Västnyländska biografer vill ha mera svensk film

Fjolåret gav många biobesök i hela landet och också i Västnyland.

Biografägare i Ekenäs ser stor potential för nordisk film och hoppas på smidigare distribution och modigare importörer.

Ballerina på bio

Vid Bio Forum i Ekenäs bänkar sig Amélie Hindersson i biosalongen för att se den fransk-kanadeniska animationsfilmen Ballerina.

I Ekenäs är den dubbad till svenska. Det är hon glad för.

- Det är nog viktigt att de talar svenska i filmen. Jag kan inte finska så den skulle nog vara svår att förstå annars.

Nioåriga Amélie Hindersson bor i Ekenäs, men går inte så ofta på bio, trots att hennes mormor bor nära biografen.

Hon är själv intresserad av dans och balett.

- Jag såg en videosnutt ur filmen och tyckte att den såg spännande ut. Jag vill själv bli en stor dansare, förklarar hon.

Tog tåget till bion

Wendla Paile från Helsingfors hade längre väg till föreställningen på Bio Forum.

Hon tog tåget till Ekenäs med sina barnbarn för att de skulle få se Ballerina på svenska.

- Jag studerade utbudet i Helsingfors och hittade bara filmen med finsk dubbning eller engelskt tal. Men i Ekenäs fanns den på svenska.

Paile tycker att det är trist att inte kunna se filmen på sitt modersmål på hemorten.

- Det är mycket tråkigt. Det finns många svenskspråkiga barn i Helsingfors som inte förstår finska.

Wendla Paile inflikar att äldre barn kan se odubbade filmer på engelska men att 9-åringarna ännu är för unga.

Vill ha mera svenskt

Biografägaren Esa Halonen är glad och smått till sig över den stora framgång som den svenska filmen Solsidan har i regionen.

- Det är roligt och fantastiskt. Man är ju inte riktigt van vid att det är kö ända ut på gatan.

Under tre veckor har 2 700 personer sett Solsidan i Ekenäs. Den toppar Bio Forums tio-i-topp lista över mest sedda filmer 2017.

På andra plats kommer Okänd soldat. På tredje plats Hundraåringen som smet från notan.

Halonen skulle hjärtans gärna visa mera svensk och nordisk film där den har en given publik.

- Jag uppmanar importören att ta in mera svensk film, men det händer ingenting. Det verkar som om de inte riktigt förstår vår situation.

- Finsk film går ju inte här. Med undantag för Okänd soldat.

Många svenska filmer kommer aldrig till Finland eftersom de inte antas ha en tillräckligt stor publik för att vara ekonomiskt lönsamma.

En biografägare kan inte göra något åt saken eller själv ta in filmer.

- Ibland har jag ändå tänkt att jag borde resa till Sverige och tala med dem själv. I dag har ju alla tekniken som gör att det är lätt att visa film. Men tankegången inom import och distribution är föråldrad.

Alex och Anna över språkgränsen

Vid Bio Pallas i Karis visas Solsidan som dagsföreställning.

En halvtimme innan filmen börjar öppnar biografägare Jouko Sipiläinen dörrarna och bjuder på kaffe.

Ungefär 35 personer har sökt sig till biografen, bland dem ortsborna Birgit och Oiva Åkerfelt.

- Vi har följt med tv-serien så man är ju du med karaktärerna. Tandläkaren Alex är bäst.

Paret Jarmo och Sinikka Nurmi har kommit från Karislojo för att se filmen.

Det är första gången de besöker Bio Pallas men Solsidan är bekant också för dem.

- Vi är finskspråkiga, men uppskattar svenskspråkig kultur. Här är det fråga om god komik.

Också Nurmis gillar tandläkaren och hans fru, liksom den oförbätterlige Ove.

Biografen som livsstil

Jouko Sipiläinen driver biografen tillsammans med sin fru Pirkko.

Dottern Sini studerar kulturproduktion och kan tänka sig att fortsätta arbetet en dag.

Precis som vid de andra små privatägda biograferna i Västnyland handlar det om en livsstil.

Familjen bor i biografhuset och har inga anställda.

- Det är ju det som gör att man kan överleva inom branschen, att man minimerar kostnaderna.

Det handlar också om krass matematik.

- Vi lever inte på att visa alternativa filmer. Men vi kan visa dem eftersom det är en viktig kulturgärning och för att större filmer ger biljettintäkter, förklarar Jouko Sipiläinen.

Inte språket som gör filmen

Att en film är svensk har inte lika stor betydelse i Karis som på en utpräglat svensk ort som Ekenäs, menar Jouko Sipiläinen.

- Om en film har genomslagskraft på andra håll i Finland har den det också i Karis. Men det är inte språkets förtjänst, den måste ha någonting speciellt som gör den till en hit.

Han blir ofta kontaktad av biobesökare som har önskemål om vad de skulle vilja se.

- De kommer med en lista på filmer och undrar om jag kan visa dem. Då måste jag svara: Om filmerna inte importeras till Finland så kan jag inte visa dem, beklagar Sipiläinen.

Finsk film går bättre i Hangö

I Hangö bedömer biografägare Keijo Alanen att åtminstone slutet av fjolåret gått ganska bra.

Ännu har han inte de exakta siffrorna för de senaste tre månaderna över hur många som sett film vid Kino Olympia.

Också här har i varje fall Solsidan och Okänd soldat gått bra.

Svensk film drar inte publik enbart i kraft av språket i Hangö. Tvärtom så går finsk film bättre här.

- Också när det gäller animationer har vi märkt att svenskspråkiga hellre ser barnfilmer som är dubbade till finska. De finska tolkningarna har blivit så mycket bättre och så är man kanske också mera van med finskan från tv, funderar Alanen.

Svenska filmer som har fått mycket uppmärksamhet och som har gått bra i Sverige intresserar också Hangöborna.

Hundraåringen som smet från notan gick bra också här.

Väntar på sommaren

Hangö är en utmanande ort att driva biograf på då invånarantalet är så lågt, kring 8 800 personer.

- Juli är vår bästa månad, om man ser till publiksiffror. Under sommaren vill turister och båtfolk gärna se film, man kommer hit från olika håll.

Det finns också människor från Esbo och Helsingfors som har en andra bostad i Hangö och hellre går på bio här, där det är lätt och behändigt.

Vi ska se över biosalongen och skaffa nya bänkar.

Keijo Alanen, biografägare, Hangö

Publiken kommer ibland med önskemål om kvalitetsfilmer de vill se.

- Vi tar nog in såna filmer, också om de inte går så bra. Det är fint att människor hör av sig. Vi hoppas att ungdomarna gör det i ännu högre grad och berättar vad som intresserar dem.

Keijo Alanen och hans fru har drivit Kino Olympia i 18 år.

Som privatföretagare inom filmbranschen vet han att man får kämpa för att få ekonomin att gå runt.

Investeringar i hus och ny filmprojektor går lös på stora summor, trots det stöd man fått från Finlands filmstiftelse.

- Men nu börjar vi vara i balans. Vi kan se över biosalongen och skaffa nya bänkar. Och så är vi ju pensionärer nu, så man får en liten slant också.