Strokeklubben ger kamratstöd och glädje för både drabbade och deras anhöriga - "En fin gemenskap"

Vintertid möts Strokeklubben i Pargas regelbundet i PIF-centret för att motionera.

Träffarna är ett sätt att hålla i gång också då föret ute är halt och snöigt, men den sociala samvaron och kamratstödet är minst lika viktigt. Man promenerar runt planen, spelar ett spel som liknar mölkky, och umgås i gott sällskap. Kaffetermosen är alltid med då klubbmedlemmarna träffas.

Strokeklubben grundades för tolv år sedan för att strokedrabbade skulle ha ett sammanhang där de kan träffas, få prata om sin sjukdom och utbyta erfarenheter. Avsikten var också att kunna umgås, ha det trevligt och prata om även helt andra saker än sjukdomen.

Klubben finns till för både anhöriga och personer som själva drabbats av stroke. Birgitta Rittinghaus är anhörig, och har varit med sedan starten 2006. Klubben har varit viktig för Rittinghaus.

- Jag har fått väldigt många goda vänner under den här tiden, samhörigheten är fin, säger Rittinghaus.

Klubben har gett ett perspektiv på hur livet kan gå vidare, om än lite annorlunda.

- Trots att man drabbas av stroke och världen faller ihop, så kan man ändå ha ett annat liv om man tillfrisknar. Visserligen med utgångspunkt från det läge man har efter att ha fått en stroke, men att se människor som är så positiva som alla inom vår grupp är helt otroligt.

Gemenskapen är viktig

Holger Lindblom har varit med i verksamheten i flera år. Han tycker det är bra komma ut och träffa folk.

- Det är en rolig grupp. Vi ordnar sommarfester, kommer ut och äter och dricker gott, säger Lindholm.

Strokegruppen har hjälpt honom med rehabiliteringen.

- Utan vidare har det hjälpt, psykiskt. På våra möten berättar vi hur det har gått, om det blivit några framsteg, berättar Lindholm.

- Varje gång det är lite framsteg, det behöver inte vara mycket, oj vilken njutning det är då!

Också anhöriga till strokepatienter behöver stöd

Kamratstödet är viktigt för de som drabbats av stroke, men också för de anhöriga som också de behöver bollplank då de plötsligt befinner sig i en ny livssituation.

- Man börjar nog från noll och har ingen aning om hur man ska greppa det. Allra först koncentrerar man sig på att förhindra att det händer på nytt, men man känner sig nog ganska hjälplös, berättar Rittinghaus.

De anhöriga får enligt Rittinghaus inte så mycket stöd med den nya situationen, förutom en tjock mapp med information att läsa igenom.

- Jag har haft turen att jag haft goda vänner inom strokeklubben, och min familj och syster som stött mig i det här. Men här finns absolut en brist som någon borde ta tag, säger Rittinghaus.

Träff en gång i månaden

För närvarande träffas strokeklubben den andra tisdagen i månaden i seniorstugan i Pargas. Ibland har man inbjudna föreläsare, som till exempel kan vara en talterapeut eller någon från hemsjukhuset. Nästa träff är 13 mars, kl. 18.

Lindholm uppmuntrar strokedrabbade att inte tveka att ta kontakt och komma med i verksamheten.

- Det finns en tröskel. Men bara man kommer över den har man vunnit mycket, och då får man en gemenskap.