Bokhandlaren i Dalsbruk: Jag älskar böcker men jag tycker inte att böcker är heliga
Det lyser i ett av fönstren i det lilla gula trähuset i Dalsbruks hamn. Ett oansenligt trähus, granne med Bio Pony och stålbolagets gamla kontor.
I fönstret håller en katt fåglar och förbipasserande under uppsikt.
Katten heter Tintin och vid ett litet bord i ”Kojan” sitter Kristina Hakola-Wass och finslipar sin tonårsdröm.
– Det här är en dröm jag haft sedan jag var 17-18 år gammal, som jag har närt hela livet och nu tänkte jag att det är nu eller aldrig!
Att få ta hand om gamla böcker, att få vara bland gamla böcker, att få hitta rätt bok till rätt läsare och att läsaren ska hitta den bok som tillhör den läsaren
― Kristina Hakola-Wass
Om bara några dagar öppnar antikvariatet Kojan och Hakola-Wass har fullt upp med att prissätta och sortera böcker som människor hämtar åt henne.
– Att få ta hand om gamla böcker, att få vara bland gamla böcker, att få hitta rätt bok åt rätt läsare och att läsaren ska hitta den bok som tillhör den läsaren, komprimerar Hakola-Wass vad drömmen om ett eget antikvariat handlar om.
Ja till det mesta, men inte skrymmande uppslagsverk och tidskrifter
Sedan Hakola-Wass i fjol höstas gick ut med att hon kommer att öppna en liten bokhandel har böckerna strömmat till. Hur många titlar det just nu finns i butiken har hon ingen aning om.
– Här finns romaner, fackböcker av alla de slag och böcker på många olika språk, berättar Hakola-Wass och nämner att det också kommit in några dyrgripar. Bland annat en vackert handkolorerad reseskildring från Kairo i början av 1900-talet.
En del böcker är sådana som fått flytta ut för att det helt enkelt blivit för trångt i ägarens bokhylla, andra är ärvda böcker som arvtagarna inte vill ha eller har rum för men ändå inte vill slänga bort.
Hakola-Wass tar emot nästan all slags litteratur, men inte gamla omfattande uppslagsverk och tillsvidare inte heller tidskrifter.
Hoppas att bokhandeln blir ett nytt vardagsrum i Dalsbruk
Förutom böcker kommer det också att säljas present- och pappersartiklar samt kaffe i Kojan.
– Jag hoppas att det ska bli som ett litet vardagsrum, säger Hakola-Wass.
Antalet antikvariat har minskat
Enligt Finska antikvariatföreningens uppgifter har antalet antikvariat i Finland halverats under de senaste tjugo åren.
– Vi har cirka sextio antikvariat om man räknar med alla, och mellan trettio och fyrtio antikvariat av rang i landet, säger Berndt Wikgren, sekreterare i föreningen.
Enligt Wikgren, som också själv driver ett antikvariat i Helsingfors, är orsaken till att antalet bokhandlar som säljer begagnade böcker har minskat inte så mycket att efterfrågan på gamla böcker skulle ha dalat, utan att det inom den yngre generationen inte har funnits tillräckligt stort intresse för att ta över gamla bokhandlar.
För att vilja jobba med gamla böcker måste man ha ett visst förhållningssätt till böcker, tror Wikgren.
– Sedan 1984 har jag själv dagligen stått bakom disken och betjänat kunder. Intresset för böcker har varit en stor del av min drivkraft. Kanske en asfaltsläggare inte tänker lika varmt om den asfalt han eller hon lägger ut som en bokhandlare tänker om böcker. Att vara en bokhandlare är också en form av en livsstil.
Ibland tycker jag att boken sätts på en piedestal där den inte mår bra av att vara
― Kristina Hakola-Wass
Kristina Hakola-Wass jobbade ända till sin pensionering för ett par år sedan som bibliotekarie vid Dalsbruks bibliotek. Hon komprimerar sin relation till böcker så här:
– Jag älskar böcker men jag tycker inte att böcker är heliga. Det är två skilda saker. Ibland tycker jag att boken sätts på en piedestal där den inte mår bra av att vara. Boken är till för att läsas, den är till för att älskas, tummas på och ha med sig. Den är inte något man ska gömma bort i en hylla och högakta, förklarar Hakola-Wass.
Allt kommer inte att ges ut i digital form – det finns en framtid också för tryckta böcker
Både Wikgren och Hakola-Wass tror på antikvariatens framtid.
Visserligen har de tryckta böckerna konkurrens av de elektroniska böckerna, men långt ifrån allt material kommer att ges ut i digital form, konstaterar Wikgren.
– Det finns en hel massa material som inte kommer att utges digitalt, åtminstone inte inom kort, och för att nå den informationen så behövs det fortfarande affärer och människor som är verksamma med tryckalster.
Hakola-Wass tycker sig ha märkt ett spirande intresse för äldre böcker bland annat bland yngre personer och tror att böcker, lite som vinylskivor, gör comeback.
