Dick Holmström: Det här är första gången jag juttar on the record om min bakgrund

När skådespelaren Dick Holmström var ett år gammal reste hans föräldrar utomlands, utan honom. Och på den vägen blev de. I radiodokumentären Brevmamman och tv-dokumentären Käraste Dick berättar han nu om saknad men också kärlek.

Holmströms pappa flyttade till Stockholm och skaffade sig en ny familj och Dicks mamma Ingrid Lönnqvist liftade ner till Asien där hon sedan bodde i närmare femton år.

- Jag växte upp med mina far- och morföräldrar. Inte har det gått någon nöd på mig, detta är ju den enda verklighet jag har. Pappa kom till Pargas om somrarna och jag hälsade på honom i Stockholm.

- Mamma Ingrid träffade jag vart femte år då hon kom på besök, mellan besöken skrev hon spännande brev om sina äventyr ute i världen, berättar Dick med ett litet skratt.

Han skrattar ofta, så där som man gör då man är lite obekväm och nervös. Det är inte lätt för honom att prata om sig själv. Samtidigt som han vill att flera människor kan ta del av hans mammas spännande äventyr och berättelser.

Hippie i Asien

Ingrid hörde till den sk första hippievågen och är i händelsernas centrum under Vietnamkriget. I hennes restaurang The Third Eye i Vientiane, Laos trivs och umgås soldater från krigets alla parter.

Senare hamnar hon på CIA:s lista över misstänkta motståndare och på myndigheternas hippielista. Dags att resa vidare.

Det var en stor skandal i lilla Pargas. En borgardotter som blir kommunist och hippie och lämnar sitt barn

Kärlek per brev

Dick Holmström är idag i 60-årsåldern, änkling med två utflugna söner, huset bytt till en tvåa i Åbo centrum och utan fast arbete.

Som frilansskådespelare uppträder han bland annat på finska som Eino Leino, sjungande de kärleksbrev som Eino Leino skrev till sin käraste Onerva.

- Nog är det otroligt hur de för hundra år sedan kunnat gå in i hjärtats olika rum. I diktform i brev som man skickar till sin käraste. Det är något vi inte kan idag då allt går så snabbt med sms och whatsup.

- Det att någon skrivit en kärleksdikt och får svar med en kärleksdikt. Det är någonting heligt och stort över det. Jag är romantiskt lagd, det rör mig.

Har du fått kärlek per brev?

- Jo, främst av mamma. Inte märkte jag som barn att det var fråga om kärlek, men då jag som vuxen läser hennes brev på nytt så nog finns där stor kärlek och saknad. Kärlek förstärks via saknad, slår det mig plötsligt.

Dick minns juldagen 1965 då han var sex år och mamma Ingrid var i Pargas på besök hemma hos sin rektorsfamilj i Åbolands Folkhögskola. Det var meningen att Dick skulle övernatta med mamma hos morföräldrarna men pojken ville hem med farmor.

- Det tog hårt på mamma, hon tog till gråten. Med farmor hade vi en fin stund då vi cyklade tillsammans hem i mörkret. Jag tror jag visslade när jag cyklade.

Olycklig barndom?

- Jag kommer inte ihåg att jag skulle ha sörjt över mamma, aldrig. Jag är tvärtom lyckligt lottad. Jag har alltid haft mycket älskvärda människor omkring mig. Hur otroligt det än låter så har jag aldrig känt smärta över mamma, mera stolthet.

Däremot så är Dick van vid att utomstående människor som får en inblick i hans barndom hakar upp sig på hur fruktansvärt hans mamma gjorde då hon lämnade honom.

En dag sitter Dick och jag på en restaurangterrass och planerar dokumentären då en bekant till honom i bordet bredvid tydligen tjuvlyssnat på oss och upprört kritiserar Dicks mamma för att ha övergivit honom. Dick reagerar med ilska. Han är hövlig men jag ser hur det kokar i honom.

Min dyrgrip är det fotalbum mamma skickade mig i julklapp 1965

"Jag ska ut på äventyr i mammas fotspår"

- Jag har planerat detta i femton år och nu är det dags. Nu har jag äntligen tid och möjlighet att ta reda på mer om min mammas liv då på 1960- och 70-talen.

- Se platserna hon såg, träffa människor som kände henne då och uppleva ens lite av det hon var med om.

Världen är förstås en helt annan. Dick kan inte lifta genom Afghanistan eller vandra i Himalaya på egen hand. Laos är inte längre samma land som då mamma bodde där.

De leriga småvägarna genom Thailand är idag motorvägar. Och inte får man skjuta och grilla kenguru i Australien eller äta elefantkött hemma hos prisenssan av Sikkim i hennes palats.

Prinsessan i Pargas

Prinsessan, ja. Ingrid uppmanade ofta sina nya vänner att besöka Finland och hälsa på hennes familj. Och en vacker dag dimper den nepalesiska prinsessan ner i Pargas.

Dick minns prinsessans vackra kläder medan Ingrids syster Kristina Boström minns prinsessbesöket med fasa.

- Vi tog prinsessparet ut på båtresa i den åboländska skärgården med pappas båt. Vi bjöd på finländska maträtter och prinsessan trivdes alldeles för bra, minns Kristina Boström.

- Hennes man söp hela tiden, det var hemskt. Och bara jag kunde tillräckligt bra engelska för att tala med dem.

- För att bli av med dem så betalade mina föräldrar deras taxiresa till Helsingfors, berättar Kristina Boström och brister tillsammans med Dick ut i ett gapskratt.

Martha's Vineyard

Dicks resa i sin mammas fortspår börjar med en sväng till Martha´s Vinyard i USA. Till ön dit hans mamma Ingrid flyttade efter Asien-åren och där hon levde resten av sitt liv. För till Pargas flyttade hon aldrig tillbaka.

På Martha´s Vineyard skall Dick leta efter försvunna brev, de brev mamma skrev till honom då han var riktigt liten. Han vill få bättre koll på alla de ställen Ingrid har besökt innan han reser iväg.

- Nu är jag själv lite av en upptäcktsresande!

Två dokumentärer

Radiodokumentären Brevmamman följer Ingrids äventyr genom de brev hon skickade hem. Några av brevens mottagare kryddar dokumentären med sina egna minnen av henne.

Tv-dokumentären Käraste Dick- mamman som försvann tar vid där radiodokumentären Brevmamman slutar. Holmström är nybliven änkling med utflugna söner och en stark känsla att han måste resa i sin mammas fotspår.

Båda dokumentärerna är regisserade av Katrina Grönholm-Kulmala.