“Droganvändarna samlas för en gemensam orgie i takt med technomusiken” – fördomarna florerade då klubbkulturen nådde Finland på 80-talet

Botta, Smile och Lepakko. Strobo, laser och ett ihärdigt dunkande som trängde igenom märg och ben. Smockfulla dansgolv med svältfödda ungdomar som var urtrötta på allt vad Eppu Normaali och Hurriganes hette. Det här var tiden då klubbkulturen och den elektroniska dansmusiken nådde Finland i medlet av 1980-talet.

Anna Magnusson, som i tonåren var en klubbare av rang, sögs med i det nya.

- Vi fick uppleva någonting som inte hade funnits förut. Det var nytt och spännande. Jag känner mig privilegierad över att ha fått vara med i gemenskapen. Det var speciellt.

Glenn Grip alias Dj Physics, som gjorde sin första klubbspelning som grön disc jockey som 17-åring på Soda som fanns på Nylandsgatan i Helsingfors, minns hur klubbkulturen till en början var väldigt stigmatiserad.

- Det fanns förutfattade meningar om att alla droganvändare samlades för en gemensam orgie i takt med technomusiken, men så var det ju inte alls.

Music Television förändrade ungdomskulturen

På 1980-talet var Helsingfors och Finland ännu en avkrok visavi klubbkultur och elektronisk dansmusik. Punken gjorde entré. Vi permanentade våra hår och pratade om aids och kärnkraft. Mauno Koivisto bröt Kekkonen-eran och blev president. Ekonomin gick bra.

I Helsingfors fanns skivbutiker som Discus, Tunnelin Levy och Street Beat. Rena godisaffären för alla musikdiggare. Bara att gå in och se och röra vid alla LP-skivor med alla coola artister var en upplevelse i sig.

Sedan sker det stora undret MTV - Music Television startar och plötsligt blir musiken och populärkulturen tillgänglig och visuell på ett nytt sätt.

Anna sögs med i dansmusikens nya rytm

Anna Magnusson minns tydligt sin första kontakt med den elektroniska dansmusiken.

- Det var när jag tittade på MTV Dance och såg en video av Sven Väth. Jag blev bara så fascinerad av musiken och rytmen, en rytm som gjorde att jag inte kunde hållas stilla, jag ville bara dansa. Det var så annorlunda jämfört med musiken jag lyssnat på innan, minns Anna.

Den första klubben som Anna besökte var den legendariska Berlinklubben i Helsingfors som öppnade i Bottas nedre våning år 1988.

- Jag minns att belysningen var dunkel, det var nästan svart, frånsett de blinkande strobo-ljusen som gjorde att allt blev lite förvrängt. Musiken var jättesnabb hardcore och folk dansade hysteriskt. Jag tyckte det var obehagligt.

När Anna hörde att det öppnats en ny klubb vid namn Smile, som sedermera också blev legendarisk i klubbkretsar, gav hon det hela en ny chans.

- Smile var raka motsatsen. Mjuka varma färger, lavalampor och mysiga dynor. Musiken var mer happy house och trance. Det var en helt annan stämning.

Under veckorna var vi helt vanliga skolflickor i jeans och på veckosluten förvandlades vi till technobrudar

Anna Magnusson

Microshorts och tolerans

Både Anna Magnusson och Glenn Grip minns den toleranta och öppna atmosfären som rådde i klubbkretsarna på 90-talet.

- Man fick vara sig själv och ingen brydde sig om hur man såg ut. Det var befriande jämfört med den rådande populärkulturen. På klubbarna rådde en slags öppenhet och hela elektroniska musikens inställning var väldigt tolerant, minns Glenn.

Anna minns i sin tur hur hon med sitt klubbande flickgäng brukade ta färjan över till Sverige på 90-talet för att inhandla tuffa kläder för dansgolvet, kläder man inte fick tag på här.

- Vi klädde oss i superkorta microshorts och blusar som knappt täckte naveln. Så hade vi långa strumpor som gick högt över knäna och burriga toppar. Under veckorna var vi helt vanliga skolflickor i jeans och på veckosluten förvandlades vi till de här technobrudarna.

Illegala rejvpartys och Ior Bock

På 90-talet arrangerades det allt mer illegala rejvpartys i öde fabrikshallar och ute i skogarna. Det berättas att världens första Goa trance-fest utanför Goa hölls på den hädangångne Ior Bocks bakgård i Gumbostrand i Sibbo sommaren 1987.

Från Sibbo spred sig skogsfesterna och utomhusrejvpartyna. Man dansade i Kyrkslättskogarna, i Noux och Borgå. Nämnas bör att klubbkulturen under årens lopp växte sig mycket stark även i Åbo och i de större städerna i Finland. Också Österbotten hade en trogen skara techno-anhängare och diggare av elektronisk dansmusik och klubbkultur.

Anna Magnusson har dansat på illegala rejvs i Korvfabriken i Sörnäs och i Kabelfabriken intill Drumsö i Helsingfors som på 90-talet stod öde. Hennes favorit var ändå festerna i Esboskogarna.

- Det var så magiskt och allt var så fint ordnat med lyktor som kantade vägen upp till skogen. Sen dansade vi mellan träden till bubblig trance-musik tills solen gick upp, minns Anna.

Myndigheternas intresse vaknar

De olagliga festerna som växte sig allt större i kombination med ryktena som florerade kring klubbkulturen överlag, gjorde att myndigheterna blandade sig i leken allt mer.

Visst förekom det droger i klubbsammanhang, men bilden som massmedia målade upp av fenomenet är överdriven, menar Anna Magnusson.

- Party Drugs som ecstasy, hash och marijuana var nog med i bilden, det hörde ju lite till men ingen trugade. Vissa gånger kunde man prova på något och andra gånger var man helt nykter. Alkoholen var rätt lite med i bilden, minns Anna.

Kring millennieskiftet blev festerna och det som förlikas med technorejvpartyn större och vildare.

I början av 2000-talet nådde klubbandet sin kulmen i Finland. Det blev också allt svårare att arrangera olagliga rejvs och fester eftersom myndigheterna skärpt bevakningen. Det här ledde sakta men säkert till att intresset för fenomenet avtog.

Informationen om klubbarna, den som tidigare spridits via djungeltelegrafen, planscher och flyers på stan börjar spridas via sociala medier.

Festerna blev mer och mer organiserade under 2000- och framför allt under 2010-talet.

Det som var subkultur och underground blev mainstream.

I takt med att technon och klubbkulturen kommersialiserades avtog intresset för fenomenet också för Anna Magnusson.

Trots att Anna har dansat färdigt, lever klubbkulturen och den elektroniska dansmusiken vidare. Undergroundkulturen lever stark i sina kretsar och technomusiken har tagit ett nytt uppsving de senaste åren, menar dj:n Glenn Grip.

- Det finns en stark kultur kring musiken och variationen är stor. Dagens ungdomar tycker att det här är en cool grej.

Här kan du lyssna till Fokus på klubbkulturen fram till 2.3.2018:

Fokus på: Fokus på klubbkulturen i Finland

Programmet är inte längre tillgängligt