"De som talar för tvåspråkiga lösningar är människor för vilka språket inte är ett problem" - Taxell står fast vid sin över trettioåriga paradox

En språkdebatt i Svenskfinland hinner sällan pågå särskilt länge, innan någon drar fram den taxellska paradoxen.

Den som tillskrivs tidigare SFP-ordföranden Christoffer Taxell, och som i korthet konstaterar att enspråkiga lösningar är den bästa garantin för tvåspråkighet.

Eller omvänt: att tvåspråkiga lösningar i praktiken leder till enspråkighet.

Formuleringen ska han första gången ha myntat vid invigningen av Sydösterbottens yrkesskola i Närpes på 80-talet.

Den uppfattas av många fortfarande som en uttömmande och giltig beskrivning av ett minoritetsspråks livsvillkor.

Taxell verkar halvt road, halvt lätt irriterad när han än en gång får kommentera paradoxen på ett café i hemstaden Åbo.

- Jag anser varken att det är en paradox eller att den är taxellsk, utan det är en beskrivning av verkligheten, som den har varit nästan hela vår självständighet.

Svaret klingar bekant. Det lät ungefär lika för några år sedan.

Men är beskrivningen giltig också 2018 – i ett Finland som blir allt mer internationellt, tvåspråkigt och mångspråkigt?

Är enspråkigt svenska gemenskaper och strukturer den främsta garantin för svenskans fortlevnad - eller kunde tvåspråkiga lösningar, skolor till exempel, införas utan att för den skulle äventyra svenskans fortlevnad?

Taxell ler. De här frågorna har han förmodligen också fått mer än en gång tidigare.

- Titta på verkligheten, säger han.

Exempel på tvåspråkiga lösningar som skulle fungera på bägge språken i vardagen saknas fortfarande, menar Taxell.

Det finns mig veterligen en tvåspråkig tidning som fungerar i praktiken, nämligen Pargas Kungörelser.

Han nämner tvåspråkiga församlingar som i praktiken, eventuellt med något undantag, sällan lyckats upprätthålla en levande tvåspråkighet. Särskilt i de församlingar där svenskan varit minoritetsspråk.

I stället räknar Taxell upp exempel på enspråkiga lösningar som visat sig vara fungerande. Skolor, Svenska och Finska Yle samt tidningarna.

På den sista punkten nämner han ett undantag.

- Det finns mig veterligen en tvåspråkig tidning som fungerar i praktiken, nämligen Pargas Kungörelser.

Ute på fotbollsplanen florerar mångspråkigheten - men inte i styrelserummen?

Men hur är det då med idrottsföreningar?

Kunde inte anrika klubbar såsom IFK Mariehamn, Helsingfors IFK och Åbo IFK ses som framgångsrika exempel på gemenskaper där två- eller mångspråkigheten florerar också i praktiken?

Det välbekanta leendet glimtar till.

- Jag hoppas att det fungerar, men jag misstänker att de flesta som jämför sina egna erfarenheter kan konstatera, att man i tvåspråkiga föreningar talar antingen det ena eller det andra språket.

Det finns förstås en skillnad mellan språket som talas ute på spelplanen och språket i föreningsverksamheten i allmänhet. Taxell betonar att det uttryckligen är förvaltningen han syftar på, när han anser att en tvåspråkighet sällan fungerar.

- Om vi talar om toppklubbar, som IFK Mariehamn som jag följt med länge, så där talar man förstås många språk ute på själva spelplanen.

Kanske den mer intressanta frågan finns just här: när kan en gemenskap eller en arbetsplats egentligen betraktas som tvåspråkig? Räcker det med att folk umgås både på finska och svenska när de möts, eller ska verksamheten också ha en slags formell grund på bägge språken att stå på?

Det formella och det vardagliga kan inte betraktas skilt från varandra, menar Taxell. Det formella och det vardagliga hänger ihop.

- En levande tvåspråkighet i vardagen och en formell tvåspråkighet på myndighetsnivå, de är beroende av varandra. Båda utgör grundstenar för ett tvåspråkigt samhälle.

”Jag har ännu inte hört någon definiera för mig vad en tvåspråkig skola är för något”

Det finnas knappt någon som motsätter sig tvåspråkighet i dag. Nyttan av att lära sig mer än ett språk är en självklarhet och det finns forskning som visar att tvåspråkighet också kan ge kognitiva fördelar senare i livet..

Taxell säger sig vara anhängare av det tvåspråkiga samhället av framför allt två skäl: det berikar kulturen och det kopplar Finland starkare till Norden.

- Vi borde alla, var vi än är och vilken position vi än har, verka för bättre språkkunskaper. Jag är en stor anhängare av språkbad i alla riktningar och på alla sätt.

Men hur befrämjas tvåspråkigheten allra bäst? Det är senast vid den frågan som nyanser och meningsskiljaktigheter brukar träda fram, till exempel när det gäller tvåspråkiga skolor.

Medan flera röster på senare år talat för tvåspråkiga skollösningar, har andra ställt sig skeptiska eller avvisande.

Christoffer Taxell har fått kommentera frågan flera gånger och svaret är det samma som tidigare.

- Jag har ännu inte hört någon definiera för mig vad en tvåspråkig skola är.

Vi borde alla, var vi än är, verka för bättre språkkunskaper. Jag är en stor anhängare av språkbad i alla riktningar.

I stället betonar han än en gång att han gärna ser att barn i en tidig ålder ska lära sig bägge språken.

- Jag är för att svenska barn ska lära sig en bra finska överallt i det här landet. I områden som är svenskdominerade är det ju extra viktigt. Och enskilda ämnen kan man bra undervisa i på finska.

- Och på samma sätt ska vi inte glömma att det är bra för de finska eleverna att lära sig svenska.

”Bisarr debatt som endast förs på finlandssvenskt håll”

Debatten kring tvåspråkigheten här hemma får i övrigt inga stilpoäng av Taxell.

- Det är ofta en mycket snäv debatt, säger den tidigare undervisningsministern och gör en gest där tummen och pekfingret markerar ett litet avstånd.

- Debatten om tvåspråkighet förs bisarrt nog på bara på finlandssvenskt håll där de som talar för tvåspråkiga lösningar oftast är människor för vilka språket inte är något problem.

- Det enda som förs fram på finskt håll är om finska elever i östra Finland ska byta ut svenskan mot ryskan i skolan, vilket är en ganska underlig idé.

Varför är det en underlig idé?

- För att den utgår ifrån att någon är permanent bosatt vid östra gränsen. I dagens värld rör man på sig mycket så det är lite speciellt att man tänker sig att just grannlandets språk är viktigt.

- Man kan ju fråga sig om man då borde lära sig norska i de nordligaste delarna av Finland i stället?

Taxell kommer med korta anekdoter mellan verserna. Möten med människor i och utanför Svenskfinland. Tillbakablickar.

Sedan kommenterar han också dagspolitiken.

Då är det framför allt kulturminister Sampo Terho (Blå) som får sig en känga på grund av sina svenskfientliga uttalanden.

Betyget för den sittande regeringens attityd till svenskan blir inte så mycket bättre.

- Jag vet inte om regeringen är svenskfientlig, men den är helt omedveten om den verklighet som många finlandssvenskar lever i.

Det är fortfarande oerhört viktigt för många svenskspråkiga att få service på sitt modersmål, betonar Taxell.

Samhället har upplevt stora förändringar efter invigningsfesten i Närpes för över trettio år sedan.

Men den taxellska paradoxen - eller verklighetsbeskrivningen som den ger uttryck för - är alltså i högsta grad aktuell fortfarande, anser upphovsmannen själv.

Svenskfinland och svenskan gynnas av enspråkiga svenska lösningar också i ett mer internationellt och mångspråkigt samhälle.

- Vi ska inte äventyra det genom att dra igång några lösningar som baserar sig på någon diffus teori om att allt är bra om vi bara är goda vänner med varandra.