"Nog pirrar det ju lite att delta igen" – 50 år sedan Olavi Hjellman deltog i vinter-OS
Det är en pigg Olavi Hjellman som öppnar dörren till sitt hem i Dalsbruk. Det var här han fick inspirationen då han som bara 5-6 år gammal såg hur det åktes skridsko på sjön i Dalsbruk.
– Pappa tyckte jag var för liten, men vi hade ett par gamla "sågbladare" hemma, det vill säga träskridskor vanligtvis med ett sågblad under. Dem började jag med, och de var långa, så då kom jag på att det här är min grej.
Det är 50 år sedan de olympiska vinterspelen 1968 arrangerades i Grenoble i Frankrike, där den då 22 år gamla Olavi Hjellman deltog i hastighetsåkning på skridsko.
Det är också 50 år sedan Finland senast tog en OS-medalj i hastighetsåkning på skridsko.
Började på Lilla Masugnsträsket
Hjellmans första skär med hastighetsskridskor var på Lilla Masugnsträsket, där det också spelades bandy. Men på naturisen uppstod det ofta sprickor, så Wärtsilä, som ägde allting i byn, började spola idrottsplanen. Hela planen vattnades, både för bandy och för skridskoåkning.
De var flera Dalsbruksbor som började med hastighetsåkning på skridsko, men Hjellman klarade sig bäst. Efter en andra plats i FM 1965 blev han uttagen till EM i Göteborg och till VM i Oslo.
På samma vis blev han uttagen till OS i Grenoble 1968 efter uttagningar i samband med FM i skridskoåkning några veckor tidigare.
– Det var felet hela tiden i Finland att man skulle vara i toppform vid uttagningarna, och många var i toppform då, men sedan for formen. Man borde ha blivit nominerad tidigare och inte i sista minuten.
Besvikelse då de kom fram till ett somrigt Grenoble
Till Grenoble utsågs 52 finländska idrottare. Hjellman flög ner till Frankrike tillsammans med bland annat alpinisten Ulf Ekstam, de andra skridskoåkarna och det finländska ishockeylaget på 17 spelare.
Men då de kom fram motsvarade de olympiska spelen inte riktigt hans förväntningar.
– Jag blev egentligen lite besviken för det var ju nästan full sommar när vi kom dit. Skridskogrenarna gick nere i staden Grenoble, medan de andra vinteridrotterna med skidåkning gick uppe i bergen.
Allt annat var fint. Där fanns restauranger och spelhallar, och Hjellman trivdes genast i olympiabyn, men han funderade om ett vinter-OS faktiskt skulle vara så där somrigt.
– Stämningen för ett vinter-OS var ju lite så där "haaah". Ska det vara så här?
Startade bland de sista paren
Hjellman var uttagen till både 500 meter och 1 500 meter. Egentligen skulle han ha velat skrinna 1 500 och 5 000 meter, men finländarna var så många så sträckorna delades mellan dem.
Hastighetsåkningen på skridskor avgjordes på den tiden på utebana, så tävlingarna gick tidigt på förmiddagen. De bästa åkarna från toppnationerna startade först, och hade bäst förutsättningar.
– På eftermiddagarna blev det otroligt varmt. På mitt 500-meterslopp åkte jag bland de sista paren, och jag kände med detsamma då jag värmde upp att isen var så mjuk att det inte kommer att bli någonting. Det var nog bottennapp för mig, säger Olavi Hjellman och skakar på huvudet.
Fast Hjellman tycker nästan ännu mera synd om dem som startade efter honom.
– Norrmannen Johan Lind kom i mål, satte sig ner på bänken och sade: "Håh. Det är som att åka 5 000 meter", minns Hjellman nu efteråt.
Norrmännen lämnade till och med in en protest mot tävlingarna, men den avslogs.
Stora förväntningar
– Nog var jag besviken, när man själv hade förväntat sig att det skulle gå bra. Jag visste precis direkt då jag startade att det här blir inte till någonting.
De olympiska spelen var speciella tävlingar såtillvida också att man skrinnade bara en sträcka per dag. Det var ovanligt för Hjellman, som var en allroundåkare och ofta skrinnade flera lopp varje dag.
På 500 meter blev det alltså ett lopp, och där var Olavi Hjellman 40:e. Bättre gick det på 1 500 meter, som också var mer av en favoritsträcka. Där kom han på 21:a plats, fastän vädret påverkade också då.
– Det var otroligt hur det kunde ändra. Grenoble är i en dal, så mitt i allt som det var sol så kunde det börja snöa. Det var en besvärlig plats att åka på.
Ishockeylejon föll tungt
I Grenoble fanns det möjlighet att följa med de OS-grenar som avgjordes inne i staden, och Hjellman såg både ishockeymatcher och konståkning.
– Jag kommer ihåg då Finland spelade mot ryssarna. Då var det nog katastrof, nästan som det skulle ha varit bara ett lag på plan då. Dom var inte då ännu riktigt så bra som dom är i dag.
Nej, början gick inte så bra för Finland. Laget förlorade den första matchen i finalserien mot Sovjetunionen med 0-8. Finland slutade ändå på en femte plats, efter att bland annat ha besegrat bronsmedaljörerna Kanada.
Mustonen tog enda finländska guldmedaljen
Sammanlagt fick Finland en guld-, två silver- och två bronsmedaljer vid OS i Grenoble. Finlands enda guld i tävlingarna togs av hastighetsskridskoåkaren Kaija Mustonen som vann 1 500 meter.
– Det är nog det bästa minnet jag har från OS. Det var något så otroligt, fast hon var lite av en förhandsfavorit.
Det firades med kaffe och kaka.
När det finländska laget landade i Finland igen efter tävlingarna togs idrottarna emot av en stor samling människor. Främst bland dem stod femfaldiga OS-guldmedaljören Clas Thunberg, som kysste Mustonen på handen.
I Dalsbruk stod också en kommitté och tog emot Hjellman då han kom hem, för han var den andra idrottaren från Jäntevä som representerat Finland i OS. I sommar-OS 1964 i Tokyo hade Henrik Hellén (då Turun Urheiluliitto) deltagit i höjdhopp.
Politik stoppade Hjellman fyra år senare
Fyra år senare, år 1972, var det aktuellt med OS i Sapporo. Olavi Hjellman deltog igen i uttagningarna, men han åkte på något i första kurvan, fick ett felskär och hela loppet var förstört.
– Jag fick aldrig en chans att göra ett nytt försök. Det var politik, för på den tiden var det AIF och SVUL, och jag har alltid varit med Dalsbruks Jäntevä. Då var det fel.
Men tack vare att Jäntevä var en arbetarförening och att man hade en fin bana, så ordnade man i Dalsbruk en stor internationell tävling med sovjetiska hastighetsåkare med.
Medaljchans med en bra dag
OS i Pyeongchang invigs den 9 februari, och Hjellman tror att hastighetsåkarna Mika Poutala och Pekka Koskela nog har en chans. Dessutom finns det en chans för Finland i lagtävlingen.
– Medaljchans? Jaa, med en bra dag så är det inte omöjligt. Men nog sitter det hårt åt. Alla tänker ju på samma sak.
För visst följer Hjellman ivrigt med hastighetsåkning och OS på tv nu. Och han håller fortfarande på själv.
– Nog pirrar det ju lite att delta igen, fast åldern har nog tagit ut sitt. Men jag brukar nog åka skridsko så mycket som möjligt, säger den nu 72-åriga Hjellman.