En rättsprocess kring sexualbrott är tung men det finns hjälp att få

#Metoo-rörelsen har hjälpt många att tala om sexuella trakasserier och sexualbrott. Många undrar dock vilket stöd som finns att få och vilka rättigheter man har om man tänker gå igenom en rättsprocess i ett fall av sexualbrott.

I svallvågorna av #metoo-rörelsen var det många som tog kontakt med Sari Somppi som är regiondirektör för Brottsofferjouren i västra Finland. Många visste inte hur rättsprocessen i ett fall av sexualbrott går till eller vilka rättigheter man har.

Brottsofferjouren är ett stöd

Brottsofferjouren kan erbjuda ett stöd för någon som har blivit ett offer för sexuellt våld eller trakasserier. Man behöver inte ens ha bestämt sig för att göra en anmälan för att ta kontakt.

Om man vill göra en brottsanmälan så kan Brottsofferjouren erbjuda utbildade stödpersoner som följer med när man gör anmälan hos polisen. Jouren kan också följa med hela processen, genom förundersökningen och rättegången.

- Vi är faktiskt ett stöd hela vägen. Vi håller också koll på vilka rättigheter man har och att de faktiskt följs, säger Somppi.

Enligt förundersökningslagen är polisen dessutom skyldiga att berätta att det finns hjälporganisationer, såsom Brottsofferjouren, som kan vara ett stöd för offer.

Polisen samarbetar med Brottsofferjouren

Linnea West är äldre kriminalkonstapel vid Österbottens polisinrättning, och jobbar bland annat med sexualbrottsundersökningar och olika brott mot barn.

Tillsammans med Sari Somppi ordnade de ett diskussionstillfälle i Vasa om sexuella trakasserier och sexualbrott, och hur det rättsliga egentligen fungerar.

West berättar att polisen har mycket hjälp av Brottsofferjouren.

- Även om vi berättar för offren tydligt vilka rättigheter de har så kan situationen vara sådan att man inte riktigt kan greppa allt. Då är det bra att Brottsofferjouren kan upprepa, säger West.

Somppi berättar också att jourens och polisens samarbete har fungerat väldigt bra. I en känslig och tung situation kan till exempel polisen fråga offret om hens uppgifter kan skickas till Brottsofferjouren så att de i sin tur kan ta kontakt.

- Då behöver inte människan fundera på vart den skulle ringa, säger Somppi.

- Det blir lättare ogjort om offret behöver vara aktivt, säger West.

Polisen kan lära sig att vara tydligare

En uppfattning, eller rädsla, som många har som vänder sig till Brottsofferjouren är att polisen ifrågasätter offrets berättelse. Polisens roll är att vara objektiv och att det handlar om bägge parters rättsskydd, säger Linnea West.

- Kanske kan polisen lära sig mer. Vi borde bli bättre på att förklara varför vi ställer frågor på ett visst sätt, säger West.

Frånvaro från rättegång en möjlighet

Om, eller när fallet går vidare till en rättegång finns det också möjligheter som inte alla känner till. En rättegång kan vara tung och skrämmande, speciellt i fall där våldet i ett förhållande kan ha pågått länge.

Beroende på situationen så kan den målsägande ha rätt till att inte närvara fysiskt under rättegången. I stället används videoupptagningar från förhör.

Även om Somppi anser att möjligheten att frånvara kan underlätta offrets mentala hälsa så har systemet också risker.

- Juristerna kan tycka att det är bra om man närvarar. Det tar alltid tid före alla förstår att man försöker skydda en människa. Ofta kanske jurister tänker på sitt jobb, säger Somppi.

Somppi tror ändå att förståelsen blir större ju mer man pratar om problematiken.

Ibland räcker en anmälan

Enligt Somppi och West kan en anmälan hjälpa, även om den inte skulle leda till någon förundersökning. Om ett offer till exempel önskar få till stånd ett besöksförbud så kan det räcka med en anmälan.

- Det kan bli ett slut på antastandet genom att polisen ringer och säger att ”det här upphör nu”, säger Somppi.

I andra fall räcker det inte med en gest. Somppi tillägger att det förstås kan vara väldigt svårt att ansöka om besöksförbud, eftersom man tänker att det provocerar den våldsutövande parten.

#Metoo kan bidra till en attitydförändring

#Metoo-rörelsen har varit viktig, menar både Sari Somppi och Linnea West. Sexualbrott är saker som få har vågat tala högt om, men det håller på att förändras.

- Det är en ny kvinnovåg precis som när man slogs för rösträtten. Det är kul att få vara med nu när det händer nånting, speciellt i mitt jobb, säger Somppi.

Trots att det redan finns ganska omfattande lagstiftning om hur man hanterar sexualbrott och antastande, så anser äldre kriminalkonstapel att en attitydförändring är hälsosam.

West påpekar också att sexuella trakasserier eller sexuellt antastande inte alltid behöver handla om brott. I lagtexten står det att sexuellt antastande behöver innehålla beröring.

- Antastande används som ett brett begrepp. Det kan förstås leda till att man till exempel på arbetsplatser funderar över var gränsen går och vad som är ett accepterat beteende, säger West.