Här är tv-serierna du inte vill missa: Bron, Sami Yaffa Sound Tracker, Designated Survivor - och några till

Tv:n och nätet svämmar över av olika serier. Det är omöjligt att hinna se dem alla, därför tipsar vi här om några serier som vi tycker det kan löna sig att välja ut och faktiskt lägga ner lite av sin tid på.

Svenska Yle-redaktörerna Kia Svaetichin, Ted Urho och Monica Eklund står för urvalet den här gången.

Naissotilaat - Yle TV2 och Yle Arenan 2018

Vi följer med fyra kvinnor - Jenni Ahlfors, Miisa Köykkä, Pirita Ylermä och Moona Kaitonen - som rycker in vid Björneborgs brigad i Niinasalo (finns också enheter i Säkylä).

Serien har visats i Yle TV2 (första avsnittet sändes 1.1.2018) och finns också på Yle Arenan tillsvidare.

Igenkänningsfaktorn för en som har gjort sin militärtjänst, att jämföra hur vissa saker har förändrats på snart 20 år, eller jämfört med hur man kommer ihåg det, är en av seriens höjdpunkter. Och hur vissa saker ännu nästan 20 år senare är de samma - att öva kanslibeteende genom att stå utanför sin stuga, knacka på, fråga om man får tilltala undersergeanten och sedan fråga till exempel hur mycket klockan är.

Sedan finns här helt nya aspekter om hur det är för en kvinna i armén. Kvinnor har kunnat tjänstgöra i armén sedan 1995. Det bekanta är att de bor i egna stugor, att de kämpar hårdare än männen men samtidigt måste bevisa betydligt mer och att de får ett litet persedeltillägg på dagspenningen.

Männen kvitterar ut även underkläder, kvinnliga värnpliktiga använder egna.

Hur man byter tampong ute i skogen

Det som däremot var nytt - och ett fräscht grepp - var det här med hygien, något jag funderat på under min egen beväringstid men aldrig vågat fråga.

Det var otroligt intressant att se hur Miisa Köykkä inför kameran berättade på rekrytlägret att hon har mens och hur jobbigt det är att byta tampong ute i skogen mitt i natten, då våtservetten har frusit.

Det är också kul att se hurdana de olika karaktärsdragen kommer fram hos människor som avtjänar värnplikt utan skillnad mellan könen.

Vi har kverulanten (Pirita) som klagar på allt och blir djupt besviken då hon inte kommer in på krigshundslinjen (hon har ju faktiskt en schäfer själv) och sedan den osäkra med stora mål (Jenni) som analyserar och tänker och vill men där kapaciteten inte riktigt räcker till (här känner jag igen mig själv).

Sedan har vi de två lugna (Miisa och Moona) som kommer in med hopp om att komma till den högsta chefsutbildningen, men inte stressar över saken utan ”tittar och ser”.

Välproducerad serie

Serien bjuder på spännande kameraarbete, mycket drönare, snygga bildvinklar och bra regi. Ett par gånger behövs skämskudden.

Ett intressant grepp är kameran som fästs i hjälmen och filmar ansiktet då de är ute i ställningar eller på marsch. Intressant är att kameran fokuserar på huvudet som är stilla i bild, medan allt annat rör på sig.

Designated Survivor - Netflix 2016-2017

Det här är en traditionell amerikansk politisk thriller med en twist. Kiefer Sutherland är ministern i presidentens kabinett som är lite grå och tråkig, inte folkvald utan inpetad som byråkrat.

Då senaten, presidenten och kabinettet är samlat för att höra State of the Union så smäller det, och Tom Kirkman blir president.

Det är laddat för konflikt, konspiration och spänning.

Två säsonger finns på Netflix, den första släpptes 2016.

Ted Urho

Alias Grace - Netflix, september 2017

Alias Grace är en miniserie som baserar sig på Margaret Atwoods roman med samma namn. Det är en ganska enkel historia som långsamt nystas upp.

Boken skrev Atwood redan 1996 och den bygger på ett omskrivet kriminalfall från 1800-talet som ägde rum i Kanada, för övrigt Atwoods hemland.

Grace Marks är dömd till livstid för dubbelmord på sin husbonde och hans älskarinna. Men är Grace verkligen skyldig? Man sympatiserar med henne men ändå vågar man inte lita på henne.

På ett rått och fruktansvärt sätt skildras det brutala strukturella kvinnoförtrycket under den tidseran. Man börjar också ana att Grace inte riktigt har berättat allt. Med sin suggestivitet och sin lågmäldhet håller denna serie fast mej.

För vilken serie det är! Jag kan inte annat än sträckkolla igenom hela serien. Och som jag älskar den.

För första gången på flera år känner jag att inte kan sluta kolla på en serie.

Bron, säsong 4 - Yle TV1 och Yle Arenan, januari 2018

Fjärde och sista säsongen av den svenskdanska kriminalserien Bron. Vi träffar kriminalkommissarie Saga Norén (Sofia Helin)och givetvis är den andra huvudperson Sagas kollega, den danska polisen Henrik Sabroe (Thure Lindhardt).

Då första delen i sista säsongen drar igång sitter Saga inspärrad i fängelset i väntan på att hennes fall skall prövas på nytt. Hon är anklagad för mordet på sin egen mamma.

Henrik börjar reda ut ett nytt mordmysterium. En kvinna har stenats till döds i närheten av Öresundsbron. Hon var chefen för det danska migrationsverket. Och givetvis ser Henrik överallt sina döda barn som vålnader.

Fler lösa intriger än någonsin förr, eller så känns serien i varje fall. Både på gott och på ont, för ibland blir det för många lösa trådar, för mycket av mysterium och invecklade intriger som ligger över serien och då kan jag tycka att det är skönt att den är inne på sin sista säsong.

Men den underhåller mig till tusen, det gör den.

Kia Svaetichin

Sami Yaffa Sound Tracker, säsong 3 - Yle TV1 och Yle Arenan, januari 2018

Det här är tredje säsongen av musik- och resedokumentären Sound Tracker, som leds av Sami Yaffa, eller Sami Takamäki som han heter på riktigt.

Yaffa är rockmusiker och basist och är känd bland annat från bandet Hanoi Rocks.

Sami Yaffa reser runt till sex olika länder, ett land per avsnitt, och pratar med lokala musiker om vad musiken betyder för folk, vad meningen med musiken är och hur den påverkar våra liv.

I första avsnittet i den tredje säsongen är Yaffa i Colombia. Sami Yaffa ställer frågorna på engelska, musikerna han pratar med svarar på spanska.

Serien ger en bra och annorlunda bild av landet, en bild som kanske inte alltid kommer fram via nyhetsrapportering och kanske inte heller i guideböcker. Den beskriver vanliga människors riktiga jag, deras kultur och hur de tänker och känner. Den visar gräsrotsnivån, vanliga musiker, som är långt från hitlistorna och den massproducerande musikindustrin.

Mänsklig programledare med charmig rockattityd

Sami Yaffa är måhända ingen skjutjärnsjournalist och rock-slangen han slänger sig med kanske inte tilltalar den tittare som förväntar sig ett Sir David Attenborough-grepp, men å andra sidan är han väldigt mänsklig och själv proffsmusiker, vilket gör att han kan mötas med de här personerna på samma musikaliska nivå.

Sound Tracker är snyggt producerad. Den är vacker att se på, har fina färger och tilltalande bilder.

Serien vann en Gyllene Venla 2015 för bästa musikprogram 2014. Yaffa blev också utsedd till årets medieperson på musikkonferensen Musiikki ja media 2015.

Tredje säsongen av Sami Yaffa Sound Tracker sänds på Yle TV1 med start lördag 20.1 kl.20.00 och kommer också att finnas på Arenan. De två tidigare säsongerna finns redan att se på Yle Arenan.

Serien är producerad av Gimmeyawallet Oy i samarbete med Yle, samma produktionsbolag som också gjort bland annat Docventures och Madventures. Yle har bidragit med arkivmaterial till serien.

Manhunt: Unabomber - Netflix 2017

Den här serien handlar om en person, känd som the Unabomber, som jagades i USA under 17 års tid mellan 1978 och 1995. Personen bedrev en bombkampanj mot personer som på ett eller annat sätt hade med teknologi att göra, vilket resulterade i flera dödsfall och många skadade.

Han är den “dödligaste seriebombaren i historien” enligt Discovery, som producerat serien.

Historien fokuserar - förutom på gärningsmannen - också på James R. Fitzgerald, FBI-agenten och profileraren som var en av dem som ledde jakten på gärningsmannen. Med hjälp av forensisk lingvistik, alltså genom att studera språket som gärningsmannen använde, lyckades han slutligen komma den gäckande Unabomber på spåret.

Förödande intelligens

Det här är en mycket intressant historia, dels för att det är en verklig historia, dels för att skurken i sammanhanget inte är vad som helst för klåpare utan en mycket intelligent person.

Mannen bakom dåden visade sig vara universitetslektor i matematik i Kalifornien. Han drevs dock av en allt överskuggande övertygelse om att teknologin skulle förgöra världen. Därför ville han skada och ta livet av personer som han tyckte representerade teknologin.

Rollprestationerna är mycket verklighetstrogna: Sam Worthington gör en trovärdig tolkning av FBI-agenten Fitzgerald och Paul Bettany ser vi i den mycket komplexa rollen som skurken som hela serien kretsar kring. Som pricken på i:et har vi dessutom den respektingivande Chris Noth (Mr Big i Sex & The City!) som mycket skeptisk FBI-chef.

Den riktige James R. Fitzgerald som FBI plockade in som profilerare för att försöka lösa brotten, har också varit med i tv-produktionen som konsulterande producent. Det gör minsann inte serien mindre trovärdig.

Monica Eklund