Finlands största affär någonsin står för dörren när nya jaktplan ska köpas – men säkerhetspolitiken göms i tekniska detaljer

När Finland under de närmaste åren står inför statens största köp genom historien väger mer säkerhetspolitik in i beslutet än vad som kommer att synas utåt. Säkerhetspolitiken finns med i avgörandet, men den förblir dold i tekniska petitesser, säger expert.

Om tre år står Finland inför statens största köp någonsin. Det handlar om anskaffningen av nya jaktplan och summan rör sig om sju till tio miljarder euro, och minst lika mycket till, för underhåll och uppdatering under minst trettio år. Offertrundan startar om ett par månader.

De nuvarande 64 amerikanska Hornet-planen har bara sju till tolv år kvar i drift. Efter det blir de för dyra att uppdatera och underhålla.

Fem konkurrenter är aktuella i den kommande offertrundan: amerikanska: F-35 (Lockheed Martin), och F/A-18 Super Hornet (Boeing), svenska Gripen E (Saab), franska Rafale (Dassault) och brittiska Eurofighter Typhoon (BAE Systems).

Offerterna analyseras av Finlands främsta experter inom ramen för Försvarsministeriets projekt.

Det handlar om att skaffa ett system som ska fungera fortfarande om 30 år eller längre.

Idén är att systemet ska vara sådant att det kan utvecklas och anpassas till nya behov, som vi inte ens känner till i dag.

Hur ska man veta vad behovet är under en så här lång tidsperiod?

- Vi utvärderar förstås planets förmåga just nu, men framför allt hur det kan uppdateras på ett trovärdigt sätt under trettio år. Det beror mycket på tillverkarens idéer och möjligheter för hur planet kan utvecklas, säger programdirektör Lauri Puranen vid jaktplansprojektet, som går under namnet HX-projekt vid Försvarsministeriet.

Man köper inte bara ett plan utan ett helt system

- Vi skaffar inte bara ett plan utan ett helt system, som innehåller väldigt många komponenter, säger Lauri Puranen och ger några exempel på det.

- Det handlar om de vapen som planet förses med, om till exempel sensorer och radar. Planen har omfattande datasystem. Det handlar om hurdan data som laddas upp om fiendens system. Vi tittar på hur grupper av fyra plan arbetar ihop och hur de utbyter information. Vi ser hur man för över information från land till luft och hur man nätverkar med marktrupper och marinen. Vi tittar också på hur man kan utbilda personalen inom systemet även om 30 år.

Därför är en av de svåraste frågorna vad kostnaderna blir på sikt. Om man räknar grovt är anskaffningspriset 40 procent och underhållet 60 procent av kostnaderna, enligt Lauri Puranen.

Vi skaffar inte bara ett plan utan ett helt system, som innehåller väldigt många komponenter

― Lauri Puranen, Försvarsministeriet

Så hur svår är utmaningen att bedöma framtidens behov?

Vi frågar försvars- och säkerhetsforskaren vid Utrikespolitiska institutet i Finland, Charly Salonius-Pasternak.

- Det är en jätteviktig fråga med tanke på hur mycket pengar vi kommer att använda för det här i Finland. I Finland har man redan länge funderat på hur världen ser ut 2030, 2040, 2050. Vi har en ganska bra bild inom militärteknologin om vad som kommer ut om tio år.

Det som vi inte vet lika väl är hur nya och gamla teknologier integreras. Det är där som de militärteknologiska överraskningarna oftast finns, konstaterar Salonius-Pasternak.

- Det betyder att man måste skaffa något som man kan uppgradera i olika riktningar. Ett exempel är att man i framtiden kan behöva mera el, om man har börjat producera vapen och system som behöver massor mera el.

Salonius-Pasternak säger att eftersom alla fem tillverkare kommer att uppfylla kraven, så är frågan vem som kan erbjuda något utöver det.

- Det finns till exempel Natostandarder och allt säkerhetsarbete inom EU görs enligt dessa standarder. Men så finns det också tillgång till mer avancerad teknik. Man kan till synes sälja samma flygplan, men den teknologi som det använder kan vara ganska olika, säger Salonius-Pasternak.

Förmågan är viktigast men säkerhetspolitiken vägs in

Det är jaktplanens prestationsförmåga som är den viktigaste när Försvarsministeriets experter gör sin bedömning. Men de ska också bedöma säkerhetspolitiska följder av beslutet.

- Det är förstås en mycket politisk fråga. När vi hittar den lämpligaste kandidaten då det gäller prestationsförmåga kommer vi att utvärdera om valet av den innebär en förändring för vår säkerhetspolitik, säger Lauri Puranen vid Försvarsministeriet.

- Det är politikerna i nästa regering och riksdag som i slutändan fattar beslutet.

Elisabeth Rehns Hornet-köp öppnade dörren till väst

En följd av beslutet år 1992, att köpa 64 amerikanska jaktplan, var att Finland säkerhetspolitiskt öppnade dörren till väst. Det säger Elisabeth Rehn, som var försvarsminister då. Rehn blev en symbol för köpet av Hornet-planen.

Bara några år innan hade det varit omöjligt, då förhållandet till Sovjetunionen styrde det mesta i utrikespolitiken.

- Det blev verkligen ett ganska stort steg för oss, att visa att vi slutgiltigt hör till västvärlden, som det tolkades av många, säger Rehn.

När vi hittar den lämpligaste kandidaten ... kommer vi att utvärdera om valet av den innebär en förändring för vår säkerhetspolitik

― Lauri Puranen, Försvarsministeriet

Under processen talades det inte högt om den säkerhetspolitiska aspekten. Även om president Koivisto var informerad fattades beslutet i praktiken i en grupp med enbart statsminister Esko Aho, finansminister Iiro Viinanen och Rehn.

Elisabeth Rehn har berättat om processen också i boken Lillan – Elisabeth Rehns sällsamma liv. Orsaken var att man ville undvika en utdragen debatt i det svåra ekonomiska läget.

- Vi var en enad front. Många på vänsterkanten och många andra tyckte att det var ett otroligt slöseri i en tid då vår ekonomi hade rasat. Så det var ett svårt beslut att fatta, säger Rehn till Svenska Yle.

- Men det hade en väldigt stor betydelse att vi fick en sådan vapenarsenal som vi önskade. Det var inte alldeles enkelt att få USA:s egna vapen med alla tillbehör. Så det var mycket tekniska saker som faktiskt hade stor betydelse, att vi öppnade dörren. Och den dörren har ju förblivit öppen, även om vi fortfarande inte är Natomedlemmar.

- Jag skulle säga att det har varit en följdlinje av det här, att vi hör till den västliga världen, säkerhetspolitiskt.

Stor svensk besvikelse

Besvikelsen var samtidigt stor i Sverige över att Finland inte valde svenska Jas Gripen, i en tid då man talade vackert om samarbete.

Hur reagerade Sverige på beslutet?

- Det var klart att försvarsministern, Anders Björck var förfärligt besviken när jag ringde honom på morgonen innan jag åkte till regeringsmötet samma dag.

Många på vänsterkanten tyckte att det var ett otroligt slöseri i en tid då vår ekonomi hade rasat

― F.d. försvarsminister Elisabeth Rehn om köpet av Hornet-planen

- Det var en besvikelse. Vi hade talat mycket med Sverige om gemensamma anskaffningar av försvarsmateriel. Det var ju som ett slag mot de här vackra talen. Vi får ändå minnas att det skulle ha varit en väldigt svår situation, eftersom deras jaktplan inte var färdigt ännu, och råkade ut för några ledsamma olyckor. Så vi skulle verkligen ha fått oss, om vi hade fattat det beslutet då, säger Rehn.

Också den här gången har den svenska försvarskoncernen Saab stora förväntningar på att finländarna ska välja Gripen. Och då det gäller det kommande beslutet tror Charly Salonius-
Pasternak att säkerhetspolitiken kan få en större roll i beslutet än vad man utåt sett vill medge.

- Jag tror att det kommer att ha en jättestor påverkan. Oberoende av vad politikerna beslutar så vet de att försvarsmakten kommer att tycka att beslutet är helt bra, att det uppfyller kraven.

- Det är fruktansvärt intressant att se. Det finns vissa politiker och till och med partier som har flaggat för att vi ska köpa svenskt på grund av det här svenskfinska samarbetet, eller för att fördjupa det. Och det är minsann många i Sverige som hoppas på det.

- Det finns samma argument vad gäller Europa, om man anser att europeisk självständighet är viktig, så borde man köpa ett europeiskt jaktplan.

Det finns vissa politiker som har flaggat för att vi ska köpa svenskt på grund av det här svensk-finska samarbetet

― Charly Salonius-Pasternak, Utrikespolitiska institutet

"Fruktansvärt intressant att se"

- Så finns det de som anser att indirekt köper vi USA:s intresse med det här, som vi gjorde i början av 90-talet. Och i mina personliga diskussioner har man absolut gjort det klart att om Finland byter land, så visst påverkar det det amerikansk-finska förhållandet. Sedan kan man kanske göra något annat för att försöka upprätthålla det, men visst kommer det att påverka det, säger Salonius-Pasternak.

Hur hög är tröskeln att frångå ett sådant samarbete?

- Jag kan tänka mig att för vissa är det en otroligt hög tröskel. Andra kanske tycker att vi går med Sverige, eftersom vi är de två länder i Nordeuropa som inte är med i Nato. Jag tror att säkerhetspolitiken kommer att komma fram, men tyvärr tror jag att den kommer att förbli dold i tekniska petitesser, som är fullständigt omöjliga för gemene man och politiker att evaluera.