I naturen lär sig dagisbarn att bry sig om varandra – men friheten är inte alldeles enkel för dagispersonalen

Dagisbarn som får vistas mycket ute i naturen är bäst i så gott som alla test, visar svensk forskning. Under det senaste decenniet har också de finländska daghemmen fått upp ögonen för det här, men det finns stora skillnader mellan olika kommuner.

Enligt svensk forskning är dagisbarn som får vara mycket ute i naturen starkare, friskare och har bättre motorik än barn på daghem med naturfattiga gårdar. Dessutom är de också mera empatiska och bättre på att koncentrera sig.

Det kräver en viss flexibilitet och en otrolig inlevelseförmåga av pedagogen, men allt är möjligt ute i naturen.

Eva-Lotta Backman-Winquist

Det låter nästan för bra för att vara sant, men Eva-Lotta Backman-Winquist som jobbar för Finlands svenska idrottsförbund och utbildar dagvårdspersonal i utomhusaktiviteter hävdar att naturen faktiskt är en riktig mirakelkur.

- Mirakelmedicinen finns där ute. Det handlar dels om att barn lär sig på så många olika sätt, de tar in massor via sinnena. Saker som vi kan lära ur i ett klassrum får fler perspektiv och dimensioner när vi för ut dem till naturen. Det kräver en viss flexibilitet och en otrolig inlevelseförmåga av pedagogen, men allt är möjligt ute i naturen, säger hon.

Också stadsbarn kan få njuta av naturen

Intresset för utomhuspedagogik har vuxit i Finland under de senaste tio åren, men men långt ifrån alla daghemsbarn har möjligheten att hoppa över staketet och rakt in i en frodig skog.

Det här betyder ändå inte att dagisbarn som bor i städer automatiskt är dömda till ett liv med asfalt och inomhusluft.

– Många städer satsar på att ta ut barnen i naturen. Barnen är vana att röra sig kollektivt och efter det får de en lugn stund ute i naturen. Naturens inverkan är ju väldigt harmonisk medan ljudnivån i ett klassrum med väggar kan bli väldigt hög, säger Backman-Winquist.

– Men visst är det stor skillnad. Det finns daghem där man konstaterar: oj om de bara skulle ha möjligheterna att gå utanför staketet till skogen, men det finns ingen skog.

Hänger på resurser och pedagogen

Hur mycket dagisbarn får vara ute beror mycket på resurser. Var daghemmet ligger och hur många barn som ska med påverkar möjligheterna. Men mycket hänger också på pedagogen.

– Är personen bekväm med att föra ut gruppen i naturen? Eller känns det obekvämt för pedagogen att ta det här ansvaret? I skogen finns det inget staket, så vi måste ge ett ansvar till barnen och ha ett förtroende för barnen. Vi måste kunna lita på dem. Vågar vi inte själva slappna av i naturen återspeglar det sig på barnen och då blir också de lite spända och nervösa.

I skogen finns det inget staket, så vi måste ge barnen ansvar och ha förtroende för dem

Eva-Lotta Backman-Winquist

I naturen hjälps man åt

Förutom att dagisbarn som tillbringar mycket tid i naturen har bättre fysik än andra barn, är de också mera empatiska och har bättre koncentrationsförmåga. Det här har också Backman-Winquist lagt märke till.

– Absolut. Då vi går med gruppen ute i skogen så bryr vi oss om varandra och ser till att alla är med. Barn är ganska snabba att märka om någon halkar efter, de bryr sig och ser till att vi väntar. Eller om någon snubblar så hjälper de varandra istället för att vi pedagoger lyfter upp barnet.

– Det är hälsosamt att barn snubblar i skogen och får klättra upp tio, femton eller tjugo gånger för det övar motoriken. Och visst har de tålamod att lyssna på varandra och tala i tur och ordning också i naturen.

Dagisbarn som är ute mycket är bättre i test

Daghem med mycket natur ger barn bättre motorik.