Budskapet till unga idrottare tydligt: Ångra dig inte i gungstolen – våga satsa innan det är för sent!

Det finns inte utrymme för kompromisser, säger OS-hjälten Iivo Niskanen om vägen fram till världseliten. Mikaela Ingberg håller med – hon fick tack vare sin treårssatsning svaret på frågan ”kan det bli nånting av mig?”.

"Det sägs att vi borde klara oss som Norge, men man måste vara realistisk. Att satsa på idrott är mycket mer lockande i Norge. I Finland är det en risktagning."

Uttalandet efter OS i Pyeongchang signerat Mika Kojonkoski, toppidrottsenhetens avgående chef på olympiska kommittén, säger mycket.

En idrottskarriär i Finland är en risktagning.

– Vi har massor med ungdomar som funderar om de borde börja studera eller kasta sig huvudstupa på idrottarstigen. De skulle ha en framtid som idrottare, men den ekonomiska osäkerheten är så stor att det inte lönar sig, konstaterade Kojonkoski i Yles A-studio tidigare i veckan.

Då behöver man inte som 50-åring gå omkring och fundera om man möjligen skulle kunnat uppnå något

― Mikaela Ingberg

Samtidigt är det ett måste att våga satsa – innan det är för sent. Att först studera klart och sedan som omkring 25-åring lägga all fokus på idrotten räcker inte.

– Om man säger det helt kallt, så om dina mål är jättehögt ställda, att du vill vara bland de bästa i världen, och det inte blivit något innan du är 25, så…

Mikaela Ingberg avbryter meningen, men budskapet blir inte oklart.

– Det gäller att våga satsa, och att göra den där satsningen tillräckligt tidigt, för du har nog gett ett ganska långt försprång åt dina konkurrenter om du som 24–25-åring börjar tänka att ”nämen att kanske jag skulle satsa”.

Ingberg själv vann som nybliven 19-åring U20-EM-guld i spjutkastning sommaren 1993 och satte sig ner vid ritbordet.

– Jag kom fram till att jag satsar för fullt i tre år och om jag under den tiden inte nått final i antingen EM, VM eller OS så kan jag kanske överväga nånting annat.

Två år senare var hon VM-bronsmedaljör, en merit hon senare följde upp med två EM-brons och ytterligare åtta finalplatser i internationella mästerskap.

– Jag skulle önska att de som har framgång som 19–20-åringar vågar göra en ärlig satsning. Ge idrotten allt i ett par, tre år åtminstone. De har ändå redan satt så otroligt mycket tid och pengar och andra resurser på det.

– Då behöver man inte som 50-åring gå omkring och fundera om man möjligen skulle kunnat uppnå något, om man verkligen gjorde allt. Jag fick i alla fall svar på frågan ”kan det bli nånting av mig?”.

Strandvall: Felet inte bara i idrottarna

Elitskidåkaren Matias Strandvall håller med. Det skär i hans öron när finländskt idrottsfolk säger att ungdomar inte ska ha bråttom. Det kan i värsta fall bromsa utvecklingen.

– Okej, man ska inte ha för bråttom, man ska inte förivra sig, men det hör kanske lite till den finska mentaliteten framför allt inom uthållighetsgrenar att man ska skynda långsamt, säger Strandvall.

– Om träningsfilosofin är den kanske en idrottare tänker att ”nämen okej, jag ska vara som bäst när jag är 30 år, då har jag tid att studera tills jag är 25 och sen med en utbildning i bakfickan satsa i fem års tid”.

Strandvall påminner att Iivo Niskanen – som vann OS-guld redan för fyra år sedan – dominerade Pyeongchangs femmil som 26-åring. Tvåa kom 21-åriga Aleksander Bolsjunov, som håvade in fyra medaljer i Korea. Jämnåriga Johannes Hösflot Kläbo åkte hem med tre guld.

– Det är där efter gymnasiet som beslutet borde komma. Men felet ligger inte bara hos idrottarna, utan hela systemet. Du måste faktiskt helhjärtat kunna satsa och ger precis allt du har med ens nån sorts ekonomisk trygghet.

Det finns inte utrymme för kompromisser i uthållighetsidrott

― Iivo Niskanen

Dagens samhälle uppmuntrar inte till en idrottssatsning efter gymnasiet, menar Strandvall. Det är för bråttom ut i studie- och arbetslivet. Stödmekanismerna för unga idrottare måste förstärkas, säger han.

Det är uttryckligen efter gymnasieåren finländarnas skidor börjar slinta i en nordisk jämförelse. Finland håller minst jämna steg med Norge och Sverige i 18-årsklassen, bland 20-åringar rycker grannarna ifrån och i 23-årsklassen är Finland chanslöst, uttryckte Yle Sportens expert Glenn Lindholm sin oro över blåvit längdåkning under OS.

Det finns undantag, som femmilsmästaren Niskanen. Också han betonar att det inte finns några genvägar. Niskanen har satsat allt på skidåkningen och fått utdelning.

– Jag hoppas att fler i Finland i och med den här segern slutligen skulle förstå att satsa allt de har. Det finns inte utrymme för kompromisser i uthållighetsidrott, sa Niskanen efter uppvisningen i Pyeongchang.

Måste våga ta steget ut

Finland ligger en bra bit bakom Norge och Sverige inom idrottsfinansiering, men även av denna anledning skjuter sig finländska idrottare i foten om de senarelägger satsningen, menar Mikaela Ingberg.

– Man kommer inte ifrån att ju tidigare du slår igenom, desto lättare har du det ekonomiskt. Du måste redan nästan i junioråldern, senast som 18–20-åring, visa att du har potential för att få uppbackning.

– Det är tuffa val som måste göras, men det finns väldigt begränsat med finansiering och kommer hela tiden upp nya namn, så det går ju inte ihop om du stampar på stället alltför länge.

Ingberg, som leder Vasaregionens idrottsakademi, är medveten om att läget kan vara otroligt påfrestande för en ung idrottartalang. Men insikten att man ska bli en toppidrottare som stor måste infinna sig senast i de sena tonåren.

– Det är en stor investering också på det personliga planet, men det krävs en väldigt seriös och helhetsmässig satsning för att nå ända fram. Du hittar i dagsläget träningsförhållanden och internationella träningsgrupper utomlands där chansen ges om du är beredd – men det gäller att våga ta steget.

Uppskattas idrottarna tillräckligt i Finland? Strandvall: ”Alla måste fråga sig om vi faktiskt vill ha framgång i idrott”

"För att kunna kräva medaljer måste man satsa pengar."

Ahlnäs: Två längdåkare räddade ansiktet för en hel idrottsnation i OS

Två skidstjärnor brinner starkt på den blåvita OS-himlen.