Mammas mat, tv-spel och sportslig framgång får Laine att stortrivas: "Jag älskar Winnipeg, det här är mitt hem"

Patrik Laine skriver i ett långt inlägg om sitt liv som hockeyspelare i Winnipeg där han bor tillsammans med sin mamma. Han säger sig ha förälskat sig i laget och staden som var okända för honom hösten 2016. Fritiden går åt till att spela datorspel där favoritmotståndarna heter Aleksander Barkov och Nikolaj Ehlers.

I inlägget som har publicerats på The Players’ Tribune gör Laine ingen hemlighet av att han gillar tv-spel – och att vinna.

– Jag spelar nog för mycket, men det är okej.

Så här ser min dag ut:

• väckning
• frukost med mamma
• åka till träningen
• träna
• åka hem
• spela Playstation

– Spelandet hjälper mig att hålla kontakten med vännerna hemma i Finland men också med några killar i NHL. Som Aleksander Barkov.

– Barkov som är några år äldre än jag var min idol i Finland. Då vi träffades under World Cup 2016 framgick det att han spelar Call of duty, så det var bra.

– Han är förmodligen den enda NHL-spelaren som är lika engagerad som jag. I Call of duty alltså. Han är online hela tiden, det vill säga mycket. Jag förstår inte hur han hinner med hockeyn.

Trivs med Ehlers

I Winnipeg är det dansken Nikolaj Ehlers som delar finländarens intresse för tv-spel. Ehlers och Laine delar även rum på bortaresorna.

– Vi spelar Call of duty hela tiden då vi är bortresta, skriver Laine.

– Han är duktig på hockey men jag tvingas lära honom en del om det andra spelandet. Han är inte lika hängiven som jag.

– Vid sidan av att jag krossar Ehlers i Call of duty är det bästa som hände mig förra året att jag förälskade mig i Winnipeg.

"Jag älskar Winnipeg"

Laine skriver att han förundrar sig över varför han hört så många tala illa om staden.

– Vad vet de? Jag älskar Winnipeg, det här är mitt hem. Jag spelar för människorna här. Det är en fin, fin stad. Alla som bor här bryr sig verkligen om varandra. Vi är en grupp. Alla är din granne.

Före Laine kom till Winnipeg hösten 2016 hade han dålig koll på laget.

– Före jag draftades spelade jag en hel del NHL:s tv-spel. Jag kunde vissa lag rätt så bra, men Winnipegs lag var riktigt dåligt. Jag ville aldrig spela med Jets, ingen ville. Så jag kände inte till spelarna.

Mark Scheifele, Nikolaj Ehlers och Dustin Byfuglien var namn som inte var bekanta.

– Då jag kom till träningslägret var jag tvungen att göra minnesbilder:

• Mark, center, gillar att passa
• Nik, ytter, slug
• Buff, back, tacklar hårt

I början var Laine ändå mest imponerad av Blake Wheeler.

– Jag tänkte att den här killen är lagets superstjärna. Typ den största stjärnan i hela ligan. Men då vi åkte på bortaturné fick han inte riktigt någon uppmärksamhet.

Mamma är kvar i Winnipeg

I Winnipeg har Laine fortfarande hjälp av sin mamma Tuija.

– Ja, jag bor med mamma. Men för att vara ärlig, vem skulle inte göra det om möjligheten fanns, frågar sig 19-åringen.

Hon hjälper till med samma saker som tidigare.

– Hon kör mig hem från matcher, precis som hon gjorde i Finland. Hon ser varje hemmamatch, det är trevligt. Varför skulle man vilja laga sin egen mat?

Pappa spelade hockey på låg nivå

Harri Laine bor kvar i Finland.

– Han ser varje match. Vi snackar mycket hockey men han ger mig inte längre några råd. Han besöker mig och mamma några gånger per år.

– Min pappa har inte varit till stor hjälp, han spelade själv i en publiga, skriver Laine skämtsamt.

Därefter blir det igen lite allvarligare.

– Jag var målvakt tills han sade att jag borde vara utespelare.

Paralleller till Selänne

En tidigare Winnipegprofil, Teemu Selänne, har sagt att han kommer ihåg varje NHL-mål.

Det säger sig också den nya Winnipegfavoriten göra.

– Jag kommer ihåg alla mål. Jag kan säga vem som passade, vem jag gjorde mål mot, hur situationen såg ut. Det gäller alla 36 mål, skriver Laine då han tänker tillbaka på sin nykomlingssäsong.

36 + 28 = 64 poäng på 73 matcher blev det då. Den pågående säsongens saldo är 24 + 17 = 41 poäng på 53 matcher.

Tänker inte raka sig

Laine hinner även ta upp sitt omtalade skägg.

– Min kusin besökte mig nyligen. Han odlar skägg och bad mig göra det. Så jag tänkte, okej.

– Killarna i omklädningsrummet sade att jag ser ut som att jag tillhörde amishfolket. Först förstod jag inte, så jag var tvungen att googla. Nu då laget går bra tänker jag behålla skägget för att det gett oss tur.