Teaterrecension: Carola Sarén och Ingrid Söderblom är stjärnor på Wasa Teaters scen i pjäsen ”Den första dagen”

Hur vill du leva dina sista år? Ett tryggt liv, i en ombonad miljö? Med människor omkring dig som har tid att lyssna och som du litar på?

Med människor som inte tar i dig med hårda händer om du behöver lyftas? Ett liv med vettig sysselsättning? Att inte behöva gå och lägga dig redan på eftermiddagen?

Få mat som kokats där du bor? Någon att hålla i handeln när din stund kommer? Det låter väl inte som orimliga krav?

Är det så verkligheten ser ut inom dagens äldrevård? Hur ser den ut om några tiotals år?

Wasa Teater har nu satt upp pjäsen ”Den första dagen” som tar upp många av de här frågorna.

Pjäsen utspelar sig på äldreboendet - eller effektiverade serviceboendet - Vilan. För regin står teaterchef Åsa Salvesen.

Kan du ta nattskiftet?

Vårdaren Ritva, spelad av Carola Sarén, hinner knappt få av sig jackan efter en ledig vecka, förrän hennes goda föresats att inte längre ta extra skiften faller platt till marken.

Boendets föreståndare, spelad av Lina Ekblad, sveper in som en virvelvind, frågar hur veckan varit, men lyssnar inte på Ritvas svar.

Hennes tankar rör istället arbetslistans turer och nog kan väl Ritva genast ta ett extra nattskift?

På Vilan har ett varierande persongalleri samlats. Bland de boende finns en dement författare som är rädd för att förfrysa fötterna och som tror att han är på tåget till Åbo.

Här finns ett gift par där det gångna livets otrohet fortfarande gnager och förstör.

Och här finns Taimi som gärna minns tiden med goda vänner, som sångaren Eino Grön. Taimi spelas av 87-åriga Ingrid Söderblom.

Taimi är alltid pigg på nya saker, vänlig och pratsam. Att hon sitter på wc första gången hon möter nye städaren Adam (David Robertson), hindrar henne inte från att starta en diskussion.

Snabbt har hon luskat ut att de har en liknande bakgrund. Hon hör till dem som evakuerades från Sordavala efter kriget, medan han kommer från krigets Sudan.

Här finns också ett par civiltjänstgörare - men väldigt lite behörig personal. Med tungt jobb, dålig lön, nedskärningar och korta kontrakt hålls personalen på mattan.

Allt är ”systemets fel” och dåliga förändringar kommer uppifrån, utan att avdelningens chef kan göra något.

Varm och människonära pjäs

Nedskärningar, sparkrav, personalbrist och problem att få vikarier är en vardag som Birgitta Schoultz-Ekblad i pjäsens programblad säger sig känna igen.

Birgitta Schoultz-Ekblad spelar en av de boende i pjäsens. Till vardags arbetar hon som vårdlärare och utbildar närvårdare.

Vård handlar om möten mellan människor, läser vi vidare i pjäsens programblad. Och det är en pjäs om människomöten som Anna Krogerus skrivit.

Om lyckade, misslyckade och närmast uteblivna möten, om att enbart ta utan att ge något tillbaka.

Som när Ritvas kollega Minna (Tove Qvickström) alltid förlitar sig på att Ritva ska ställa upp, oberoende av om det gäller att ta hennes skift eller att ta vara på en sovande dotter.

Minna har ännu en karl på kroken och anser sig behöva smida medan järnet är varmt.

Till sist lär sig Ritva att säga nej, men i den situation där nejet kommer över läpparna visar sig vara den minst lämpade.

Funkar det här på scenen?

Den prisbelönta pjäsförfattaren Anna Krogerus hör till landets yngre dramatikergarde.

Många av hennes pjäser är skrivna i samarbete med regissörer och skådespelare under hennes period som dramatiker och dramaturg på Kajana stadsteater.

Hit hör ”Den första dagen”. Hennes pjäser har sagts utgöra en kombination av samhällsskildring och lättillgänglighet, och det stämmer väl överens på ”Den första dagen”.

”När livet kastar presenter framför en, så plockar man upp dem”.

Det här är en pjäs om ett äldreboende där personalen lever under hårt tryck och där var och en har sitt privata bagage, som ensamförsörjare, kärlekstörstande eller bedragen.

Och där de boende har liten möjlighet att påverka sin vardag och sitt umgänge och där folk dör.

Det låter inte som något muntert upplägg för en teaterföreställning.

Carola Sarén och Ingrid Söderbloms show

Trots det är ”Den första dagen” långt en feelgood-pjäs. Publiken skrattar och småmyser, speciellt när Carola Saréns Ritva och Ingrid Söderbloms Taimi är i fokus.

De är pjäsens huvudpersoner och båda har samma medmänsklighet och värme.

Som i scenen där Ritva stärker sig med en sup ur Taimis brännvinsflaska efter ett helsikes nattskift, och det hela slutar med att de tillsammans tömmer flaskan.

När Ingrid Söderblom i början behöver sufflösens hjälp men inte hör, frågar hon vänligt ”Vad sa du?” Det är stiligt parerat.

Allt medan Taimi ger uppmuntrande råd om livet och kärleken. ”När livet kastar presenter framför en, så plockar man upp dem”.

Att se Ingrid Söderbloms spelglädje och glittrande flickögon får mig att harmas på de gånger hon under åren stått på scenen, utan att jag har fått se henne agera.

När hon i början behöver sufflösens hjälp men inte hör, frågar hon vänligt ”Vad sa du?” Det är stiligt parerat.

De övriga i persongalleriet målas upp med ganska lätt hand, men ändå så pass detaljerat att vi förstår vad som skaver i var och ens liv.

Ett avvikande inslag i pjäsen är när vi via en videoprojektion får följa med ut på personalens julfest. Vi ser en smått obekväm Ritva i förgrunden, medan de andra festar, strippar och super.

Det här fungerar väldigt bra och mycket snyggt gjort av Frank A. Unger, Tim Stratton och Linus Lindholm.

Väl värt ett teaterbesök

Att ta itu med ett ämne som vår åldringsvård, och i många fall betrakta ämnet med humor är att balansera på en skör tråd.

”Den första dagen” är kanske inte det lättaste att sälja till publiken, men pjäsen är väl värd en teaterkväll.

Den som själv har en skröplig förälder inne i den finländska åldringsvården skrattar knappast med. Men ibland är humor som bekant också ett sätt att tackla riktigt svåra situationer.

Att sedan se olika generationer mötas på scen - och likaså folk från olika kulturer - ger mersmak.

Temat för ”Den första dagen” är kanske inte det lättaste att sälja till publiken, men pjäsen är väl värd en teaterkväll.