Fem hjärnskakningar inom ett år räcker för handbollsmålvakten - Moa Wasström vill att huvudskadorna ska tas på allvar
Hjärnskakningarna tas inte på allvar inom finländsk handboll. Det säger Moa Wasström, handbollsmålvakt i Sjundeå IF. Hon har drabbats av fem hjärnskakningar inom ett år och tvingas nu sluta som målvakt.
Alla hjärnskakningar hon fått har orsakats av att bollen har träffat huvudet.
Hjärnskakningar är de allvarligaste skadorna
Hon anser att man inom finländsk handboll inte känner till hur allvarliga huvudskador kan vara.
Tränarna i Sverige förstår att en spelare som fått en smäll i huvudet sätts på sidan
- Hur det är inom andra sportgrenar kan jag inte säga. Visst har jag mötts av förståelse av tränarna och så, men speciellt bland spelare är inställningen den att hjärnskakning inte är så farligt.
- Hjärnskakningar är faktiskt de mest allvarliga skador man kan få inom idrott.
Moa Wasström har läst mycket om hjärnskakningar och säger att det egentligen är ”bättre” att bryta ett ben eller korsbanden i knäet.
- De är sådana skador som läker, men huvudet läker tydligen inte helt.
Kommit längre i Sverige
Hon har en uppfattning om att man i Sverige har kommit längre vad vården av hjärnskakningar beträffar.
- Tränarna i Sverige förstår att en spelare som fått en smäll i huvudet sätts på sidan.
Moa Wasström säger att hjärnskakningar inte tas lika mycket på allvar här som i till exempel just Sverige.
- För mig har det gått så att jag fått bollen i huvudet, men man har sagt till mig att jag ska fortsätta spela. Jag borde ha blivit kommenderad på bänken för säkerhets skull.
Den svenska modellen
I Sverige används också något som kallas hjärntrappan.
Ingen läkare här i Finland har pratat med mig om hjärntrappan
- I den sägs att du ska vila tills du är symptomfri. Efter det får man sakta börja jogga och sedan går man till nästa steg och sedan följande steg.
- Och till slut får man igen börja träna med full effekt.
Känner man några symptom under något av trappstegen går man igen ned till första steget.
- Ingen läkare här i Finland har pratat med mig om hjärntrappan.
- Vi har en bit att gå ännu, säger Moa Wasström.
Vardagsmat för handbollsmålvakter
För en handbollsmålvakt är det vardagsmat att få bollen i huvudet. Ingåbon Moa Wasström, 18 år, har varit med om det flera gånger under sin karriär, men nu då spelarna är äldre skjuter de också hårdare.
- I mars i fjol fick jag ett hårt skott i huvudet. Efteråt fick jag huvudvärk och blev illamående, jag sov dåligt och såg stjärnor. Eftersom symptomen inte lättade besökte jag läkare efter en vecka.
- Läkaren konstaterade att det är frågan om en hjärnskakning och enligt honom fick jag inte göra någonting, berättar Moa Wasström.
Läkaren förbjöd henne att gå till skolan, göra läxor, läsa, se på teve och använda mobilen.
- Det är svårt som gymnasiestuderande att stanna hemma och inte göra någonting. Man blir nog ganska snabbt efter de andra.
För kort paus
Moa Wasström säger att hon stannade hemma några dagar men säger att hon antagligen inte höll upp länge nog.
- Troligen var pausen inte tillräckligt lång för ungefär efter en månad fick jag en ny hjärnskakning.
Hon säger att hon efter det fått tre hjärnskakningar till.
Varje vecka har jag försökt delta i träningarna med laget, men jag har fått ge upp efter en halvtimme eller så
Det är en månad sedan hon fick sin senaste hjärnskakning. Hon mår bra och känner inte av hjärnskakningarna längre.
- Det här har varit den längsta rehabiliteringen hittills. Varje vecka har jag försökt delta i träningarna med laget, men jag har fått ge upp efter en halvtimme eller så, säger hon.
Känns väldigt tröttsamt
Hon säger att det känns väldigt tröttsamt att försöka träna och inte kunna göra det.
- Trots att jag tränat lätt, joggat och passat bollen med lagkamraterna har jag fått huvudvärk och så har jag börjat må illa. Sedan har jag vilat en vecka igen.
Vid minsta lilla tecken av hjärnskakning ska man sätta ned sig och vila.
Kan orsaka bestående men
Moa Wasström säger att hon nu börjar känna sig lite rädd över att hjärnskakningarna kan orsaka bestående men.
- Särskilt nu efter den senaste hjärnskakningen har jag blivit lite fundersam över det. Det har gått över en månad och jag har inte ens kunnat jogga på en träning.
- Jag har läst om ishockeyspelare som fått hjärnskakningar under sin karriär och nu har svårt att klara av helt vardagliga sysslor.
Hon säger att sådana historier har skrämt henne.
- Jag vill ju lyckas i skolan och det här får mig att att tänka på om jag får sådana bestående men som gör att jag inte kan satsa på skolan.
Hon går i årskurs två i Virkby gymnasium.
Har inte varit roligt att stå i målet
Moa Wasströms handbollssäsong är över. Hon kommer också att sluta som målvakt.
- Jag har inte tyckt att det har känts roligt att stå i målet. Risken att få bollen i huvudet igen har inte känts bra. Jag har varit rädd under det senaste halvåret att stå i målet på träningarna.
- I matcherna har det kanske varit annorlunda, för då glömmer man det här och är med i matchen för fullt.
Gör comeback som utespelare
Hon kommer att göra comeback på handbollsplanerna då säsongen 2018-19 kör i gång.
Moa Wasström kommer ändå inte att vakta målburen utan hon kommer att fortsätta sin karriär som utespelare.
Nu kanske det viktigaste är att hitta spelglädjen som inte funnits på grund av de här hjärnskakningarna
Hon har en viss erfarenhet av att spela på plan också.
- Det var i tiderna så att jag inte valde att bli målvakt utan då vår målvakt blev allvarligt skadad och ingen annan ville ställa sig i målet så jag gjorde det.
- Och sedan blev jag där, skrattar hon.
Vill hitta spelglädjen igen
Hon tänker noggrant efter innan hon svarar på frågan hurdana målsättningar hon har inom handbollen.
- Målsättningarna har ändrat från det de var när jag började med handboll för tolv år sedan. Då ville jag bli handbollsproffs och jag skulle spela utomlands en dag.
- Nu kanske det viktigaste är att hitta spelglädjen som inte funnits på grund av de här hjärnskakningarna, säger Moa Wasström.

Radio Vega Västnyland
Handbollsförbundet: Vi måste tala om hjärnskakningar
Enligt förbundet är hjärnskakning ovanligt inom handbollen.