Taxen är populärast i Pargas – ”Det är en stor hund i liten förpackning”

I elva av trettiofem kommuner i Svenskfinland är labrador retrievern den vanligaste hunden. Men i Pargas och på Åland är den strävhåriga taxen populärast.

I Pargas finns det totalt 1 224 registrerade hundar vilket innebär att det finns 7,9 hundar per 100 invånare i staden.

Den populäraste hundrasen i är strävhårig tax. Av alla hundar i Pargas är 5,5 % taxar. Näst populärast i staden är border collie och löwchen.

Bjarne Dahlén har ägt många taxar de senaste 23 åren och även fungerat som taxuppfödare i mindre skala. I dag har han taxarna Freja och Wilma som livar upp hemmet i Nagu.

Orsaken till att Dahlén speciellt fattat tycke för taxar är på grund av hans stora jaktintresse. Taxen ses som en av de mest mångsidiga och användbara jakthundarna.

- Det var under en jakt på 90-talet som jag jagade med en ålänning som hade en tax och då kunde jag inte låta bli att skaffa en själv. Jag blev helt fascinerad av deras iver och uthållighet i skogen. Sedan dess har vi haft enbart taxar.

Jakten orsaken till taxpopulariteten

Taxen ses som en av de mest mångsidiga och användbara jakthundarna och lämpar sig bra för drivande jakt. Dahlén tror att det är den främsta orsaken till att många väljer tax i Pargas.

- I det här området är jakten den drivande kraften, speciellt eftersom småviltsjakten på rådjur och vitsvanshjort har ökat mycket här. Taxen är en stor hund i liten förpackning.

- Det finns säkert också de som har taxen som ett sällskapsdjur men alla som jag känner till är jakttaxar.

Enligt Dahlén är taxen en bra jakthund eftersom den är envis och uthållig.

- Man får en drivande hund på hjort och rådjur. Där avgör mankhöjden. De driver inte hårt ett djur utan kommer sakta efter. Det är fördelen med dem.

Varför är den inte lika populär som jakthund på andra ställen?

- Det kan bero på att jaktsäsongen kan bli ganska kort för så fort det kommer 15-20 cm snö blir det problem, säger Dahlén och syftar på taxens korta ben.

Freja och Wilma lyser upp och börjar springa i cirklar av iver då Dahlén visar deras jaktvästar. De tycker uppenbart om att klä på sig utrustningen.

- Man behöver inte ha dåligt samvete för att man tvingar dem till skogs. Trots att arbetsvästen inte är framme från sista februari till första september så vet de bums vad som gäller när man tar fram dem. De är så ivriga.

Hunduppfödning: en kär hobby men ingen lönsam business

För Åbobon Niko Herlin är hunden både ett kärt sällskapsdjur och en tidskrävande hobby.

Herlin föder upp hundar tillsammans med sin partner. De har specialiserat sig på Basenjihundar, en urhundsras som kommer från Västafrika.

Hunduppfödning är en reglerad verksamhet och för att kunna syssla med det bör man ha ett kennelnamn.

- Vi har tre hundar hemma och ett tiotal utplacerade i olika familjer, säger Herlin.

Hundarna som finns i olika familjer ägs i princip av Herlin och hans partner, men familjen håller dem och tar hand om dem som sina egna.

När hundarna reproducerat sig blir Herlin och hans partner ägare till valparna, medan familjen blir ägare till tiken eller hanen och får fortsätta behålla den.

Väljer värdfamiljer med omsorg

Att hitta lämpliga familjer som hundarna kan placeras ut i för reproduktion är ett krävande arbete i sig.

- Det gäller att hitta familjer man kommer bra överens med och som man gärna känner från tidigare. Man får nog vara noggrann och det kräver tid och jobb. Vi kollar att allt fungerar och så placerar vi hunden där.

Är hunduppfödning då något som man kan bli rik på?

Herlin skakar på huvudet och ler brett.

- Det är det nog inte, åtminstone inte för oss. I Finland är hunduppfödning närmast en hobby, vilket jag tycker är bra. Annars kan det lätt leda till etiska problem, som man också hört talas om ibland i samband med hunduppfödning.

- Basenjina, som vi har, föder bara en gång om året, oftast kanske fyra till sex valpar per kull. Det räcker nog inte till särskilt stor business.

Herlin är företagare och futurist till vardagen, men hundarna upptar en stor del av fritiden.

- Visst tar det tid. När valparna kommer så är det extra intensivt, nästan dygnet runt.

- Sedan har vi rest och hämtat hundar också från andra länder, från USA till Litauen, eftersom vi gärna vill göra rasen bättre och hälsosammare.