Poutala efter fjärdeplatsen: ”Kommer något gott i mitt liv på grund av detta”

Åtta år efter att ett felskär kostat honom en OS-medalj missade han pallen med tre hundradelars marginal. Men är det någon som kan hantera sådana motgångar är det Mika Poutala.

Det var en måndagkväll då idrotten visade upp sig från sin allra mest brutala sida.

Skridskoåkaren Mika Poutala hade i OS i Vancouver 2010 missat bronset på 500 meter med tre hundradelar. I Sotji 2014 var han ur form, och de senaste fyra åren har han målmedvetet arbetat för att kliva upp på pallen i Pyeongchang 2018. Bland annat har han flyttat hela familjen till Calgary i Kanada för att träna.

Nu var den stora stunden kommen, och Poutala gjorde ett starkt lopp. Resultatet? En fjärde plats. Tre hundradelar från pallen.

– Jag känner ingenting alls. En overklig känsla. Inte ens nån stor besvikelse, sammanfattade Poutala för de finländska journalisterna i intervjuzonen.

– När jag korsade mållinjen var jag nöjd, jag trodde att det skulle räcka till medalj. Det var ett bra lopp. Sen såg jag fyran, och den siffran vill man ju inte se, säger Poutala som åkte i det sista paret.

– Jag såg medvetet inga andra tider före mitt lopp, jag hade ingen aning om hur snabbt jag måste åka. Men visste att jag är i form och att om jag lyckas tar jag medalj.

"Inget har varit bortkastat"

Men marginalerna var inte på Poutalas sida. Idrottaren som också fyra gånger i karriären varit fyra i VM.

– Jag vill tro att det kommer något gott i mitt liv på grund av detta, som det gjorde i Vancouver. Skulle jag ha vunnit OS-guld då skulle jag inte tävla längre, och det jag fått vara med om de senaste åren skulle jag aldrig byta bort mot ett OS-guld. Jag har genom idrotten fått uppleva så mycket i livet och det är jag tacksam för. Det har varit en dröm. Absolut inget har varit bortkastat.

– Alla vet att jag är troende och läser Bibeln varje dag. I går fastnade jag för bibelordet ”far, ta den här bägaren ifrån mig”. Jag ville ha segern så mycket att jag kände att jag måste överlåta det hela åt Gud. Det gav mig en väldig ro, som gjorde att jag kunde prestera på topp.

För även om hans tid inte räckte till medalj visste Poutala att han inte kunde gräma sig över själva insatsen. Han gjorde helt enkelt allt vad han kunde.

– Allt går i ett flow så jag kan inte analysera loppet. Men någon stor miss gjorde jag inte. Tre hundradelar hade jag absolut kunnat kapa nånstans, men var vet jag inte. Ingen kan säga var jag förlorade bronset.

Chans på 1000 meter

Orden formligen forsade ur Mika Poutala när han för medierna försökte sätta ord på allt han kände. Han var inte redo att förklara karriären avslutad, och ville också ge sig själv små chanser på sidodistansen 1000 meter senare i veckan.

– I Vancouver var jag inte lika beredd på att förlora på 500 meter som jag är nu. Och då blev jag ändå åtta på 1000 meter. Därför har jag en liten chans att lyckas nu.

I den tävlingen är det väldigt många som unnar Mika Poutala en oväntad framgång. För visst kan idrottslivet te sig brutalt en dag som denna. Att träna i fyra år för ett lopp på trettio sekunder och sedan missa pallen med tre hundradelar.

– Det är det fina med den här grenen. Man måste lyckas perfekt i precis rätt läge. I dag lyckades jag bra, men det räckte inte.