Stödbarn, fosterbarn, barnhemsbarn, dagisbarn - Carita från Borgå tar hand om dom alla
Carita Karlsson från Borgå har jobbat på barnhem i 30 år och på daghem i 10 år. Hon har två biologiska barn, två fosterbarn och flera stödbarn.
- När barnen går hem från dagis så vet jag att de har det bra där hemma. Det kunde jag inte vara säker på när de for hem från barnhemmet.
Carita Karlsson är en av de vardagshjältar som vi på Svenska Yle vill lyfta upp. I nomineringen står det bland annat såhär:
Hon har alltid tyckt om och ställt upp för både barn och deras föräldrar. Om ett år blir hon pensionär, men hennes chef har redan frågat om hon ställer upp som vikarie om det behövs och hon svarade ja.
Som 15-åring hade Karlsson egentligen tänkt söka in till handelsskolan, men sommaren efter mellanskolan behövde hennes syster hjälp med barnen.
- Den sommaren som barnvakt blev två och ett halvt år och under den tiden bestämde jag mig för att bli barnskötare, berättar hon.
Tog två fosterbarn under barnhemstiden
Efter att ha studerat ett år fick Karlsson jobb på Frälsningsarmens barnhem i Borgå. Där trivdes hon så bra att hon stannade i 30 år.
Och med hem från den perioden i livet kom också två fosterbarn som bodde hos familjen Karlsson.
De båda pojkarna bodde hos Carita och hennes man Kaj i fyra år. Efter det kunde de flytta hem till sin pappa. I dag, många år senare, har de ännu kontakt.
- Nu rings vi mest, men jag fick ett julkort förra julen, och den ena kom också och visade upp sin flickvän, berättar hon.
Kollegan som alltid lyssnar
Harriet Sjöroos, Caritas kollega på Ebbo daghem:
Vad man än behöver så ställer hon upp. Hon lyssnar om man har nåt man vill prata om. Man kan både skratta och gråta med Carita.
Trots att vi har en åldersskillnad så har hon ändå tankar och funderingar att komma med och hon kommer ihåg hur hon hade det själv när hon hade barn i samma ålder.
En vardagshjälte är ju en sån som ställer upp och Karlssons telefon står på dygnet runt.
- Både för de egna och för de andra barnen, säger hon. Det kan komma samtal på natten. Då är det bra att finnas till hands.
Blir du aldrig trött, tänker du aldrig äh, nu vill jag sova?
- Det kan ju hända, men så när man har pratat känns det bra att jag svarade, säger hon.
Barnen ringer också på natten
Och så till stödbarnen, för såna har hon också. Ett stödbarn är någon som kan behöva någon att prata med när det kör ihop sig där hemma.
- Som vuxen kan man hjälpa med att lyssna, med att lösa en konflikt eller vara en länk mellan barn och förälder, säger Karlsson om sin uppgift.
Officiellt är Carita Karlsson ingen stödförälder längre, hennes stödbarn är redan vuxna.
- Men eftersom barnen vill höra av sig och vill komma och hälsa på säger jag inte nej.
Om jag kallar dig vardagshjälte, vad säger du då?
- Jag gör nog bara det jag behöver för min egen skull. Jag har själv bättre att vara då jag ställer upp för andra.
Men visst säger Carita Karlsson att det känns bra att höra mig läsa upp motiveringen till vardagshjältenomineringen. Den som handlar om just hennes liv och som är skriven av maken Kaj.
Hon har alltid tyckt om och ställt upp för barn och deras föräldrar. Hon började redan som tonåring sköta om sin systers barn i Sökö i Esbo när hon hade ledig tid.
Sedan utbildade hon sig till barnsköterska och arbetade cirka trettio år på Frälsningsarmens barnhem i Borgå. Därifrån tog hon hem två pojkar som vi hade som fosterbarn i några år.
Nu har hon arbetat på daghem i Ebbo i Borgå i tio år och är mycket omtyckt av både barn och föräldrar. Med sin erfarenhet tar hon hand om bådadera.
Om ett år blir hon pensionär, men hennes chef har redan frågat om hon ställer upp som vikarie om det behövs och hon svarade ja.
Kan man vara en bättre vardagshjälte?
När hon kommer hem tänker hon fråga sin man vad han riktigt funderade när han nominerade henne.
- Han vet ju om att jag inte tycker om kameror och saker.
Hon funderar lite till och kommer fram till att det nog ändå känns bra att han tar hennes livsuppgift på det här viset.
- Han har ju många gånger fått extra jobb när jag kommit med barn utifrån. Han har också fått ställa upp, så egentligen kanske vi är två vardagshjältar.
Vardagshjälten själv då. Hon som ställer upp för vuxna och deras barn, för egna och andras barn, hon som finns där för sina kolleger.
Finns det någon situation när hon blir trött och inte orkar ställa upp eller vara till hands?
- Det kan det finnas. Men samtidigt så stressar jag också om jag vet att jag inte finns till hands, och det är ju lika tungt.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
