Luke Harding – journalisten som utpekade Putin som mördare

År 2006 mördades den ryske agenten Alexandr Litvinenko genom att serveras det radioaktiva ämnet polonium i sitt te.

Spåren ledde så småningom till Kremls korridorer och kom därmed att bli ett av de mer uppmärksammade politiska morden som begåtts på senare år, inte minst för att bilder på en skallig, blåögd och döende man kablades ut i världspressen.

En oliktänkares död

Var Litvinenko ett offer? En martyr? Eller en hjälte? Och vem var de två männen som lyckats få tag på det otroligt sällsynta och dyrbara giftet som endast diktatorer och oerhört rika statsmän har tillgång till.

På sin dödsbädd år 2006 sa Aleksandr Litvinenko att Rysslands president Vladimir Putin ligger bakom hans död.

Närmare tio år senare fastställer en brittisk domstol att det var två ryska agenter som likviderade Litvinenko genom att lägga polonium i hans te och att deras uppdragsgivare med stor säkerhet fanns i Kreml.

Detta märkliga fall intresserade den brittiske journalisten och före detta rysslandskorrespondenten Luke Harding till den grad, att han ifjol bestämde sig för att skriva boken A very expensive poison om rättsprocessen och det bakomliggande händelseförloppet som kunde vara hämtad ur en thriller av John le Carré.

När man läser Luke Hardings bok om mordet på Aleksandr Litvinenko slås man av hur korrumperat Ryssland är och hur lite ett människoliv är värt.

Men boken skildrar också på ett dråpligt sätt hur klumpigt och amatörmässigt de två mördarna agerade.

Allmänheten skulle aldrig få veta att Litvinenko förgiftades med det oerhört sällsynta poloniumet, men på grund av agenternas tafflighet blev detta en politisk affär som år 2006 valsades omkring i världspressen och knappast gjorde makthavarna i Kreml särskilt glada.

En fläkt från Kalla krigets dagar

Fallet Litvinenko är intressant för att det påminner om Kalla krigets tider då hemliga agenter agerande på order av statsmän för att eliminera misshagliga regimkritiker.

- Många av Putins motståndare har dött på oförklarliga sätt eller bara försvunnit. I Ryssland har man inte ens brytt sig om att undersöka dessa fall särskilt noga, säger Luke Harding, eftersom spåren allt som oftast sopas igen av det översta maktskiktet och deras lojala säkerhetsstyrkor.

Mordet på Aleksandr Litvinenko uppvisar stora likheter med Sovjettidens utrensningar, men i motsats till många olösta fall i Moskva, gjordes det i London en lång och omfattande undersökning som entydigt utpekade två ryska agenter och deras upphovsmän i Kreml.

- Den ryska säkerhetsstyrkan FSB har inte bara dödat Litvinenko, den har också gjort det på uttrycklig order av Putin. Med andra ord kan man säga att Putin sannolikt är en mördare, säger Luke Harding, när jag träffar honom på bokmässan i Helsingfors.

Litvinenko har varit en politisk barlast för Putin och man kan med fog fråga sig om det inte var en fullständigt meningslös handling att låta mörda en oliktänkare som knappast förmådde rubba Putin eller på minsta sätt utgjorde ett hot mot en av världens mäktigaste män.

- Man bör man hålla i minnet, säger Luke Harding, att Vladimir Putin är en väldigt lättstött, långsint och humorlös makthavare som inte drar sig för att eliminera en person som envisas med att skriva böcker och artiklar om maktmissbruket i det forna hemland.

Putin regerar med andra ord nyckfullt och ibland till synes överilat. Och visst är det också ovanligt och på något sätt ”sovjetiskt” att reagera på minsta motstånd genom att skicka lejda mördare till ett annat land, tillägger Luke Harding.

Putins mardröm

Putins maktperiod kantas av mord på oliktänkare och politiska motståndare såsom Alexandr Litvinenko, Anna Politkovskaja, Boris Nemtsov eller Paul Klebnikov, men maktutövningen har också antagit andra mer förfinade former.

Putin har i motsats till till exempel Stalin insett att hotet om våld fungerar bättre än våldet självt. Det behövs inga fängelseläger, det räcker med att man planterar en hotbild hos vissa utvalda målgrupper så som studenter eller lärare för att hålla dem i schack.

Men tänk om alla plötsligt fattade mod till sig och fick för sig att gå ut på gatorna för att kräva rättvisa, det skulle i så fall vara Putins värsta mardröm.

- Om massorna bestämde sig för att gå ut på gatorna är situationen inte längre hanterbar. Det är ett scenario som håller Putin vaken om nätterna.

Pengar och politik

Visst har Putin ett utmärkt spionsystem och ett benhårt grepp om massmedierna, men i grunden är han en opportunist som utmanar omvärlden genom att göra den ena kalkylerade överträdelsen efter den andra, medveten om att västledarna knappast kommer att ingripa.

- Hittills har västvärlden blundat, men kanske de ekonomiska sanktionerna kommer att bita om den förmögna ryska eliten plötsligt känner sig hotad och på grund av frysta bankkonton och EU:s sanktioner inte längre tillåts leva sitt bekväma lyxliv i väst. Då kanske Putins maktposition råkar i gungning.

Den ryska eliten har vant sig vid ett liv i överflöd. De äger fastigheter i London och Helsingfors. De åker på skidsemester till Frankrike och placerar sina söner och döttrar i elitskolor i New York.

Att plötsligt förvisas till St. Petersburg och Moskva är inte ett alternativ, även om många av dessa affärsmän i sitt forna hemland utger sig för att vara patrioter.

Putins anhängare är lojala så länge de har något att vinna på alliansen, men om rörelsefriheten och de ekonomiska marknaderna begränsas, så inverkar detta också negativt på Putins maktposition.

- Därför är han så angelägen om att underminera EU:s ställning och istället söka bundsförvanter i till exempel. USA, säger Luke Harding.