muddrar de här fem ställena så blir man av med 20 procent av de farliga ämnena. Det är inte vettigt. Området som måste åtgärdas är mycket större, säger Christer Hangelin som är miljödirektör på Vasa stad.

Farligt att vistas på fabriksområdet

Också Kemiras tidigare industriområde är nedsmutsat och det är bolaget som är skyldigt att återställa det.

Staden äger vattendraget och det finns en oro för att kemikalier ska rinna ut i Metviken i större mängder i framtiden och att invånarna ska utsättas för farliga ämnen.

- Det är svårt att avgöra hur stor risken är. Men säkert är åtminstone att det på vissa ställen på fabriksområdet finns höga halter av ämnen som kan skada hälsan om man vistas där ofta.

- När det gäller sjön ökar faran om man regelbundet simmar i vattnet, säger Hangelin.

Granne har mist hoppet

Seppo Tuominen bor i ett radhus på 100 meters avstånd från sjön. Här har han bott sedan 1970-talet. Tuominen säger att läget förvärrats med åren.

Numera svämmar sjön över i flödestider så att skogsdungen mellan huset och sjön blir under vatten och sjövattnet når ända in på gårdsplanen.

Tuominen har mist hoppet om att Infjärden ska räddas.

- Under de senaste tio åren har jag sett hur alla smiter från sitt ansvar och hittar på nya bortförklaringar. Det skulle behövas en husbondes röst som säger: så här gör vi och vi gör det nu, säger Tuominen.

Läs Yle Pohjanmaas artikeln om Infjärden här.

Text: Niklas Joki Översättning och bearbetning: Mikaela Löv-Aldén