Ge en del av din tid och bli en frivillig stödperson – stort behov av manliga stödpersoner

Det behövs alltid fler frivilliga stödpersoner. Det berättar man vid Mannerheims Barnskyddsförbund. Det viktigaste är att det är människor som själva har så bra kontroll över sitt liv att de kan stödja andra, säger Janina Andersson.

Janina Andersson är verksamhetsledare för Mannerheims Barnskyddsförbund i Egentliga Finland.

– Frivilliga stödpersoner är vuxna människor som ställer upp och som vill stödja, hjälpa och vara nära i livet för ett barn, en ungdom eller en familj. Man behöver inte alls vara något proffs utan bara en vettig människa som vill ge sin tid åt någon.

En kort utbildning lär dig bli en stödperson

För att bli en frivillig stödperson ska man genomgå en intervju och gå en kort utbildning. Man får inte heller ha någon anteckning i brottsregistret.

– Under utbildningen får man lära sig allt om hur man kan vara ett stöd för en människa. Vi går igenom hur man är en bra lyssnare och sedan berättar vi vad man kan hitta på tillsammans här i Egentliga Finland.

– Ofta har vi också en stödperson som är aktiv och som berättar hur allt går till i praktiken och det är kanske det bästa med utbildningen.

Utbildningen går på finska och oftast är det också finskspråkiga som behöver stöd, men en svag finska är inget hinder, tycker Andersson.

– Det skulle inte skada att de lär sig svenska också.

Det viktigaste är matchningen

Verksamheten bygger på helt frivilligt arbete där stödpersonen matchas ihop med en person som behöver stöd. Det kan då vara ett barn, en ungdom, en familj eller till exempel en invandrarmamma.

Matchningen är det viktigaste och ibland lyckas den riktigt bra, berättar Andersson.

– Vår person som koordinerar den här matchningen märkte nyligen att två människor säkert skulle tycka om varandra och ordnade en träff åt dem. Sedan sa det bara "PANG" och så var de som bästa vänner.

"Det finns olika egenskaper som behövs för olika människor"

Som stödperson uppmuntras man att träffa den som behöver stöd ungefär två gånger i månaden i ett års tid. Då kan man ta med personen på något roligt samtidigt som man finns där för att lyssna och stödja personen.

Det finns inga speciella egenskaper som man måste ha för att bli stödperson, berättar Andersson.

– En gång hade vi en väldigt blyg man som blev stödperson åt en väldigt blyg tonårspojke och det blev en superbra matchning.

– Det är jättebra om man själv har erfarenhet hur det känns att vara ensam, utstött eller mobbad, men man behöver inte ha blivit mobbad för att vara en stödperson åt någon som blir mobbad.

Manliga stödpersoner behövs

Det finns över hundra människor som just nu är stödpersoner i Egentliga Finland, men Andersson säger att Åbo stad meddelat att stödbehovet ökar och att det skulle behövas ännu fler människor i verksamheten.

Enligt Andersson är det också speciellt stor brist på manliga stödpersoner.

– Det finns jättemånga tonårspojkar som skulle behöva en manlig modell i sitt liv eller någon man att diskutera saker med, som känner att de faller utanför det sociala i skolan, att de inte hör till gänget, att de är överviktiga och inte sportiga.

– Och de behöver någon som tar dem med i samhället och kanske hittar någon hobby som de kan trivas med.

Finns många fina historier om unga som fått hjälp

Andersson är själv inte med i praktiken, men får höra många fina historier som nästan gör henne tårögd.

– Vi har många härliga historier om pojkar där skolan och allt har gått riktigt eländigt och de varit på väg att bli kriminella eller deprimerade. Men sedan har någon stödperson lyckats få dem upp därifrån och kanske fått dem att röra på sig och äta hälsosammare och stött dem hela vägen så att de sedan fått en studieplats.

Man behöver inte heller vara en mamma- eller pappafigur, utan man kan också vara en storebror eller storasyster åt den som behöver stöd, säger Andersson.

Stödpersonerna får också sinsemellan träffas och diskutera

Det är också viktigt att stödpersonerna sinsemellan får träffas, utan dem som behöver stöd. Därför ordnar man vid Mannerheims Barnskyddsförbund sådana träffar ibland. Då kan stödpersonerna träffas, prata om hur det känns och jämföra sina erfarenheter med varandra.

– Jag minns att det var en punkarflicka och en äldre dam som satt och diskuterade tillsammans och att den äldre damen sade att hon brukade spela Kimble med den person som hon stödde.

– Då sa punkarflickan att hon inte spelat det på länge och funderade om kanske de också borde spela Kimble.

– Det var väldigt skönt att se att vuxna människor också kan hitta varandra genom att vara stödpersoner. Jag tror inte annars att den äldre damen och punkarflickan skulle ha suttit och diskuterat med varandra som två kollegor.

"En ung dam berättade att det här är det viktigaste i hennes liv"

Andersson uppmuntrar alla att fundera om de kan tänka sig att ställa upp som frivillig stödperson och blir glad när hon hör att också stödpersoner får någonting i utbyte av verksamheten.

– Alla är så jättehärliga människor och jag undrar alltid varifrån alla de här underbara människorna kommer ifrån.

– En ung dam berättade att det är det viktigaste i hennes liv att hon kan känna att hon faktiskt kan hjälpa en ungdom att komma fram i livet. Det ger henne så mycket och hon känner själv också att hon kan utvecklas som människa när hon gör det.