NHL-kolumnen: Patrik Laine och Auston Matthews – följetongen fortsätter
Midsommaren 2016 reserverade Toronto Maple Leafs Auston Matthews som första spelare i NHL-draften. Winnipeg Jets hade följande tur och valde Patrik Laine. Spekulationerna om vem av duon som skulle gå först hade pågått sedan JVM 2016. Det var ändå bara början – jämförelsen kommer att fortsätta genom hela karriären.
• En bra center är helt enkelt mer värdefull än en bra ytterforward!
• Laine gör mål alltid när det behövs, han är bevisligen en vinnare!
• Matthews är en betydligt mångsidigare spelare!
• Om Laine var kanadensare skulle han garanterat väljas som etta!
• Matthews kommer att bli franchise-spelare som blir hela organisationens symbol!
• Laine är ännu fysiskt ett blåbär och kommer att utvecklas mycket mer än Matthews!
Argumenten för och emot de båda unga supertalangerna gick het under våren 2016 och fick inte sällan komiska drag. Fullvuxna män (oftast) som tjänar sitt levebröd på att analysera NHL-ishockey kunde nå förvånansvärda känslohöjder då de hyllade sin egen favorit.
Som alltså i båda fallen var en tonårskille.
I ett haltande försök att se på exempelargumenten med objektiva ögon så är de egentligen alla ganska lätta att skriva under.
Jo-nej
Å andra sidan så är det inte heller oöverkomligt att presentera motargument.
Till exempel i den här stilen (och nu vrider vi kalendern tillbaka till försommaren 2016):
• Patrick Kane, Jaromir Jagr, Teemu Selänne, Mike Bossy, Guy Lafleur, Gordie Howe, Maurice Richard – centrar?
• Det är ju faktiskt så att Matthews sköt lika många mål som Laine i JVM och fler för sitt klubblag i schweiziska ligan än vad Laine gjorde för Tappara under säsongen som gick.
• Bästa mångsidigheten som jag känner till är många avgörande mål – och ett skott som får många målvakter att se mardrömmar.
• Det är bara löjligt att påstå att nationalitet skulle ha någon betydelse för klubbarnas beslutsfattare i dagens NHL.
• Laine är en kille som vågar vara sig själv och har naturlig karisma, medan Matthews påminner om en tjänsteman från skatteverket. Om jag skulle välja en galjonsfigur för mitt lag skulle jag ta Laine alla gånger.
• Matthews är helt enkelt en fysiskt mångsidigare idrottare än Laine. Han är det som 18-åring och kommer att vara det som 25-åring. Och som skridskoåkare helt överlägsen – Laine kommer aldrig i kapp.
Två totala undantagsfall
Senast nu är det på sin plats att understryka att båda de här unga idrottarna är helt fantastiska och hör till promillens promille. Att ens på något sätt försöka rangordna dem är egentligen helt onödigt.
Dessutom är också NHL-draften sist och slutligen som att köpa värdepapper – en osäker investering som förhoppningsvis ger önskat utslag i framtiden.
Behovet till att söka efter bevis för vem som är bäst finns ändå inprogrammerat i idrottsentusiastens DNA.
Det här är en del av vad som gör toppidrott så fascinerande för oss vanliga dödliga. Ronaldo-Messi, Federer-Nadal, Björgen-Kowalczyk, Häkkinen-Scumacher, Ali-Frazier...
Som de odödliga brukade vråla i 1980-talsfilmen The Highlander: There can be only one.
Stark inledning av båda två
Båda spelarna kom in i NHL med buller och bång. Matthews sköt fyra mål i sin första (!) NHL-match. Laine gjorde NHL-karriärens första hattrick när säsongen endast hade pågått i ett par veckor.
Som många säkert minns gjorde ”Pate” sitt debuthattrick då han och Matthews möttes för första gången i NHL. Winnipeg vände 0–4-underläge till 5–4-seger. Vem tror ni gjorde segermålet i förlängningen?
I det skedet stod ”vetare” i kö för att slå fast att Laine är den bättre av de två. Nu var det bevisat – killarna hade ju redan spelat NHL-hockey i drygt två hela veckor.
Matthews – bäst i Maple Leafs direkt från start
Anhängarna av Matthews fick ändå sin revansch. Där Mark Scheifele och Blake Wheeler utan vidare var (och är) Winnipegs viktigaste och bästa spelare, så blev Auston Matthews direkt världens populäraste ishockeylags tongivande spelare. Och bästa center, vilket ju alltid är en extra merit.
I den rollen kan man säga att han ledde Maple Leafs till slutspel. Dessutom pinade Toronto storfavoriten Washington Capitals i första omgången och tvingade fram sex matcher. Matthews gjorde fyra mål och fem poäng i matchserien och var med det bäst i sitt lag.
Poängetta i Toronto var 19-åringen också i grundserien – där hans hälsa höll för säsongens samtliga 82 matcher. 40 mål och 69 poäng var varken mer eller mindre än helt fantastiskt och till och med överträffade de skyhögt uppskruvade förväntningarna i hockeyvärldens huvudstad.
Laine – målkung i Winnipeg
Ute på prärien i Manitoba fick Patrik Laine för andra gången – draften var den första – se sig slagen av Matthews.
36 mål och 64 poäng som 18-åring i NHL var förstås – även det – varken mer eller mindre än över alla förväntningar. Men ändå: mångsidiga Matthews vann nykomlingarnas poängliga och sköt fler mål än den utpräglade målskytten Laine. Dessutom tog sig Winnipeg inte till slutspel.
Helt klart att Matthews skulle ta hem även rond tre: bli vald till bästa nykomling och belönas med Calder Trophy.
Det sved garanterat i Laine, som helt enkelt inte gillar förluster – och vågar dessutom öppet medge det utan en massa dravelsnack.
Allt var kanske ändå inte helt som det såg ut i den här duellen. Laines flyt fick sig en ordentlig törn den 7 januari 2017, då Buffalobacken Jake McCabe tacklade honom stenhårt men helt rent på öppen is. Stora världen visade sin avigsida till Tesomakillen som glömde att hålla huvudet uppe.
Hjärnskakning, nästan tre veckors paus från NHL och några matchers trevande spel när han väl gjorde comeback var priset han betalade för att tillfälligt ha glömt hockeyns realiteter. Visserligen hade Jets äldre garde redan en längre tid varnat Laine för hans tendens att inte alltid hålla blicken uppe.
Det nya underbarnet var en måltavla och trofé för ligans tacklingsspecialister. ”Welcome to the big league kid” kanske McCabe mumlade när han fullföljt tacklingen?
Statistiken talar sitt otydliga språk
Allt som allt spelade Patrik Laine 73 av säsongens 82 grundseriematcher. Han gjorde i genomsnitt ett mål i varannan match (36/73) och snittade bara snäppet under en poäng per match (64/73).
För den som vill ha fakta och bara fakta kan rapporteras att Auston Matthews under sin första NHL-säsong hade poängsnittet 0,84/match och målsnittet 0,487/match. Laine motsvarande statistik är faktiskt marginellt bättre: 0,88 poäng och 0,493 mål per match.
Men innan flaggan höjs i topp för att Laine sedan också var den av duon som målkameran plockade fram som vinnare, så är det skäl att låta den avancerade statistiken säga sitt.
För att inte dyka ner i ett bottenlöst träsk så får den kanske populäraste enskilda mätaren – corsi – representera den här delen av jämförelsen.
Corsi-procenten mäter lagets procentuella puckinnehav i offensiv zon då spelaren som betraktas är inne på isen med fem mot fem.
Här var Matthews bättre. Toronto spelade i offensiv zon med pucken under 51,5 procent av tiden då Matthews var inne i rinken. 50 procent är såklart ”vattenytan”.
För Laine visade motsvarade statistik på några droppar vatten i lungorna: 49,4 procent. Skillnaden var alltså hela två procentenheter i Auston Matthews favör.
Det bör ändå sägas att Winnipegs spelsystem inte är speciellt fokuserat på att kontrollera pucken i långa perioder. Spelvändningar med rätlinjiga effektiva anfall är melodin i Manitoba. Och under sin första säsong var Laines huvuduppgift att söka fria ytor för att avfyra sitt fantastiska skott.
Läget i dag: Laine
Säsong två på följetongen Matthews-Laine börjar så småningom närma sig höjdpunkterna. Redan nu är det tryggt att säga att både Winnipeg och Toronto kommer att nå slutspel, så också jämförelsen i säsongens viktigaste matcher blir möjlig den här våren.
För Laines del har säsongen sett annorlunda ut i jämförelse med nybörjaråret. Då säsongen började ville coachen Paul Maurice få mer bredd på lagets slagkraft. Maurice placerade därför Laine i andra kedjan istället för paradkedjan med Mark Scheifele och Blake Wheeler.
Och bra skötte sig Laine också i den rollen. Den som faktiskt såg på matcherna under hösten och inte bara på statistiken kunde se en tydligt utvecklad spelare som själv kunde skapa spelet på ett annat sätt än under sitt nykomlingsår.
När sedan första centern Mark Scheifele skadades för ett par veckor sedan fick Patrik Laine stiga in tillbaka i första kedjan.
Poängproduktionen har varit fin – men kanske lite förvånande har Laine fortsatt att utmärka sig med att mest spela fram till mål.
Skottet har ändå inte försvunnit någonstans. Skillnaden till premiärsäsongen är att alla motståndare har analyserat Laine och har en plan för hur man ska spela mot honom.
Dessutom har Laine blivit specialist på att pricka stolparna och ribban med skott som burväktarna inte ens hinner reagera på. Det kan man kalla för oflyt. Ändå har han skjutit 20 mål på 46 matcher.
Utvecklingen går nog som på räls. Tänk på att killen först på hösten 2020 är jämnårig med Teemu Selänne då han inledde sin NHL-karriär. Alltså om två och en halv säsong.
Läget i dag: Matthews
Den 9 december 2017 var det Auston Matthews tur att hamna ur spel på grund av hockeyns värsta pest: en hjärnskakning. Inte ändå förorsakad av en tackling – Matthews kolliderade med en lagkamrat under matchen mot Pittsburgh. Nu har han ändå redan varit tillbaka i några veckor.
Kalenderåret 2018 har hittills varit något trögt för den nu 20 år gamle Matthews – tre 0+0-matcher i sträck den 8–16 januari. Och trögt har det (därmed?) också gått för hela laget.
Det finns ändå inget skäl att tro på en fortsatt torr period. Auston Matthews är också han en bättre spelare än under sin rookiesäsong. I sina bästa stunder under säsongens två första månader hörde Torontos populäraste amerikan till NHL:s centergrädda och till ligans effektivaste spelare.
Speciellt Matthews skott har den här säsongen varit helt förbluffande vasst.
Också det här utvecklingståget tuffar på helt enligt tidtabellen.
Tydligare statistikspråk den här säsongen – än så länge
I skrivande stund har Auston Matthews stått för 19 mål och 33 poäng på 37 matcher. Patrik Laine har saldot 20 mål, 17 passningar och 37 poäng på 46 matcher – ”Pates” poängsnitt är jämnt 0,80 och målsnittet 0,43 per match.
Auston Matthews i sin tur har tryckt på gasen: 0,89 poäng/match och fantastiska 0,51 mål/match – minst 40 mål på gång igen med andra ord.
Också då det gäller corsi-procenten är Matthews i förarsätet: 51,5 procent mot Laines 49,4.
Matthews ligger som etta i Maple Leafs interna poängliga trots att han spelat tio matcher färre än tvåan Willian Nylander. Laine å sin sida är trea i Winnipeg – men mest mål i laget har han skjutit.
Statistiken visar i alla fall på en tydlig fördel för Matthews denna säsong. Han har definitivt bara ökat på takten, medan Laine på pappret ser ut att ha stampat på stället, eller till och med helt marginellt tappat i jämförelse med 2016-2017.
Det tål ändå att upprepa att Laine den här säsongen inte alls fått njuta av ett lika väldukat bord som i fjol. I andra kedjan har målchanserna varit betydligt färre och ofta har han själv fått skapa dem.
Åtta poäng på de nio matcherna (och ca 1,5 stolpe ut-skott/match) som han tillsvidare spelat i första kedjan – dit han flyttades efter Scheifeles skada – talar ändå för att höstsäsongens statistik kanske inte ger en helt sanningsenlig bild av var Laine står.
Matthews å sin sida har hela säsongen behandlats som Torontos bästa spelare. Vilket han visserligen helt och totalt gjort sig förtjänt av.
Playoff kan ge svaret
I år blir det i alla fall slutspel för Winnipeg. Då får Patrik Laine möjligheten att även på NHL-nivå visa sina klor i sådana matcher som åtminstone hittills har passat honom extra bra.
Först när båda killarna kan jämföras även på basen av slutspel i NHL är det möjligt att ärligt ta ställning till vem som är på väg att ta huvudrollen i följetongen.
På basen av hur det sett ut i grundserien de senaste dryga tio åren, så skulle man ju till exempel kunna tro att Aleksander Ovetjkin är minst en lika bra hockeyspelare som Sidney Crosby.