Bokrecension: Efter att ha sålt miljoner skivor tvingades hon sälja sig själv

Vi människor dras till tragedier, till historier om dekadens och förfall. Det finns knappast något så tabubelagt ämne som heroinberoende, drogen som man redan i skolan får veta att är livsfarlig och som så många artister och stjärnor dukat under i.

Berättelser om det fantastiska ruset som missbrukaren gång på gång söker förvrids så småningom till något ohanterbart och smutsigt.

Det är också som om ”smutset” i själva knarkandet med sprutor och blod ganska snabbt översätts till ett moraliskt smuts.

Narkomanen ses som förtappad, bortom räddning.

Kanske vårt samhälles stränga syn på droger handlar om en hopblandning av dessa smutsbegrepp – därför är det också fint att få läsa en mänsklig, smart, oromantiserande, ärlig och insiktsfull överlevnadshistoria.

Det här är en sådan.

Courtney Love & Kurt Cobain

Det finns en hel del biografier över knarkande rockstjärnor men jag undrar om inte Patty Schemels drar det längsta strået.

En anledning är att det inte finns något romantiserande eller häftigt kring missbruket. Det berättas ärligt, utan att lämna bort det faktum att fina saker och vänskaper inträffade samtidigt som det pågick.

Men skillnaden till mytbildande berättelser om episkt fetsande rockband som Mötley Crüe är stor.

Men vem är hon?

Schemel var trummis i bandet Hole som leddes av Courtney Love, 90-talets kanske mest bespottade och också hyllade kvinnliga artist.

Hole sålde miljontals skivor men läser man om bandet i olika nätforum så handlar snacket ofta om att det var Love som låg bakom sin man, Nirvanas Kurt Cobains olycka och till och med död.

Men man hittar också alla de unga tjejer som växte upp med Love som förebild och inspiration.

Cobain sköt sig själv, deprimerad och hög på heroin och knarkade gjorde han bland annat tillsammans med sin vän Schemel.

Hur hamnade Schemel där, som inneboende hos det kaotiska äkta paret Love-Cobain?

Dysfunktion i familjen bland annat. Men vägen till de stora scenerna var lång.

Vodka och rock

Patty Schemel växte upp i nordvästra Amerika i en skilsmässofamilj. Hon märkte tidigt att hon var lesbisk, något som var svårt att komma ut med i den lilla hemstaden, också om mamman var uppmuntrande då Schemel kom ut.

Känslan av att vara en outsider fanns tidigt där och som 12-åring löste Schemel det genom att tillsammans med sin lillebror lyssna på rock och dricka vodka.

Go on, take everything, take everything, I want you to

Ur Holes låt Violet

Mamman var sällan hemma så de två syskonen kunde supa ganska ostört.

Det höll inte i längden men suget efter ett befriande rus och en livslång alkoholism såddes redan då.

Schemel började spela trummor och spelade med i lokala (punk) band och så småningom hamnade hon i Hole.

Via sin upplevelse av utanförskap utvecklar Schemel ett feministiskt perspektiv om att ta plats och om man läser Holes texter så handlar de ofta om kvinnors upplevelser av utnyttjande, objektifiering och vingklippta drömmar.

Seattle och grungen

Hole var ett band som var besläktat med den feministiska punkrörelsen riot grrrl och grungen.

Ångest, uppmärksamhet och utanförskap var nyckelord för att förstå musiken, som samtidigt ofta handlade om en rå, kroppslig form av manlighet för många av banden.

Hole var ett undantag där Love ofta klädde sig i klänningar och hennes röda läppstift kan man nog säga är ikoniskt för det tidiga 90-talet.

Många av artisterna använde heroin och det var under frekvent påverkan som också Patty Schemel spelade på stora festivaler och nådde framgång.

Hon beskriver hur bandkompisen Kristen Pfaff dog av överdos, hur Cobain dog av överdos och hur inget av det här fick henne att sluta knarka.

Då man läser om flödet av droger och all olycka som de orsakade så är det svårt att förstå varför en människa väljer att inte sluta.

Att vara beroende är att inte ha krafter att formulera ett val, det står klart. Men samtidigt så beskriver Schemel skoningslöst hur hon själv utnyttjade vänner, sina föräldrar och sina flickvänner för att kunna hålla igång knarkandet.

I efterhand uttrycker hon en klar förståelse för hur drogen tar över ens moraliska kompass – och samtidigt hur det ändå finns något kvar av henne själv som ville överleva, ville spela trummor och bryta missbruket.

Men – det skulle ta länge att göra det.

Feminism att dela spruta?

Patty Schemel hade ”allt”. Spelade i ett band som sålde miljoner och kallades för den bästa musikern i bandet av Cobain.

Länge var hon nykter då hon spelade, arbetsmoralen var hög och det är fysiskt krävande att vara trummis.

Så småningom klev hon in i gråzoner och gled sakta neråt.

Hon beskriver några lågvattenmärken – en där hon delade spruta med en annan kvinna, trots att hon visste att kvinnan bar på hepatit C. Men en feminist kunde inte neka den andra kvinnan en sil.

Det här är ett exempel på en förvriden solidaritet, men också på att jaget inte totalförstörts av drogerna.

Every time that I sell myself to you
I feel a little bit cheaper than I need to

Ur Holes låt Asking for it

I ett ännu mera utsatt läge säljer Schemel sexuella tjänster för att få ihop det till droger. Hon skriver att det att hon någon gång varit en lesbisk kvinna utan någon dragning till män, var något helt frånvarande.

I sitt läge spelade det här ingen roll, inte heller vad som hände med kroppen. Den var en vara, narkomanens vara att sälja.

Schemel skriver att hon aldrig tänkte på sitt gamla jag. Crack var hon tvungen att få ihop pengar till.

Hon levde som hemlös, bedrog och gjorde inbrott – och hon var fortfarande den som trummat i ett miljonsäljande band.

Att bli ren

Schemel beskriver många turer på rehab, men att hon inte vet vad som gjorde att hon lyckades bli drogfri för över 10 år sedan.

Som trummis i ett framgångsrikt band hade avvänjningssessionerna ofta handlat om att bli drogfri nog för att klara en turné eller något annat uppdrag – inte att ta tag i sina problem.

Nu handlade det först om att komma över det fysiska beroendet och helt enkelt kunna sova, sen om att lära sig att inte lita på sina egna impulser, att verkligen följa de råd som man får för att inte, igen, förlora allting.

Med drogfrihet följde försök att reparera de förhållanden som gått sönder och möta det faktum att pappan dött.

Hon beskriver sorgen i att möjligheten att återfå den relationen inte längre finns.

Men också det ovissa i vara ren och inte veta vad man skall bygga sitt liv på, Hole fanns inte längre kvar, och hon uttrycker vikten av att kunna förlåta sig själv för att kunna leva vidare.

Schemel träffade en kvinna som hon fick barn med och arbetar nu som trumlärare.

Hon har också återfått kontakten med sina gamla bandmedlemmar, vilket har varit både fint och smärtsamt.

Hole var ett kaotiskt band med en hel del dramatik som ofta hängde samman med det ymniga knarkandet i och kring bandet.

Förutom att boken är en spännande tragedi så ger den en rik bild av den rockscen som var så betydelsefull för all musik under 1990-talet.

Det är också en historia om att vara skilsmässobarn, att växa upp som homosexuell på en liten ort och om missbruk.

They know how to break all the girls like you
And they rob the souls of the girls like you
And they break the hearts of girls

Ur Holes låt Awful

Det är en historia om ett musikerliv som kunde ha varit så bra men var så struligt och tungt.

En annan grungelegend och före detta narkoman, Mark Lanegan säger så träffande om den här boken:

”Patty Schemel har levt miljoner liv och kommit ut på andra sidan.”

Det bästa med den är ändå att den påminner om att ingen människa någonsin är förlorad, att man plötsligt kan befinna sig i nästan totalt jävla mörker, men att det ändå finns en väg tillbaka till ljuset.

Hit so hard, som boken heter efter en låt av Hole, finns ännu inte på svenska.