Hetsätning - den vanligaste ätstörningen
Den vanligaste ätstörningen i Finland är hetsätning, ändå är hetsätningsstörning den ätstörning man talar minst om.
Monica Ålgars är klinisk psykolog som har doktorerat i ätstörningar och kroppsbild. Ålgars jobbar på HNS ätstörningsenhet som psykolog och studerar till psykoterapeut vid sidan om.
Ålgars säger att ungefär 5-7 procent av befolkningen under sin livstid insjuknar i en ätstörning och att hetsätningsstörning som är vanligast berör ungefär 2-4 procent.
Vad är hetsätning?
De flesta äter ibland mycket mera än de vanligtvis äter, men det är inte det samma som hetsätning, Ålgars beskriver det så här:
- Hetsätning innebär att man har episoder då man äter stora mängder mat, man upplever att man förlorar kontrollen över situationen och på detta följer oftast skam och skuldkänslor.
Självförakt och ångest gällande ätande hör också till sjukdomsbilden.
- De flesta känner säkert igen sig i att ibland äta för mycket och i någon mån är det normalt att man vid vissa tillfällen äter mer än vanligt och att man då upplever att man är väldigt mätt.
Men för att det skall vara en störning skall hetsätningen vara regelbundet återkommande och hålla på en längre tid, under flera månader.
Om man kompenserar sitt ätande med att spy, svälta eller motionera talar man om bulimia nervosa.
Både kroppen och psyket inblandade
Det finns inte lika mycket forskning om hetsätningsstörning som om exempelvis bulimi och anorexi, men i viss mån ligger det antagligen psykologiska orsaker bakom, det kan exempelvis röra sig om problem med känslohanteringen, dvs förmågan att klara av svåra känslor.
- En sak som ofta är problematisk för människor med hetsätningsproblematik är känslobiten, att ha ord för sina känslor, känna igen sina känslor och ge utrymme för dem, säger Ålgars.
- Man måste lära sig att tillåta sina känslor, uttrycka dem och hantera dem, det vill säga kunna stå ut med dem och ha sätt att reglera dem, konstaterar Ålgars.
Dålig självkänsla och depression kan också ligga bakom. Ofta kan ätandet vara ett sätt att försöka klara av sina känslor. Känsloätande handlar alltså om att man äter för att försöka hantera stress, ensamhet eller liknande.
-De psykologiska aspekterna varierar givetvis från person till person, men väldigt många har tankemönster kring ätande som kan vara mycket svartvita.
-Man tänker till exempel att om man inte ätit precis som man tänkt är hela dagen förstörd, vilket sänker tröskeln för att hetsäta, förklarar Ålgars.
Onda cirklar
Med tiden resulterar hetsätningen ofta i övervikt. Hunger och mättnadskänslor rubbas också ofta och ämnesomsättningen kan bli långsammare. Sedan startar ofta sk. onda fysiska cirklar med t.ex. bantningsförsök och hetsätning. Av helt biologiska orsaker äter man mycket efter svält.
När en patient med hetsätningsproblematik söker hjälp försöker man så fort som möjligt få en helhetsbild av hur situationen ser ut. Det är viktigt att kartlägga ätandet, när sker hetsätningen och vad är det som föranlett den?
Äter personen regelbundet och tillräckligt? Vilka situationer fungerar triggande för hetsätningen? Vad kan man göra istället? Är det kanske till och med möjligt att undvika sk. triggers eller lära sig ett alternativt beteendemönster istället?
Att synliggöra sk. onda cirklar gör att det blir möjligt att bryta dem. Redan detta kartläggande kan hjälpa en hel del.
Sunt bondförnuft
Patienten måste också lära sig hur ett sk. normalt ätande ser ut och därefter börja äta normalt. Det är viktigt att äta tillräckligt, mångsidigt och regelbundet.
- Mycket handlar om sunt bondförnuft, det handlar inte om raketforskning, men vi lever ju inte precis i ett samhälle där man uppmuntrar till sunt bondförnuft gällande ätande. Det är ganska lätt att tappa bort sig, säger Ålgars
Vardagen påverkas
Ätstörningar behöver inte synas utåt. Det går inte alltid att dra slutsatser av en människas utseende, vikten säger inte allt.
-Utgångspunkten är att det orsakar lidande. När ätandet och tankar på det påverkar ens vardag och ens liv negativt, då kan man ha en ätstörning, säger Ålgars.
Behandlingsalternativen varierar delvis beroende på var man bor. I huvudstadsregionen finns HNS ätstörningsenhet som hör till den offentliga vården. Hetsätning vårdas vanligen i öppenvården, det vill säga att man besöker enheten under dagtid och sedan tillämpar det man lärt sig ute i det verkliga livet.
Var inte ensam
Monica Ålgars säger att ett första steg kan vara att gå in på psykporten.fi. Där finns information om hetsätningsstörning samt ett egenvårdprogram, “Bli fri från hetsätning”.
Egenvård kan fungera bra, men beroende på situationen kan det även löna sig att ta kontakt med antingen arbetshälsovården, skolvården eller den egna hälsocentralen.
Hemlighållande och skam gör situationen svårare och gör människan väldigt ensam. Därför är det första steget att sätta ord på sin situation. Att våga söka hjälp och våga sätta ord på måendet är redan i sig ett stort steg mot ett friskare förhållande till maten och kroppen.
' /%3E%3C/svg%3E)
