Områden med hotade arter skyddas i Raseborg och Lojo

Tre områden i Raseborg och ett i Lojo skyddas på grund av att det växer hotade växter eller mossa i områdena. Det har Nylands närings-, trafik- och miljöcentral (NTM) beslutat.

Enligt naturvårdslagen och naturvårdsförordningen åtnjuter en hotad art som uppenbart hotas av utrotning ett särskilt skydd. I förordningen finns de arter uppräknade som åtnjuter det här skyddet.

Hit hör arterna gubbmossa (Coscinodon cribrosus), stenmåra (Galium saxatile) och backvicker (Vicia cassubica). Det är just de här arterna det nu handlar om.

Begränsningar

Då området skyddas innebär det att det är förbjudet att förstöra eller försämra förekomstplatsen. Arten ska alltså kunna fortleva på platsen.

Det som kan försämra artens förutsättningar att överleva är bland annat att man bygger på platsen, att man genom dränering eller jordtäkt skadar jordmånen eller berggrunden eller gör ingrepp som ändrar hur området naturligt bevattnas och att man fäller träd eller annars ändrar på vegetationen på platsen.

Också trafik kan vara skadligt.

Vid behov kan området skötas med markägarens lov enligt direktiv från NTM-centralen.

Markägarna har hörts i processen och det går att besvära sig mot besluten.

Om fastighetsägaren eller innehavaren av en särskild rättighet åsamkas betydelsefull olägenhet av skyddet har man rätt att få ersättning av staten.

Backvicker

I Nyland finns bara tre platser där växten backvicker förekommer. En av de här platserna är Seuko i Raseborg där ett område på cirka 0,7 hektar nu skyddas.

Backvickern upptäcktes i Seuko för första gången år 1936 och växtens förekomst har sedan dess regelbundet kontrollerats. År 2016 fanns det sju backvickerskott på platsen.

Förekomstplatsen är ett bergsområde av hagmarkskaraktär. De dominerande arterna är örnbräken och kruståtel.

Området håller på att växa igen och behöver därför skötas om för att backvickern inte ska försvinna.

Backvicker finns också i Kälkala i Raseborg på norra sidan av Långträsk. Där skyddas ett område på cirka 0,2 hektar.

Arten upptäcktes på platsen första gången år 1991. År 2014 fanns det 34 backvickerskott på platsen.

Backvickern växer på vägrenen på en skogsväg. Piprör är den dominerande arten på platsen.

Området växer ändå igen och behöver därför vårdåtgärder för att backvickern inte ska försvinna.

Stenmåra

I Nyland känner man till bara fyra platser där arten stenmåra växer.

En av de här platserna finns nordväst om Torrsjön i Raseborg. Där skyddas nu ett område på drygt 0,8 hektar.

På området finns totalt 15 delbestånd av stenmåra.

Stenmåran upptäcktes i området vid millennieskiftet.

Området består av frisk moskog. På basis av dikningen och artsammansättning tror man att området tidigare har fungerat som betesmark eller att man har slagit gräs på området.

Åren 2012-2015 har området försiktigt vårdats så att beståndet av stenmåra har vuxit till sig.

Också stenmåran betecknas som en akut hotad art och som en art som kräver särskilt skydd.

Gubbmossa

På ett stup vid den norra stranden av sjön Tesväri i Karislojo finns den enda kända förekomsten av gubbmossa i Nyland.

Naturhistoriska centralmuseet har i sina samlingar gubbmossa som har samlats in på platsen redan år 1887.

De färskaste observationerna är från åren 1991 och 2016 då man räknade till totalt 300 tuvor gubbmossa på stupet.

Markägaren har hörts och på hens begäran har skyddsområdet minskats lite i väster och norr. Skyddsområdet är nu cirka 0,5 hektar stort.

Skyddsbeslutet motiveras med att gubbmossan är en akut hotad art som kräver särskilt skydd. Det är viktigt att bevara den enda kända förekomstplatsen i Nyland.