Kim Blomfelt gör sitt eget öl hemma i Gammelby - här bryggs allt utom lager

Kim Blomfelt brygger sitt eget öl hemma i Gammelby i Lovisa. För en månad sedan vann han kategorin humlerik med ölet Cowbell i en hemölstävling i Helsingfors.

Kim Blomfelt plockar fram ett glas ur ett väggskåp. Han öppnar sedan frysboxen och böjer sig över för att öppna kranen på ett av corneliusfaten som står radade på bottnen.

Det pyser litet grann när glaset fylls av den gyllenbruna vätskan. Skummet doftar frisk humle och ölet har en tydlig smak av grapefrukt.

Blomfelt kallar ölet för Cowbell. Det är en India Pale Kölsch, det vill säga en kombination av Pale ale som framhäver humlens beska och en mjukare Kölsch som är en överjäst ljus ale.

Cowbell segrade i kategorin humlerik i hemölstävlingen Himabisse som bryggeriet Fat Lizard ordnade i slutet av januari i Helsingfors.

- Det är en ljus pale ale med en Kölschjäst som jäst i en litet lägre temperatur än en vanlig ale. Den är egentligen närmare en India pale ale än en Kölsch.

Humlen ger fruktighet

Kölsch är en rätt lagerliknande ale där jästen inte ger så mycket smak. Därför var Kims tanke att höja smakprofilen genom att låta humlen ge fruktighet och en balanserad beska.

- Jag tycker om den bittra smaken men jag gör ofta öl med litet mindre beska än vad som är typiskt för den här stilens öl. Jag söker hellre smak och arom från humlen än själva bitterheten, menar Blomfelt.

I Cowbell har Kim använt tre amerikanska humlesorter, Citra, Amarillo och Simcoe.

På 1990-talet experimenterade många med hemviner. Nu är det öl som är inne, vilket också bevisas av det enorma antalet mikrobryggerier som regelbundet lanserar nya ölsorter.

De flesta som brygger hemma brukar börja med humlerik India pale ale, även Kim.

- Det var just precis så för mig. Om du börjar med att brygga öl med låg alkoholhalt med litet humle och malt så kommer alla fel i bryggprocessen fram. Sätter du mycket humle och smak så täcker det alla fel, skrattar Kim Blomfelt.

Poddar på nätet ger kunskap

Hembryggeriet är beläget i en ny gårdsbyggnad som så småningom skall inredas med soffa och tv.

Här skall ölet kunna njutas till tonerna av jäskärlets vattenlås som bubblar hemtrevligt medan kokkärlen sprider aromer av malt och humle.

Kim Blomfelt är en självlärd ölkonnässsör som sedan fem år tillbaka brygger ensam. Hembryggningen är en seriös hobby.

- På Internet lärde jag mig ganska snabbt att man kan göra riktigt gott öl hemma. Det var nog närmast av intresse som jag ville veta hur det går till och lära mig att brygga gott öl, berättar Blomfelt.

The Brewing Networks poddar och andra hemsidor är alltjämt Kims främsta källor till kunskap.

I tidernas begynnelse, det vill säga på 1990-talet, provade Kim med färdiga satser med maltextrakt som han köpte från butiken.

- Det blev inte så hemskt gott. Men om man köper ingredienser från specialaffärer, malt, humle och jäst så kan man göra minst lika bra öl hemma som kommersiella bryggerier, menar han.

Ljusa öl lyckas bäst

Blomfelt har lyckats bäst med de ljusa ölsorterna. Riktigt mörka stouts blir inte bra och Kim misstänker att det kommunala vattnet är för mjukt.

- Med mitt vatten blir pH-värdet oftast för lågt när jag gör riktigt mörka öl. Jag har försökt justera det, men har inte lyckats få en sådan vattenprofil som jag har velat ha.

Kim brygger ungefär 20 liter öl åt gången. Det har blivit omkring 75 ölsatser av varierande sorter. Alkoholstyrkan ligger på mellan fem och nio procent.

- Det har blivit ganska många öl i belgisk stil som görs med belgisk jäst. Jag har gjort stout, porter och veteöl, i princip allt annat utom lager.

Ale ska jäsa i cirka 20 grader och är därför lättare att brygga inomhus än lager där jäsningen sker i cirka 10 grader.

Största orsaken till att Kim inte har bryggt lageröl är att han saknat en lämplig plats. Han har vissa förhoppningar om att det ska lyckas i den nya gårdsbyggnaden den här våren.

Jästen ger smaken

De ljusa ölen är färdiga att drickas efter cirka tre veckor. Mörkare ölsorter får gärna mogna litet längre.

Malten ger sötman och riktigt mörkrostad malt kan ge toner av kaffe och choklad. Humlen ger beskan, men också fruktighet och till exempel citrustoner.

Men det är jästen som ger smaken. Underjäst används när man brygger lageröl och överjäst när man brygger ale.

Jästen hör till släktet Saccharomyces, till exempel Saccharomyces cerevisiae är vanlig brödjäst som också används när man brygger ale.

Jäst finns dessutom i en mängd olika varianter, så kallade jäststammar som var och en har sina speciella egenskaper.

- Om du dricker ett veteöl så känner du igen det, men det beror inte på att där är vete utan på att man använt en viss sorts jäst.

Många jästarter eller -stammar kommer från bryggerier runt om i världen, till exempel Tyskland. Köparen får sällan veta exakt vilket bryggeri det handlar om.

- Du kan också klona ett öl från ett visst bryggeri där jästen har stor betydelse, men där du inte vet vilken jäst du skall använda. Om ölet har genomgått en sekundär jäsning på flaska så kan du ta tillvara den jäst som blir kvar i flaskbottnen och odla den till en egen jäst, säger Blomfelt.

Suröl är nästa trend

Bittra pale ale är fortfarande populära ölsorter bland mikrobryggerierna, men nu talar experterna om suröl och grumlig ale.

- Öl som görs på annat än vanlig öljäst, det vill säga vildjäst och olika sorts bakterier. Med India pale ale har det varit myckert den här New England-stilen som är grumlig istället för klar.

I flera år har ölkännare pratat och siat om att lagern skulle bli den stora grejen bland små bryggerier.

Kim Blomfelt menar dock att nyansskillnaderna mellan en lager och en annan är små att det är svårt att övertyga en kund att betala fyra euro för en öl.

- Om man betalar fyra-fem euro för en öl så vill man nog att den är smakrik och mer annorlunda än den normala lagern.