Skrytbyggena som utvecklingen körde över: Nu lånar man böcker och lämnar in dagisansökningar i banksalen
1980-talet var de stora byggenas tid. Företag, banker och kommuner byggde flotta byggnader där man varken sparade på material eller kvadratmetrar. Sedan kom 1990-talets bankkrasch och allt förändrades.
Arkitekten Roger Wingren minns de vilda åren. Han fick i uppdrag att rita ett av 1980-talets flottaste bankhus, sparbanken Deposita i Jakobstad.
Beställningen var en representativ bank i hjärtat av staden. Sparbanken hade stora ambitioner och huset skulle byggas i tidens anda.
- Materialen var värdefulla, säger Wingren. Det är granit på utsidan och marmorgolv i första våningen där slitaget är störst.
Banken satsade också på konst. Bland annat beställde man ett stort textilkonstverk av Irene Välimäki.
Sparbankens nybygge invigdes 1983 med pompa och står och blev en riktig folkfest. 1991 var det slut på det roliga.
Desposita drogs med i det ekonomiska raset och den flotta fastigheten övertogs av den så kallade skräpbanken Arsenal. Arsenal sålde i sin tur fastigheten åt Jakobstad.
Någonting man hade älskat måste offras
Roger Wingren, arkitekt
Roger Wingren tillkallades igen och fick i uppdrag att ändra byggnaden till stadsbibliotek och kulturhus. Han tog sig an arbetet med blandade känslor.
- Dels var det motbjudande och dels var det mycket utmanande på ett positivt sätt, minns han. Någonting man hade älskat måste offras.
Så småningom började nya tankar och möjligheter visa sig. Pelarkonstruktionerna i huset gjorde det möjligt att hitta flexibla lösningar. Slutresultatet står sig ännu i dag.
- Det är nog behagliga känslor, säger Wingren. Rummen, ljuset och färgerna ger välbehag. Byggnaden fungerar. Det var nog en gåva att staden fick köpa den billigt. Läget mitt i stadskärnan, invid gågatan och torget är alldeles perfekt för ett bibliotek.
Biblioteksdirektören Leif Storbjörk håller med. Enda nackdelen är att biblioteket är i två våningar. Han konstaterar ändå att det är priset man får betala om man ska vara mitt i stan.
- Då blir det två våningar eller flera, säger han.
På 35 år har mycket hunnit hända också inom biblioteksväsendet. Biblioteket har bland annat utvecklats till ett kulturhus.
Det som hände för 35 år sedan och det som händer just nu finns här. Man anar det utan att det märks
Roger Wingren, arkitekt
Enligt Wingren är det viktigt att storbyggen planeras så att rummen kan utvecklas och byggas om efter behov utan att det ursprungliga försvinner.
- Det som hände för 35 år sedan och det som händer just nu finns här, säger han. Man anar det utan att det märks. Det här kanske gör att rummen verkar så inbjudande. De bär på minnen. Fast det bara är 35 år bär de på minnen.
Bankkomplexet som blev för stort efter bara två år
Det finns tiotals storbyggen runt om i vårt land som har gått samma öde till mötes som bankkomplexet i Jakobstad. En del av dem saknar fortfarande permanenta lösningar för hur de ska användas.
Pargas Sparbank har en liknande historia som den i Jakobstad.
I början av 1980-talet ansåg man också där att banken behövde ett värdigt bankpalats. Pargas Sparbank hade då 80 år på nacken och gick bra.
1986 stod det så kallade bankpalatset mitt i Pargas centrum färdigt.
När Peter Karlsson blev bankdirektör på Pargas Sparbank var huset redan för stort för bankens behov.
- Man hade stora tillväxtplaner, tiderna var sådana. Det rådde en allmän tillväxtoptimism, säger före detta direktören Peter Karlsson.
1988 hade tiderna förändrats helt för Pargas Sparbank.
Banken skulle fusioneras med en rad andra sparbanker till Sparbanken i Åboland och Karlsson insåg snart att det nya bankhuset var allt för stort.
Landets billigaste stadshus
När sedan bankkrisen slog till i början av 1990-talet blev behovet av mindre utrymmen akut. Banken sålde huset till staden, som hade stort behov av ett nytt kommunhus.
Stadens funktioner var utspridda över hela stan och man hade planerat ett stadshus i många år, men det var svårt att bestämma var huset skulle stå.
Stig Kavander, som är byggherrekonsult i Pargas, var med redan på den tiden.
- Det fanns ett bankhus till salu och ett stadskansli som skulle ha blivit oanvänt. Man slog ihop påsarna och fick till stånd en fullmäktigesal och utrymmen för kommunens administration, säger Kavander. Dessutom fick man plats för stadsbiblioteket.
Slutsumman för ombyggnadsarbetena gick på 40 miljoner mark. Stadshuset omfattar 5100 kvadratmeter och hade dittills det billigaste kvadratmeterpriset för ett stadshus som hade byggts i Finland.
Stadens administration och bibliotek finns fortfarande i det före detta bankpalatset. Fortfarande ryms man, men allt sedan inflyttningen för 25 år sedan är utrymmena fullt utnyttjade.
- Politikerna gav besked att det inte fick finnas en enda kvadratmeter för mycket, säger Kavander. Redan när man flyttade in i stadshuset måste en del av konferensrummen ändras om till arbetsutrymmen.
Kontoren blev bostäder i Pojo
Det finns också kommunala byggen som har körts över av utvecklingen. Pojo kommunhus är ett exempel på det. För knappt fyrtio år sedan invigdes huset, som också det hade byggts helt enligt tidens anda.
Lasse Heikkinen var mannen bakom kommunhuset i Pojo.
Kommundirektören gav en ram på omkring sju miljoner mark. För den summan skulle arkitekten Lasse Heikkinen rita ett kommunhus med alla de funktioner ett sådant krävde för att administrationen och beslutsfattandet skulle fungera.
- För att klara budgeten förenade vi den tidens elementbyggen med sådant man byggde på plats, säger Kavander. Kontorsrummen gjordes av element och fullmäktigesalen i mitten gjordes på plats.
Som ytmaterial valde Heikkinen lapplandsmarmor.
2009 slogs Pojo ihop med Raseborg och plötsligt var kommunhuset överflödigt. Diskussionen om vad som skulle göras med huset tog fart.
Efter många diskussioner och några år av förfall tog lokala krafter över.
2012 sålde Raseborg huset och de nya ägarna byggde om huset till ett bostadshus med 27 lägenheter.
Berndt Huldin är en av männen bakom Sunpark.
- Här finns boende, men också all service, säger han. Här finns kafé med restaurang om man inte vill koka mat själv. Här finns ett gym, en stor simbassäng och stor fin bastu. Det är lite hotellkänsla. Nästan allt som finns på ett hotell finns i det här huset.
Ombyggnaden blev klar för ett och ett halv år sedan. Ett femtontal bostäder är fortfarande osålda.
Vi borde satsa mera på seniorbostäder och marknadsföra det bättre lokalt
Berndt Huldin, Sunpark
Strategin att rikta in sig på sådana som köper en andra bostad har inte lyckats som man hade hoppats. Bostäderna har främst gått till personer från huvudstadsregionen. Dessa har sålt sina lägenheter och bosatt sig permanent i Pojo.
- Vi håller på och funderar om, säger Huldin. Vi borde satsa mera på seniorbostäder och marknadsföra det bättre lokalt. Det finns många gamla mänskor i närområdet som behöver hjälp och lätt boende.
Se hela programmet här:

Programmet sänds även i Yle Fem, måndag 5.2.2018 kl. 20, samt på tisdag 6.2.2018 kl. 11.