NHL-kolumnen: Rocky mountain high – Mikko Rantanen kan bli något Finland aldrig tidigare haft
Det har inte blivit någon “Sophomore slump” för klippiga bergens blåvita topp. Efter ett starkt första NHL-år har Mikko Rantanen bara ökat på takten och rullar nu på som en lavin. För tillfället snittar han en poäng per match mot världens bästa backar och målvakter. Mikko, nu är det du som är stjärna!
Mikko Rantanen satt här om kvällen på avbytarbänken och sjöng med då högtalarna pumpade ut Bon Jovis 80-talshit Livin' on a prayer. Det var honom väl unnat att shejka lite loss under matchen där Colorado utklassade Minnesota med 7–2 och Mikko själv bidrog med poängen 1+2.
Då han nu en gång kommit igång med sjungandet kanske repertoaren kunde utvidgas från storyn om Tommy och Gina till mer lokalt fokuserade Rocky Mountain High.
Kan visserligen vara att unge herr Rantanen inte ens känner till singer-songwritern John Denvers hit från 1972. Sångens berättelse om killen som hittar sin lycka bland bergen i Colorado för ändå otvingat tankarna till Rantanens väg från Nousis blygsamma höjder till den tunna luften i Colorado och Denver. Också känd som Mile High City.
”When he first came to the mountains his life was far away.”
Alltid nyttig, alltid i skymundan
21-åringen som i dag är 193 centimeter lång och väger närmare 100 kilogram har gått TPS juniorstig och egentligen alltid levererat på alla nivåer. Trots det har han flugit lite under radarn och ganska sällan hajpats med stora rubriker.
Han gjorde säsongen 2012-13 som 16-åring sina första 15 matcher i herrarnas FM-liga, efter att ha imponerat stort bland upp till tre år äldre A-juniorer. Det året var det den ett år äldre Aleksander Barkovs sensationellt fina ligasäsong och Mikael Granlunds första NHL-skär som drog åt sig största intresset.
Följande säsong noterades 17-åringen för 20 poäng och 12 mål i säsongens 16 landskamper i U18-åldersklassen. Fem (3+2) av dem på fem matcher kom under VM-turneringen i Villmanstrand. Från den turneringen minns ingen ändå något annat än 0–10 mot Småkronorna i kvartsfinalen. Molltoner för Rantanen, trots en bra turnering individuellt.
Följande säsong var Rantanen som 18-åring med i junior-VM i Kanada och stod ensam för hälften av alla lejonmål i turneringen. Tyvärr räckte lagets sammanlagda målsaldo på åtta inte längre än till en kvartsfinalförlust med 3–6 mot Sverige. Även i den matchen var Rantanen stark och kvitterade till 3–3.
Molltoner igen till slut.
NHL-scouterna hade ändå koll på den storvuxna och välskrinnande finländaren med verkligt mjuka handleder. Rantanen blev därmed tionde spelare att reserveras av Colorado Avalanche under midsommarhelgen 2015.
Inga dåliga minnen att få marschera fram för att ta emot lagets spelskjorta och keps av de riktigt, riktigt stora hockeygossarna Patrick Roy och Joe Sakic.
Bara åtta finländare hade så långt i NHL-historian draftats med lägre nummer. Rantanen delade i det skedet nionde platsen med Teemu Selänne. Men det året handlade allt om Connor McDavid och Jack Eichel.
Mikko Rantanen fick än en gång njuta av lugn och ro lite i skymundan av det största ståhejet.
Ett par månader senare var det dags för Colorados träningsläger inför säsongen 2015-2016 – och på den vägen är han.
“You might say he found a key for every door.”
Många vantrivs och deppar i AHL – inte Rantanen
Under sin första säsong i Nordamerika hann Mikko Rantanen med mycket. Han fyllde 19 år, spelade 9 NHL-matcher, stod för 60 poäng (24+36) på 52 matcher för Colorados farmarlag San Antonio Rampage och blev vald till årets nykomling i AHL.
Och så var det ju det här med JVM-guld i Helsingfors och VM-silver för herrar i Moskva. Inget dåligt år.
Men det är ju inte Rantanen man minns från de turneringarna. Eller?
Kanske någon ändå kommer ihåg att just Rantanen såg ut som guldskytten i JVM-finalen ännu tio sekunder före tredje periodens slut. Sedan totalraderade den osannolika ryska utjämningen och Kasperi Kapanens förbluffande soloprestation i förlängningen alla andra tydliga minnesbilder.
I semifinalen mot Sverige hade Rantanen redan bidragit med förarbetet till Finlands båda mål.
Oberoende av vad andra minns eller inte minns, så var det i alla fall Mikko Rantanen – i egenskap av lagkapten – som åkte fram och tog emot segertrofén. Det kommer åtminstone Rantanen själv ihåg.
En annan som minns honom väl är guldlagets coach Jukka Jalonen. Efter Rantanens insats i semifinalen konstaterade Jalonen att den kvällen var de stora pojkarnas kväll. Jalonen fick precis vad han ville ha av sin lagkapten.
“He climbed cathedral mountains, he saw silver clouds below.”
Fin rookiesäsong i uselt lag
Rantanen spelade endast nio NHL-matcher 2015-2016, så hans officiella rookiesäsong sammanföll med Austin Matthews och Patrik Laines inträde på NHL-scenen. Ingen risk för att Mikko skulle dra åt sig intresse.
Individuellt fortsatte Rantanen i alla fall med att igen ta följande steg och gjorde en utmärkt första NHL-säsong: 20 mål och 38 poäng på 75 matcher. Dessutom fick han näst mest speltid av samtliga nykomlingar – bara Laine såg mera is.
Dessvärre var Colorado sämst i hela ligan och hade tappat alla möjligheter till slutspel redan i god tid före jul. Laget uppträdde ofta odisciplinerat, oinspirerat och utan sammanhållning. Inte ens lagets franchisespelare Nathan MacKinnon orkade tända till. Dessutom ryktades det om att lagkaptenen Gabriel Landeskog var till salu.
Lägg till att etablerade stjärnan Matt Duchene – som tillhörde det segrande Team Canada i såväl OS 2014 som World Cup 2016 – helt öppet ville bort redan ett år innan trejden slutligen blev av, så förstår var och en att det susade en riktig snålvind uppe i Klippiga bergen. Den på NHL-nivå otestade coachen Jared Bednar var verkligen i blåsten.
Att en finländare med alla egenskaper som krävs för att göra succé i NHL visade framfötterna gick totalt förbi de flesta utanför Avalanches organisation och Turun Sanomats sportredaktion.
“But the string's already broken and he doesn't really care.”
Pånyttfödelse och osannlik playoffchans
Colorado skrapade till slut ihop 21 poäng mindre än ligans näst sämsta lag. Det fanns inte heller mycket som pekade på en snabb förbättring. Tvärtom tippades det allmänt att lagbygget igen en gång måste få en ny start.
Bednar fick ändå fortsatt förtroende av klubbens operativa boss Joe ”The Captain” Sakic. Och så oförutsägbar är NHL-världen att en sommar kan förändra allt.
Den här säsongen ser nämligen Colorados framfart helt och totalt annorlunda ut.
Speciellt gör den det efter att Matt Duchene i början av november tog sitt pick och pack och flyttade till Ottawa (undrar just hur nöjd han är nu...). Sedan första december har ”Avs” samlat 21 poäng vilket är tionde bäst i ligan.
Med sammanlagt 47 poäng (11.1) kämpar laget för fullt om en wild card-plats till slutspelet från västra konferensen tillsammans med Chicago, Minnesota, Dallas, Anaheim, San José och Calgary.
Det hade minsann ingen trott då säsongen körde igång. Lika litet som att Edmonton knappt ens syns i backspegeln på Colorados slutspelsbuss.
Plötsligt ser det faktiskt ut som om Mikko Rantanen är på rätt ställe i rätt tid – och att alla märker att han är där.
“He left yesterday behind him, you might say he was born again.”
På väg mot stjärnorna
Det pånyttfödda lagets symbol är första kedjan med kaptenen Gabriel Landeskog (som även han genomgått en metamorfos), centern Nathan MacKinnon och Mikko Rantanen.
Trion trummar på i en hisnande poängtakt: 32 poäng för ”Gabbe” Landeskog som missade ett par matcher, 41 poäng på 41 matcher för Rantanen och hela 52 poäng på 41 matcher för MacKinnon.
Med den noteringen är den 22 år gamla centern tvåa för närvarande efter Nikita Kutjerov i NHL:s poängliga. Men trots det imponerande saldot berättar poängen bara en del av hur bra MacKinnon egentligen är. Stor, tuff, skicklig, ordentligt kaxig och grym på att åka skridsko.
Under de senaste två månaderna är det tveksamt om en enda spelare i hela ligan varit lika övertygande offensivt som Colorados nummer 29.
Och med den här nästan jämnåriga superstjärnekandidaten som sin center får nu Mikko Rantanen utvecklas steg för steg.
Utan att alls vara överoptimistisk lutar det mot att Rantanen (om han hålls hel) gör minst 25 mål och 65-70 poäng den här säsongen.
Egentligen är det nästan att vara pessimist.
Trion Landeskog-MacKinnon-Rantanen hör nämligen utan tvivel för tillfället till ligans mest dynamiska, samspelta och effektiva kedjor. När lavinen nu fått fart och möjligheten till slutspel plötsligt blivit konkret är det mer sannolikt att Rantanen når 30 mål och 80 poäng.
Det har av finländarna bara Teemu Selänne, Jari Kurri och Olli Jokinen gjort tidigare.
Kan bli något Finland aldrig haft
Det allra bästa med Mikko Rantanen är ändå det att oberoende av hur bra och lång den här säsongen till slut visar sig bli för hans del, så är han inte ens riktigt nära toppen på sin utvecklingskurva.
När han ännu i några år – efter sommarens järnfyllda hårdträning – får byta ut sin garderobs byxor mot sådana med mera utrymme kring låren och bakdelens ”Jaromir Jagr-muskler”, så blir han något finländsk hockey aldrig upplevt tidigare på NHL-nivå: Den ideala powerforwarden.
Då kanske det finns en skylt på hans födelsekommuns gräns som förutom att säga ”välkommen” också vet berätta att Nousis är det ursprungliga hemmet för Finlands första biskopssäte.
Och Mikko Rantanen.
”The shadow from the starlight is softer than a lullabye: Rocky mountain high.”
(John Denver/Mike Taylor, 1972)