Kasper Strömman om design: Framtidens stad är fakirernas

Vem får hänga på stan? Officiellt är ju staden med alla dess lockelser såklart till för oss alla. Men i staden finns också många oskrivna regler som säger att du till exempel inte får vara fågel, hemlös eller skejtare.

För då kommer ett antal begränsningar in i bilden.

Man brukar ofta använda ordet ”hostile design” för de elementen i stadsbilden som ska avskräcka ett visst beteende. Alla har vi ju sett de där taggarna på gatlamporna som ska hålla duvorna borta.

Man brukar ofta använda ordet ”hostile design” för de elementen i stadsbilden som ska avskräcka ett visst beteende.

Men dylika metalldubbar används också för att hindra skejtare att åka på vissa ställen, och på vissa orter utomlands också för att förhindra oönskad övernattning i skyddade skrymslen i.

Hostile design kan i och för sig också vara en stol på en hamburgerrestaurang som är såpass obekväm så du inte vill sitta där alltför länge, utan hellre ger upp din plats till nästa kund. För det blir ju bättre omsättning så.

Hur som helst finns det alltså människor som paradoxalt nog sätter mycket energi på att göra saker mindre bekväma, praktiska och åtkomliga. ”Ovänlig design” kunde man kanske kalla det på svenska.

Alla har vi ju sett de där taggarna på gatlamporna som ska hålla duvorna borta.

Antti Nousjoki är delägare i arkitektbyrån ALA Architects som jobbar mycket med offentliga utrymmen.

Hans byrå har bland annat utformat två av de nya Västmetrostationerna, och jobbar som bäst på tre till.

Har han fått se till att bänkarna på de nya metrostationerna blivit så obekväma som möjligt?

”Hostile design? Nej, det har vi som arkitektbyrå egentligen aldrig behövt förhålla oss till” säger han.

Nousjoki menar att det här med ovänlig design de facto inte förekommer i någon större utsträckning i vårt land.

”Möjligtvis skulle det då röra sig om någon parkbänk som gör det svårt att sova eller dylikt”.

Mycket riktigt har Helsingfors stad under det senaste decenniet konsekvent bytt ut sina parkbänkar mot en nyare modell med ett konstigt placerat handtag i mitten.

Ibland till och med två. Så kanske den ovänliga designen ändå fått fotfäste på våra breddgrader?

Samtidigt verkar det som det här bara är steg ett. För nästa fas inom parkbänkar tycks nämligen vara individuella parkstolar.

Bänkar känns tydligen nu för tiden för otrygga. Man kan ju liksom aldrig veta vilken DÅRE som sätter sig bredvid en om man måste dela sitt säte med en främling.

I Helsingin Uutisets intervju från 2011 säger Jarmo Nieminen, ordförande för Sektionen för byggnader och allmänna områden, att dessa nya individuella stolar i och för sig inte är till för att bota sociala problem, utan för att de ska vara mer praktiska för seniorer.

Samtidigt förnekar han inte att de individuella stolarna faktiskt förhindrar oönskat sovande i parker.

”Man får verkligen vara en fakir för att lyckas kura ihop sig i de här stolarna”.

Framtidens stad kommer med andra ord ännu att vara till för oss alla. Men se alltså till att inte vara fågel, hemlös eller skejtare. Och håll för guds skull dig vaken.

Eller börja öva på dina fakir-färdigheter.

Text: Kasper Strömman

Del 8 av Design 3000, Staden sänds klockan 18.30 den 10.4.2018 på Yle Fem. Medverkar gör bland annat Jan Gehl, Tuomas Toivonen och Sonja Heikkilä.