Många unga kvinnor söker hjälp mot emotionell ensamhet: "Tar inte hänsyn till social ställning eller inkomst"

Emotionell ensamhet är ett växande problem bland unga. I synnerhet unga kvinnor söker hjälp för att de är ensamma. Det säger Robban Nilsson på Helsingforsmissionen.

En emotionellt ensam person har ingen att vända sig till och ingen att tala med om sina problem, frågeställningar, kriser eller tankar.

En av organisationerna som erbjuder hjälp åt människor med ångest som upplever att de är ensamma är Helsingforsmissionens krisjour för unga. Klienterna som besöker krisjouren kommer från hela Nyland.

Och något överraskande visar det sig att det inte är invandrare eller personer som nyligen flyttat till staden som känner sig ensamma – åtminstone inte enligt statistiken.

– Faktum är att vår typiska klient är en strax över tjugoårig kvinna, som studerar vid ett universitet eller en yrkeshögskola och har ett rikt umgänge med många bekanta men få vänner. Och dessutom har hon någon form av ångest, säger Robban Nilsson, teamansvarig på Helsingforsmissionens krisjour.

Både på den svenska och den finska sidan har krisjouren märkt av att majoriteten av klienterna är kvinnor.

Nilsson kan inte riktigt sätta fingret på varför det är just kvinnor som i högre grad tar kontakt med krisjouren.

Man kunde kanske säga att kvinnor är smartare

Robban Nilsson

– Man kunde kanske säga att kvinnor är smartare och förstår bättre. Man kunde kanske också säga att de har lättare att öppna upp sig om sina problem. Men jag sitter inte på svaret, det kan finnas många olika anledningar, säger han.

Han konstaterar ändå att kvinnor statistiskt sett är bättre på att söka hjälp i tid.

Ensamheten finns överallt

Enligt Nilsson är ensamheten en av få saker som är totalt integrerade i det västerländska samhället.

– Ensamhet tar inte hänsyn till social ställning, inkomst, hemort eller livsåskådning – ensamheten finns överallt.

Det är med andra ord möjligt att ha många människor runt omkring sig och ändå känna sig ensam.

– Det är ju en paradox och ett problem för den som söker sig till oss, säger Nilsson.

Enligt Nilsson kretsar mångas tankar kring att man har många vänner men ändå är det någonting som gör att man inte kan anförtro sig till sina bekanta.

Ensamheten tränger på – vad göra?

Nilsson säger att det tyvärr inte finns någon enkel väg ut från ensamheten.

– Då hade vi ju inte haft någon ensamhet, påpekar han.

Man kan tala hur mycket som helst om lågtröskelverksamhet, men i själva verket kan tröskeln vara en jättetröskel för många

Robban Nilsson

Rent generellt säger Nilsson att det första steget för att jobba med sin ensamhet är att finna tid och hitta ett sätt att bygga en trygghet med.

– Att kunna bryta ett dåligt mående är som en dans med olika steg man måste lära sig. Man måste börja med att acceptera att man precis i det här ögonblicket är ensam, säger han.

Nilsson tror starkt på att söka sig till professionell hjälp för att hantera sina problem.

– Du måste våga ta steget ut och ta kontakt med någon. Man kan tala hur mycket som helst om lågtröskelverksamhet, men i själva verket kan tröskeln vara en jättetröskel för många.

Du behöver inte sitta ensam med problemet

Robban Nilsson

Nilsson tipsar också om organisationer som jobbar med ensamhet som ett centralt tema.

– Du måste inte börja spela fotboll eller gitarr i någon orkester, du kan snarare tänka ett steg längre och fundera på saker du inte har gjort tidigare. Du behöver inte sitta ensam med problemet.

Hur känna igen en ensam person?

Nilsson säger att det enklaste sättet att göra något för en person som ser ensam ut är varken mer eller mindre än att gå fram till personen och säga "Hej!".

– Om du själv mår bra så är det bara att våga gå fram och fråga, säger Nilsson.

Han påminner också om att det faktiskt finns människor som vill vara ensamma.

– Bara för att någon sitter ensam i matsalen behöver det inte betyda att personen är fullständigt utstött, utan det kan vara ett medvetet val. Men då kan man ju fråga, säger Nilsson.