Valaffischerna förundrar experter: "Det här är faktiskt bland det värsta jag har sett"

Traditionella, trista. Intetsägande plattityder varvade med konventionella bilder. Årets valaffischer får inget högt betyg från experter.

Vi gav reklamproffset Jesper Bange och docenten i visuell kommunikation vid Åbo Akademi, Fred Andersson, i uppdrag att analysera och bedöma presidentkandidaternas valaffischer.

Merja Kyllönen

- Det här är supertraditionellt. En helt okej bild med ett stort namn och en stor siffra. Det är svårt att säga något riktigt positivt om den tycker jag, säger Bange.

- Det är inte någon typisk vänsteraffisch. Det är inte omedvetet att man inte bara framhäver det röda, säger Andersson.

Pekka Haavisto

Jesper Bange tycker att Haavisto har övergett det ungdomliga uttryck som han gav i valet 2012.

- Den är förvånansvärt traditionell. Han ser ganska militärisk ut. Också färgsättningen är ganska trist och inte hemskt ungdomlig. Men kanske det har varit ett strategiskt val. Jag var lite förvånad måste jag säga, säger Bange.

Fred Andersson tycker att affischen inte säger så värst mycket alls. Han säger att intrycket av hela valet är väldigt tråkigt, och att det handlar om intetsägande plattityder varvat med konventionella bilder.

- Det kan man väl säga att Haavisto exemplifierar. I andra kampanjer har han ju spelat på något yngre och alternativt. Här liknar han en statsman i blå kostym, säger Andersson.

Näsduken i Haavistos bröstficka är en liten färgklick, om än en mild sådan.

- Annars är det grått, blått och en byråkratgrön slips, säger Andersson.

Matti Vanhanen

- Jag tycker om den här. Den är icke-traditionell, vilket jag gillar inom valreklam. Den är helt annorlunda jämfört med alla andra, säger Jesper Bange.

- Den skulle kunna vara något helt annat, till exempel ett skivomslag, säger Bange.

Bange påpekar att Centerns gröna färg inte alls finns med på affischen. Han ser också några typografiska brister - fonterna i sloganen och Vanhanens namn går ihop.

- Utöver det är den kanske min favoritaffisch, säger Bange.

Fred Andersson ekar inte Jesper Banges lovord.

- Det här är ju roligt för att det är så himla dåligt. Det här är faktiskt bland det värsta jag har sett. Vi får veta att Finlands sak är vår, vilket är en gammal slogan från andra världskrigets Sverige. Vad betyder det i det här sammanhanget, frågar sig Andersson.

Kritiken fortsätter hagla ur Anderssons mun.

- Den visar hur pliktskyldigt och meningslöst det här valet är. De här människorna vet att de inte kommer att bli presidenter. Vad gör man? Man visar sitt ansikte och skriver en plattityd.

Laura Huhtasaari

- Det enda som kanske är lite icke-traditionellt är att hon ser väldigt glad ut, säger Bange.

- Det är tydligt att det ganska populistiska partiet anpassar sin marknadsföring för att passa in i det här väldigt neutrala presidentvalet, säger Andersson.

Tuula Haatainen

- Det här ser inte traditionellt kampanjaktigt ut. Det ser mer ut som en damtidning. Den lyser i mängden. Jag måste säga att jag tycker om den här, säger Bange.

Fred Andersson kommer från Sverige och har inte grävt ner sig i den finländska politiken så djupt, men har fått intrycket av att Haatainen har varit ganska osynlig.

- Hon behöver synas. Här syns hon ju verkligen. Den är samtidigt typisk för SDP:s kommunikation, åtminstone av det jag har sett. Det är väldigt ytligt och lika mycket konvention som det röda i Torvalds affisch, säger Andersson.

Paavo Väyrynen

- Visuellt tycker jag att den ser förfärlig ut. Den är väldigt traditionell och har säkert gjorts för sex år sedan, säger Bange.

Jesper Bange uppskattar att man inte har tagit med Väyrynens efternamn.

- Alla vet vem han är. Det är en helt kul grej.

Siffran på Väyrynens affisch ser handskriven ut och Bange har en tolkning av det.

- Det diskuterades om han skulle ställa upp eller inte. Det ser lite ut som att han har kommit in som en joker och skrivit dit sjuan för hand för att affischerna var printade i förväg, säger Bange.

Fred Andersson tycker att den handskrivna siffran passar in i bilden.

- Man associerar till något vardagligt. Det är den egna handstilen och han riktar sig till den enskilda människan och att det är den som ska rösta och skriva sjuan, säger Andersson.

Sauli Niinistö

- Den här är lite icke-traditionell. Man brukar inte göra collage inom valreklam. Man märker att det är ett proffs som har gjort den, säger Bange.

Bange gillar inte affischens typografi, eller fontval.

- S:et ser lite ut som om det skulle vara upp och ner, säger Bange.

Niinistö är den enda kandidaten som inte ser betraktaren i ögonen på affischen.

- Det är helt bra. När jag ser alla affischer på rad så tittar jag på den här bilden. Även om ögonkontakten är viktig så är det bra i det här fallet. Det är också den enda affischen där en make eller maka är med, säger Bange.

- Det är en vardaglig bild. Den ska ge intryck av att vara intim bild som är tagen i stunden, säger Andersson.

Fred Andersson tolkar bristen på ögonkontakt som om Niinistö är på väg någonstans. Valen att ta med en FN-bild och en bild av honom och Jenni Haukio bär också ett budskap.

- Här är en man som har läget under kontroll, han har redan lett landet på något vis. Det finns inget uppseendeväckande över det här, det är bara något som är pliktskyldigt gjort, säger Andersson.

Nils Torvalds

Jesper Bange blev förvånad över hur Torvalds framställs i fotografiet på affischen.

- Han ser till och med lite osympatisk ut. Den reflekterar inte riktigt honom som person. Annars är det väldigt traditionellt, lite som ett passfoto eller som en bild av någon i ledningsgruppen, säger Bange.

Fotografiet har en ganska hög kontrast och affischmakaren försöker inte dölja Torvalds ålder.

- Det tycker jag att är bra. Man vill visa att det finns kilometrar bakom, säger Bange.

Docenten i visuell kommunikation, Fred Andersson, tycker att Torvalds plansch är ytterst traditionell.

- Här har vi allvar, stabilitet, ålder och erfarenhet. Han behöver inte visa mer än det, och affischen säger inte något annat, säger Andersson.

Däremot är Andersson överraskad över affischens färgskala.

- Att man väljer en blå färg för SFP har en betydelse. Det är ett parti som har gått mer och mer åt höger de senaste åren, säger Andersson.