Åbolands sista grisbonde sadlar om

Hemma hos Kasper Lindroos bökar ett tjugotal grisar ute på ladugårdsbacken och de ser ut att njuta av februarisolen. Men det här är inte vilka grisar som helst - de är bruna, ulliga grisar av rasen Mangalica.

Det går inte så bra för de konventionella grisuppfödarna i Finland just nu och det märks i landskapen.

Mellangård i Vestlax på Kimitoön har redan i många år varit den enda verksamma grisgården i Åboland. Men istället för att sluta med grisarna helt och hållet har man valt att sadla om och ändra på sin produktion.

Tanken är att man ska ha kontroll över hela produktionslinjen, från kulting till kött och grisarna är något helt annat än vad vi är vana vid.

Kasper Lindroos letade efter en grisras som är känd för smaken på köttet. Enligt honom har man avlat på alldeles för magra grisar inom den konventionella uppfödningen.

Mangalica, eller ungerskt ullsvin som den också kallas, passade perfekt för gårdens nya verksamhet. Rasen var nära att utrotas, men genom en räddningsinsats har man nu skapat en stabil avelsbas runtom i Europa.

Genom att satsa på både smaken och en mer etisk uppfödning tänker Lindroos att han kan sticka ut från mängden och tilltala kunder som vill ha det lilla extra.

Grisarna i Vestlax har fri tillgång till utevistelse och just nu föds det kultingar på löpande band. På gården finns totalt sex suggor och de får endast kultingar en gång per år.

Till detta kommer att Mangalicasvinen växer tre gånger så långsamt jämfört med de konventionella och de äter mestadels hö och gräs. Det leder till att priset på köttet kommer att vara högre än priset på vanligt ekologiskt griskött.

Nytt slakteri i Ingå

Som bäst byggs det ett nytt slakteri vid Västankvarn i Ingå. Företaget ägs i huvudsak av producenterna själva och man har som uppfödare en god möjlighet att påverka slaktprocessen och försäljningen.

– Det finns ett slakteri i Pemar, men det är inte lika flexibelt eftersom det ägs av HK och de kör med sina egna strategier. Där är det volym som gäller. Jag har försökt få konventionella svin styckade där för att sedan kunna sälja direkt till kund, men de har inte fått det att passa.

Slakteriet i Ingå har som vision att bli en bra länk mellan producent och konsument, och man har till största del tagit med producenter som driver sin gård ekologiskt och eller på annat sätt med etiska metoder.

Lindroos säger att det visst känns bättre att driva gården med ekologiska metoder, men att den största moroten för honom är att ekonomin förhoppningsvis kommer att se bättre ut efter omställningen.

Han hoppas på att kunna skapa något av en attraktion av gårdens rariteter. Förutom grisarna har han även nyligen importerat några av Finlands mycket få Dexterkor som han ska föda upp till slakt.