Fira Estland 100 med estnisk kultur, här ger vi kulturtips

Från författare som Imbi Paju till rockarna Ewert and the Two Dragons, plus filmer och teatergästspel. Här finns något för alla.

För våra kulturtips har vi valt ut tre författare, tre teatergästspel och en bunt pop/rock-namn, men allra först; Johanna Grönqvist rekommenderar tre filmer.

Tre filmtips

Mandariinid / Tangerines (Zaza Urushadze, 2013) är en human och sympatisk film som utspelar sig i under inbördeskriget i Georgien år 1992.

Då alla andra ester som bor i den lilla byn åker tillbaka till Estland stannar två, gamla män kvar för att ta hand om mandarinskörden. Men de tar också hand om två sårade soldater. Soldaterna är fiender till varandra och tänker ta livet av den andra men i de gamla männens vård kommer de till sist på andra tankar.

Filmen var Oscarsnominerad i kategorin bästa utländska film.

Nimed marmortahvlil / Namnen på marmortavlan (Elmo Nüganen, 2002) skildrar en grupp unga män som går ut i krig 1918 för att försvara Estland. Filmen är baserad på Albert Kivikasin roman med samma namn från 1936.

Filmen i sig är kanske inte så speciell men den hör till en av de mest populära filmerna i Estland och det gör den intressant. Den var också den dyraste estniska filmen någonsin då den kom ut 2002.

Yle Teema visar filmen på lördag 24.2 kl. 21. Därefter finns den på Arenan i 30 dagar.

Sangarid / The Dissidents / Loikkarit (Jaak Kilmi, 2017) är fjolårets mest sedda film i Estland.

Det här är en komedi om tre unga män som i början av 1980-talet flyr via Finland till Sverige. De anser sig ha god koll på livet i den fria världen, de har ju på TV sett Miami Vice och Knight Rider. Men trots en fin början på deras flykt går sedan det mesta rakt åt skogen. (Filmen kan ses på strömningstjänsten Elisa Viihde.)

Glöm inte heller filmerna Fäktaren / Miekkailija (Klaus Härö, 2015) och Utrensning / Puhdistus (Antti Jokinen, 2012) som visserligen räknas som finländska men utspelar sig i Estland.

Några pop/rocknamn värda att kolla in

Då Tomas Jansson ska nämna ett halvt dussin intressanta estniska artister från populärmusikscenen, blir det tyst.

- Också om jag är en storförbrukare av rock så har jag aldrig fastnat för estnisk rock, säger han. Punkbandet JMKE är det enda jag känner till, och de debutera redan för 20 år sedan...

Men efter litet research hittar han ändå namn värda att nämnas.

Ewert and the Two Dragons har hunnit med flera festivalspelningar i Finland med sin sympatiska popiga indierock som kan få en att tänka på isländska Of Monsters and Men.

Bandets gitarrist Erki Pärnoja satsar dessutom på en spännande solokarriär med instrumentalmusik, ”för att jag är en så dålig sångare”, har han sagt själv.

Söker man tyngre rockriff kan man kolla in Nevesis, och Londonbaserade Iiris är Estlands mest omtalade elektropop-artist.

Det som återkommer i många sammanhang, är de många artisterna som på spännande sätt gräver i en folktradition. Trad.Attack gör det litet som finsk/svenska Hedningarna, vågar vara riktigt rockiga ibland.

- Men är det någon som jag förutom Ewert and the Dragons nu har blivit nyfiken på att följa med, så är det folkinfluerade Maarja Nuut med sin utbildning i klassisk violin.

Tre författartips

De senaste åren har det inte utkommit särdeles många estniska böcker i översättning till svenska. Översättningarna från estniska till finska har däremot ökat märkbart under senare år.

Bland Marit Lindqvists tips på läsvärda estniska böcker att lägga på minnet - eller kanske hellre på nattduksbordet - finns därför både några böcker översatta till svenska och några översatta till finska.

År 2013 vann Ilmar Taska pris för bästa novell i en tävling arrangerad av det estniska litteraturmagasinet ”Looming”.

Den prisbelönta novellen Pobeda från 1946 (övers. Jouko Vanhanen, WSOY, 2017) syftar på såväl det sovjetiska bilmärket som på det ryska ordet för ”seger”, och handlar om en liten kille som av misstag, aningslöshet och oaktsamhet råkar avslöja för en man från säkerhetstjänsten att hans far aldrig går ut och bara är intresserad av gamla strids- och pansarvagnar.

Den gastkramande novellen ingår i samlingen Skönare än livet (övers. av Tiina Meri och Kristine Berglund, Soleka förlag, 2014) där påfallande många texter handlar om tomhet, ensamhet, kontaktlöshet och utsatthet – för att inte tala om otrohet, falskhet, förljugenhet och (själv)bedrägeri eller spionage och angiveri.

År 2016 gav Taska ut romanen Pobeda som är en utvidgad version av novellen med fler lager och bottnar. Boken finns i översättning till finska.

Under 2000-talet har dokumentärfilmaren, journalisten och författaren Imbi Paju ägnat sig åt att berätta om den terror och de brott mot mänskligheten som såväl Tyskland som Sovjetunionen ägnade sig åt i Estland under och efter andra världskriget.

I boken Systrar kring Östersjön skriver Paju om samarbetet mellan Lotta Svärd-organisationen i Finland och Kvinnohemvärnet i Estland under 1920-40-talet.

På båda sidor om Östersjön gick kvinnor samman för att försöka skapa stabilitet i en orolig tid som kännetecknades av ekonomiska och politiska kriser, konflikter och allt mer högljudda populistiska extremrörelser.

På samma sätt som den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj i sina dokumentärromaner belyser ett terrorvälde och en förtryckarapparat via enskilda människoöden, berättar Imbi Paju om Estlands historia genom att fokusera på enskilda kvinnor och deras kamp för fred, oberoende och frihet.

Pajus bok baserar sig på en dokumentärfilm som hon gjorde år 2009. Dokumentären kan man ta del av på Youtube.

På svenska finns Tõnu Õnnepalus bok Gränsland som han gav ut i början av 1990-talet under pseudonymen Emil Tode. Det var en bok som handlade om en ung estnisk homosexuell man på bildningsresa i Paris där hans tillvaro kom att präglas av utanförskap.

Ifjol utkom Õnnepalus bok Paradiis från år 2009 i översättning till finska av Jouko Väisänen. I sin ungdom bodde författaren i den lilla byn Ristna på Dagö. Nu, flera decennier senare, återvänder författaren till byn för att minnas och för att ta reda på hur tidens gång och samhällsutvecklingen kommit att sätta sin prägel på det lilla samhället. En poetisk, meditativ och sinnlig skildring av en tid och människor som flytt.

Fyra teaternamn – och tre gästspel i Esbo

Kring månadsskiftet februari/mars bjuder Esbo stadsteater på ett stort Estlands-paket med sammanlagt tre gästspel. Det är Eesti Draamateater, Von Krahli Teater och Ugala Teater som kommer på besök.

Först ut (27-28 februari) är Estlands nationalteater, Eesti Draamateater, som har sitt hem i landets äldsta teaterhus från 1910. Grundad på 1920-talet har teatern under årens lopp haft flera olika namn, men sedan 1989 är den bekant som just Draamateater. Till Esbo hämtar man en version av Ingmar Bergmans Saraband – den självständiga fortsättningen på tv-serien Scener ur ett äktenskap.

Von Krahli Teater är i sin tur Estlands mest kända fria grupp, som varit verksam sedan 1992. Till Esbo kommer man med Renate Keerds Vaimukuskuss (3-4 mars), som kallas för en ”absurd, humoristisk kombination av dans, teater och nycirkus”.

VK samarbetar som bäst också med Klockriketeatern. I slutet av mars ger man Ice2018, en version av Vladimir Sorokins roman.

Det sista gästspelet kommer från den sydestniska staden Viljandi, den snart 100 år gamla teatern Ugala med Emadepäev (Morsdag, 8-10 mars). Liis Aedmaas pjäs leker med tanken att ett barn dagligen ställer 300 frågor till sin mamma – men om mamman skulle vara den som ställer frågorna, hur skulle de se ut?

Estlands just nu mest omtalade teater finns inte på programmet; NO99, som i december belönades med ett av Europas stora teaterpriser under galaveckan i Rom.