Filmrecension: The Post – Meryl Streeps 21:a Oscarsnominering i en spännande film om sanningen och makten
The Post tar sats i 1970-talet men berättar egentligen om nutiden. I Steven Spielbergs regi blir det en mycket spännande thriller om hemliga papper, pressfrihet och om att växa till sig och bli en ledare.
The Post är baserad på verkliga händelser och personer och handlar om tidningen The Washington Post som 1971 beslöt att publicera de hemliga Pentagonpappren. Det handlar alltså om journalistik, politik och makt.
Pentagonpappren var en hemligstämplad rapport om USAs förehavanden i Sydostasien. Det kanske mest intressanta och alarmerande var att rapporten avslöjade att USAs politiska ledning ljög om Vietnamkriget.
I huvudrollerna ser vi Meryl Streep som den ansvariga utgivaren och ägaren Katharine Graham (Streep har fått sin 21:a Oscarsnominering för rollen) och Tom Hanks som chefredaktören Ben Bradlee.
Vad göra med hemligstämplat material?
Det hela börjar egentligen långt tidigare, det är nämligen tidningen New York Times som först får tag i de hemligstämplade dokumenten och börjar publicera artiklar. Men tidningen blir anklagad för att äventyra landets säkerhet och en domstol förbjuder dem att publicera mer.
Det är här som Washington Post kommer in i bilden, för även de får tag på en kopia av de hemliga pappren.
Och då är frågan, skall de publicera? Och om de publicerar finns det då en risk för att någon råkar illa ut? Och hur går det med de vänskapsband chefredaktören och den ansvariga utgivaren har till ledande politiker? Och vad gör politikerna, med president Nixon i spetsen, då de är rädda för att deras karriärer snart är över?
Regissören Steven Spielberg och manusförfattaren Liz Hannah gör The Post till en thriller som är högaktuell. När äventyrar man ett lands säkerhet? Hur nära vänskapsband kan journalister och politiker ha? Och vad betyder pressfrihet och källskydd?
Meryl Streep strålar igen
Det mest intressanta i filmen är ändå Katharine ”Kay” Graham. I Meryl Streeps tolkning är hon först en osäker arvtagare som inte riktigt vet vad hon skall göra som ansvarig utgivare och ägare till tidningen. En tidning som dessutom kämpar med ekonomiska problem och därför planerar börsintroduktion.
Meryl Streep har ofta spelat starka kvinnor med enorm finess som till exempel Margaret Thatcher i The Iron Lady (2011) eller Miranda Priestly i The Devil Wears Prada (2006, Priestly sägs vara inspirerad av chefredaktören Anna Wintour). Men i rollen som Kay Graham spelar Streep en kvinna som i början är väldigt nervös och osäker.
Då vi ser Kay Graham är hon oftast den enda kvinnan i rummet, omringad av män som berättar för henne vad hon skall säga.
Ett av intrigspåren behandlar just Grahams utveckling från osäker till självsäker. Och filmens kanske starkaste ögonblick är en till synes väldigt enkel scen där Graham står och talar i telefon. Ett stort beslut skall fattas och vi ser den nervöst stressade Graham som plötsligt kommer till insikt om att det faktiskt är hon som har makten. Det är på hennes beslut det hänger.
Jag vet inte hur Meryl Streep gör det hela men det ser ut som om Graham växer, rent konkret på längden men också inombords. Vi ser en inre styrka som infinner sig. Graham är helt enkelt redo att ta den fight som väntar.
En liten, rolig detalj är att slutet på The Post syftar vidare till filmen All the President’s Men (1976, en film som handlade om Watergateskandalen). Lägg märke till de sista scenerna i The Post och jämför sedan med hur All the President’s Men börjar.
Och kolla även in den 10-delade dokumentärserien The Vietnam War på Arenan.
' /%3E%3C/svg%3E)
