Pargas IF:s meriterade kroattränare: Landslagsframgång och proffsighet nycklarna till ljusare handbollsframtid

Spelare trodde inte sina ögon när Boris Dvoršek skrev på för FM-ligans bottenlag Pargas IF. Efter ett halvår i Finland berättar den dubbla kroatiska mästaren om ligatempot som klår det kroatiska, om den oväntade talangen bland blåvita juniorer och den onda cirkeln kring landslaget.

– Jag trodde inte riktigt det var sant när jag först hörde namnet, jag tänkte att de kanske blandat ihop namnen. Men sen såg jag bilden på honom på Piffens Facebooksida med Piffenrocken och var sådär att okej, det är ju en satsning i alla fall.

Fredrik Lundén beskriver förvåningen hos Pargas IF-spelarna då det nya tränarnamnet offentliggjordes i somras. En positiv överraskning, tillägger han om anställningen av Boris Dvoršek.

En anställning som är en av de största satsningarna i Piffens handboll genom tiderna, enligt dåvarande ordförande Jan "Bambu" Eriksson. En anställning som hela föreningen ska dra nytta av, inte enbart herrepresentationslaget, och inte enbart denna säsong.

Boris Dvoršeks meritlista går inte av för hackor. Han har 25 års erfarenhet som handbollstränare, är dubbel kroatisk ligamästare med RK Zagreb, som han ledde i Champions League för bara några år sedan. Han fungerade därtill som assisterande tränare för Kroatiens damlandslag som spelade OS-kvartsfinal 2012.

Frågan uppstår: Hur i hela världen hamnar ett tränarnamn av den kalibern i Pargas IF, som förlorade samtliga matcher under comebacksäsongen i FM-ligan?

– Det viktigaste för en tränare är att han jobbar, att han har en arbetsplats, förklarar Dvoršek som senast tränade italienska ASV Eppan Handball Löwen.

PIF erbjöd först en kollega till Dvoršek jobbet. Han tackade nej men istället skickades Dvoršek CV till Pargas – och parterna kom snabbt överens.

– För mig gäller helt samma saker om jag tränar Zagreb i Champions League eller PIF i FM-ligan. Som en tränare vill man alltid göra sina spelare bättre och nå bästa möjliga resultat.

Vill lämna ett avtryck

Dvoršek har en viktig uppgift i ett utbilda föreningens andra tränare och han drillar även juniorer. Som mest kan han dra fyra träningar per dag.

Men så är han också ett proffs, påminner den erfarna kroaten. Han fyller gärna dagarna med handboll, speciellt då familjen bor kvar i Zagreb.

– Min uppgift är att utveckla hela klubben, utveckla tränarna och utveckla alla lag. Vi har nått en del fina framsteg och har många barn i olika åldersklasser, men det här är inget man gör klart på några månader, det tar några år innan vi ser mer konkreta resultat.

– Det finns ingen expresslösning. Om man vill ha en bättre förening måste man utveckla den tålmodigt, och det tar tid. Jag jobbar alltid på lång sikt, som om jag skulle stanna här i fem år. Jag vill lämna efter mig något när jag en vacker dag flyttar bort.

Kontraktet lyder på 1+1 år men förhandlingarna om optionsåret har inte ännu startat. Dvoršek är redo att stanna – och verkar vara omtyckt bland såväl spelare som andra inom föreningen.

Dvoršek är en ”hands on”-coach med klara instruktioner och en tydlig syn på vad som bör förbättras. Han skissar upp noggranna planer och det finns aldrig några oklarheter vad som är syftet med varje träning och match.

Det konstaterar Lundén, som ser största skillnaderna till tidigare tränare på den taktiska biten. Man märker att han vet vad han snackar om, summerar den mångåriga stöttepelaren.

– Han har ett helt annat öga för systemet. Han reagerar snabbt på situationer i matcherna och på träningarna vet han exakt var våra problem ligger och planerar träningarna därefter.

– Vi har överlag ett bredare spel nu. I fjol spelade vi ganska simpelt och kanske lite enformigt, men nu har vi ett mer kollektivt och bättre anfalls- och försvarsspel.

Raderat förlorarmentalitet

Vägen fram till ett topplag, ens mittenlag, i FM-ligan är ändå lång.

PIF förlorade samtliga matcher fram till ligakvalet förra säsongen och behöll serieplatsen bara tack vare att HK Pötsi och Dynamo Riihimäki avstod ligaspel.

Den här säsongen har fört med sig ett nivålyft. PIF har besegrat nykomlingen Hangö IK och skrällartat även Helsingfors IFK, och chanserna till slutspel finns.

– Det centrala är inte våra två segrar, utan att vi ändrat på spelarnas attityd, hur de tänker, deras mentalitet. Men det har varit svårt eftersom laget inte bara förlorade alla matcher i fjol, utan förlorade dem med 7–10 mål.

– Det fanns en förlorarmentalitet som inte varit enkel att sudda ut, berättar Dvoršek.

“Här är handboll en hobby”

Skillnaden i inställning och dedikation mellan den genomsnittliga finländska och kroatiska handbollsspelaren är överlag stor, säger Dvoršek och ger ett konkret exempel.

– En av våra spelare slutade på grund av motivationsbrist som 19-åring. Jag kan inte förstå det. Det skulle inte hända i Kroatien att en 18–20-åring kommer och säger att han slutar med handboll för att han saknar motivation. Det är inte möjligt.

Kroatien är en stolt handbollsnation och handbollen betyder mycket för spelarna. Och ger mycket – inte minst ekonomiskt. Utgångsläget skiljer sig som natt och dag.

– Spelarna tränar proffsigt från tio års ålder och allting runtomkring kring dem sköts professionellt. Här är handboll en hobby, en amatörsport, men i Zagreb jobbar 25 personer runt herrlaget.

I RK Zagreb, som har en årsbudget på cirka två miljoner euro, hade klubben egen hall och buss, och spelarna tillgång till eget gym samt tre fysioterapeuter och tre läkare.

I PIF erbjuder PIUG (Pargas idrotts- och ungdomsgård) fina faciliteter, men handbollsvardagen går inte ens att jämföra. Detta menar Dvoršek inte som någon som helst kritik mot Piffen – utan samma stämmer in på mer eller mindre hela handbolls-Finland.

Längre säsonger och fler matcher kunde enligt Dvoršek leda till bättre spel och spelare, men de grundläggande problemen ligger djupare.

Det största problemet inom finländsk handboll är en ond cirkel omkring landslaget.

– Om man inte har professionella tränare och professionella spelare, så kan man inte nå goda resultat med landslaget. Och utan goda resultat med landslaget kan man inte vara särskilt populär.

– Landslaget är det viktigaste. Om man inte har det här är det väldigt svårt att vara populär och är man inte populär kommer det inte in pengar i sporten. Och då går det inte att göra några framsteg.

Derbyt viktigaste matchen på två år

Hopplös är situationen ändå inte. Boris Dvoršek visste knappt någonting om Finland eller finländsk handboll före flytten till Pargas – och förbluffades av ligatempot.

– Jag blev överraskad av farten, det spelas riktigt snabb handboll här, kanske snabbare än i den kroatiska högsta serien. Ibland går det till och med för snabbt med tanke på nivån på det taktiska kunnandet.

– Men överlag var jag verkligen överraskad av hur talangfulla finländska spelare är, framför allt de unga. Det är något helt annat än till exempel i Italien där jag var senast, säger Dvoršek och berömmer framför allt de tekniska färdigheterna.

De största frukterna av Dvoršeks arbete i Pargas ska skördas först senare, men redan denna säsong kan herrlaget ta ett betydelsefullt steg framåt.

På söndag väntar ett spännande åboländskt derby hemma mot Åbo IFK, som ligger två poäng före Piffen strax ovanför det nedre slutspelsstrecket.

– Hur ska jag förklara det? inleder Fredrik Lundén svaret på frågan hur viktig matchen är.

Han fortsätter.

– Ska vi säga som så att det är vår viktigaste match på två år. Dels för att vi ska sluta minst åtta, som varit vårt mål hela säsongen.

– Och åtminstone för egen del också eftersom vi har varit så nära mot ÅIFK så många gånger att den här gången hop… Nä, den här gången tar vi dom nog.

PIF och ÅIFK möts i Pargas på söndag klockan 17.00.