Plockhuggning är en avverkningsmetod som kan löna sig på lång sikt - “Den har fallit i glömska men nu tar man fram den igen”
Plockhuggning är som en kombination mellan gallring och en kalyta. Man försöker skapa mindre luckor bland träden för att hindra grästillväxt, men samtidigt sakta få igång en förnyelse på mer naturlig väg. Tanken är att det alltid ska finnas träd av olika höjd i beståndet, säger skogsansvariga Siv Vesterlund-Karlsson.
Siv Vesterlund-Karlsson är skogsansvarig för Konstsamfundet som äger Söderlångvik gård.
Hon säger att plockhuggning är en metod som det pratas om mera idag än tidigare, men som ännu inte görs så ofta.
– Den har fallit lite i glömska och nu har man plockat fram den igen, om man kan säga så.
Den går inte att göra på alla ställen, berättar Vesterlund-Karlsson.
– Det är som med alla andra skogar, att man måste utgå från vad man har, men på lång sikt kan man förändra skogen.
Många oroliga att enbart skräp lämnas kvar
När man utför plockhuggning skapar man luckor bland träden för att få igång en förnyelse på en mer naturlig väg.
Man försöker ta bort de största och sämsta träden, men samtidigt är det viktigt att också lämna kvar träd av god kvalitet, säger Vesterlund-Karlsson.
Det har funnits en oro för att plockhuggningen skall utnyttjas fel och att det efter avverkningen endast står skräp kvar.
Resultatet av det som kallar blädning ser man ännu i våra skogar, berättar Vesterlund-Karlsson. Till exempel har undertryckta granar lämnats kvar på mark som inte är lämplig för dem.
– Man har kanske varit lite rädd att den här plockhuggningen ska betyda samma sak.
– Man måste vara väldigt noga att fast man försöker plocka bort de största stammarna så kan det inte bara bli skräpet kvar utan det måste också finnas någonting som också förnyas hela tiden.
Hoppas att plockhuggning blir populärare
Vesterlund-Karlsson hoppas att mera skogsägare ska öppna ögonen för plockhuggning.
– Personligen hoppas jag det. Jag tycker det är trevligt med ett varierande skogsbruk.
– Det betyder inte att man utesluter någonting utan helt enkelt ser vad naturen har att bjuda på och ser vad som lämpar sig bäst, för plånboken, för naturen och för omgivningen.
Långsiktigt tänkande behövs vid plockhuggning
Det som talar emot plockhuggningen är att det kräver mera tid, att det finns risk för röta och att man inte får all vinst på en gång, säger Vesterlund-Karlsson.
– Många gånger är det förstås så att man vill ha den största inkomsten på en gång och då gäller det nog [att satsa på] kal yta.
– Här får man lite mindre pengar just nu, men istället kanske lite till om 15 år när vi går in igen. Då har det hoppeligen kommit upp plantor i de här luckorna och då kan vi ta upp nya luckor igen.
– Tanken är att det alltid ska finnas träd av olika höjd i beståndet, det är det som vi väntar på att ska ske.
Plockhuggning och kalhuggning är väldigt olika
Det område som just nu ska plockhuggas finns någon kilometer utanför Dalsbruk centrum. Det är skogsmaskinförare Andreas Sjölander som utför plockhuggningen och han berättar att det är en väldigt ny metod för honom.
– Det är min tredje plockhuggning. Utöver det har jag inte varit med om det förut, så det är nog riktigt nytt för mig, men man måste pröva sig fram och se och göra efter anvisningar.
Det är stor skillnad på den vanligare metoden, kalhuggning, och plockhuggning, tycker Sjölander.
– En kalhuggning är väldigt lätt. Det är att ta bort allt och bara lämna några sparträd.
– Men här är det en kombination av gallring och kal yta. Jag öppnar luckor här där det är menat att plantorna slipper upp.
Plockhuggning kräver mera tid och tålamod
Det är mycket mera krävande och tar också mera tid, säger Sjölander.
– Klart är det mer krävande då man måste se var det finns mycket plantor så man inte fäller någonting dit. Med en vanlig gallring skulle det vara mycket enklare att göra, att här måste man faktiskt följa med och se.
– Tiden är ju också alltid med. I den här branschen ska det helst gå undan. Men man kan inte heller gå och förstöra en skog, det är min personliga åsikt.