Någon finns i ditt rum och du kan inte röra dig – sömnparalys kan vara som en skräckfilm

Sömnparalys eller sömnförlamning är ett tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller, vilket är vanligare, att vakna.

Vissa människor kan få hallucinationer som består av skräckfyllda känslor av att någon, som vill dig illa, är i rummet. Och du kommer inte undan.

Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys är alltså delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat.

Ofta känns det som om man inte kan andas och som om man håller på att kvävas.

Forskningsdoktor Katja Valli från Åbo universitets kognitiva neurovetenskapliga forskningscentral har förutom att hon forskat i drömmar också själv upplevt sömnparalys.

– Första gången är sömnparalys som en mardröm där du är inuti ditt huvud men du är oförmögen att röra dig eller bevisa att du fortfarande är vid liv – och så ska någon obducera dig.

När jag senare visste vad det var frågan om, vad som låg bakom de fysiska reaktionerna var upplevelsen betydligt mindre skrämmande.

Du kan inte röra dig, inte skrika och du kommer inte undan. Du kan inte vakna ur mardrömmen för du är redan vaken. Du försöker desperat röra på någon kroppsdel för att du vet att det får paralysen att släppa.

Sömnparalys är för många som upplevt det det mest skrämmande av allt, en extremt ångestfylld upplevelse: Du vaknar på natten, du ligger i din säng men rummet känns annorlunda.

Kanske belysningen är en annan än den brukar vara när du vanligen vaknar.

Eller kanske det märkliga är att du inte kan röra dig eller den fasansfulla insikten att det är någon i rummet, någon som vill dig illa och som närmar sig dig.

Du kan till och med känna det som om någon satte sig ner på din sängkant.

Vad händer i hjärnan vid sömnparalys?

– De här tillstånden är svåra att undersöka med hjärnfilm eftersom de förekommer sällan och oregelbundet och därför är det svårforskat.

Det skulle vara svårt att plocka in folk i ett sömnlabb och investera sömn natt efter natt och vänta på att de ska få en sömnparalys. Därför vet man väldigt lite om hur det ser ut i verkligheten.

Men djupt i hjärnbarken finns en mekanism som när den aktiveras hindrar muskelsignalerna från att nå fram från hjärnan till musklerna.

Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer.

När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt, trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Muskelförlamningen skyddar den sovande medan den drömmer.

– Under sömnparalys inträffar alltså det att hjärnan har hunnit vakna medan "förlamningsmekanismen" i hjärnan vaknar upp långsammare.

Förlamningstillståndet pågår trots att vi är vakna. Det kan räcka från några tiotals sekunder till över en minut innan man får kontroll över musklerna.

Det enda undantaget är ögonen, som i verkligheten rör sig som i drömmen. Också andningen fungerar som normalt trots att det till sömnparalysen hör att det känns som om att man har svårt att andas till och med som om någon skulle sitta på ditt bröst.

Vid sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken, säger Valli.

I bland hör det hallucinationer till sömnparalysen.

– Inte alltid men ofta kan man uppleva en närvaro av någonting som känns som ondskefullt eller att en person finns i rummet eller att föremål i rummet framstår på ett märkligt sätt.

Man kan till exempel tro att en klädhängare är en människa. Alla upplever inte de här vanföreställningarna utan många upplever rummet precis som det är.

Aliens eller sömnparalys?

Varför upplevs närvaron som någonting skrämmande och ondskefull?

– En bra fråga, väldigt få människor rapporterar om upplevelser av någonting positivt.

Ofta innehåller upplevelsen en mörk gestalt längre bort i rummet som närmar sig.

- Man har också tänkt att berättelser om "alien abduction" eller utomjordiska bortföranden åtminstone delvis handlar om sömnparalys, berättar Valli.

I gammal folktro var det här väsendet maran, och ordet mardröm betecknade ursprungligen anfall av sömnparalys, för att senare komma att stå för alla former av otäcka drömmar. Det här är också en vanlig utveckling i andra språk.

Sömnparalysen har ofta tolkats av folktron som att ett demoniskt väsen sätter sig på den sovandes bröst, ofta sammankopplat med en känsla av andnöd.

Sömnparalys kallas ”Kanashibar” i Japan och betyder att man är fastbunden av stålstänger. Kineserna känner till sömnförlamningsfenomenen som ”spökförtryck” medan människor i USA ofta relaterar det till utomjordiska bortföranden.

Det så kallade "alien abduction"-fenomenet tros vara en modern variant av förloppet. Det här består ofta i att en småväxt varelse med förmågan att telepatiskt paralysera sina offer, påfallande ofta i hens sovrum, gör anatomiska undersökningar, inte helt sällan av sexuell karaktär.

I afrikansk kultur associerar de sömnförlamning till ”en djävul som rider på ryggen”.

Sömnparalysen räcker bara en stund

– Sömnparalys är ett tillstånd som cirka 10–50 procent upplever 1–2 gånger i sitt liv.

Cirka fem procent kan uppleva sömnparalys oftare och en del upplever det här tillståndet till och med varje vecka, vilket tack och lov är ovanligt.

Känslan av förlamning är inte långvarig, några tiotals sekunder till en minut, men för en del till och med tio minuter.

Det finns ingen klart utlösande faktor och hos dem som upplever sömnparalys har man heller inte hittat någon gemensam nämnare som personlighetsdrag eller sjukdom. Sömnparalysen och narkolepsi har däremot gemensamma nämnare.

– Narkolepsi är en sömnsjukdom (hjärnsjukdom) där personen i fråga upplever stark trötthet om dagarna samt sömnattacker med REM-sömn.

Ofrivillig avslappning i skelettmuskulaturen i samband med sinnesrörelse, så kallad kataplexi. Sömnens struktur är trasig och det kan också förekomma hallucinationer i samband med insomnande eller uppvaknande.

– Narkoleptiker upplever den här muskelförlamningen i gränslandet mellan sömn och vakenhet. Sömnparalys är alltså vanligare hos narkoleptiker än hos befolkningen i övrigt.

Sömnparalys och mardröm är inte samma sak

– Största delen av mardrömmarna verkar uppträda under REM-sömnfasen när muskelförlamningsmekanismen fungerar, berättar Valli.

– Mardrömmar påminner om sömnparalys i och med att känslor av skräck och ångest förekommer. Och mardrömmar klassificeras som drömmar som är starkt negativa och väcker den sovande.

Under en mardröm sover du medan du vid sömnparalys är vaken. Men hjärnan har inte hunnit vakna.

Ur en mardröm vaknar både kropp och hjärna samtidigt och det förekommer ingen förlamning.

Kan man bryta en pågående sömnparalys?

De som upplever sömnparalys utvecklar ofta olika överlevnadsstrategier. Det kan vara att aktivt kämpa emot, att försöka röra på sig för att väcka kroppen.

Under sömnparalys och det hypnagogiska tillståndet har man inte kontroll över ansiktet och man kan till exempel inte vända på huvudet. Ögonen rör sig och man har viss kontroll över andningen.

Därför kan man försöka andas snabbare och på så sätt avbryta den långsamma sömn-andningen och försöka blinka med ögonen. Eller helt enkelt öppna ögonen. Uppfattar kroppen rörelser kommer den att vakna upp.

För en del fungerar det bättre att inte blanda sig i paralysens gång utan att bara inta en "följa med flödet"- attityd.

Alternativt kan man också skaffa sig mer information om sömnparalys, psykologiskt hjälp om man känner att man behöver det och hjälp med att få kontroll över sin rädsla.

Kunskap lindrar ångesten

– Det finns ingen medicin mot sömnparalys. Viktigast att är förstå vad det handlar om: att sömnparalysen i sig inte är farlig och att anfallen om man väljer att kalla dem så, är kortvariga.

Människor har rapporterat att om de riktigt anstränger sig för att försöka röra på någon del av kroppen så bryter det paralysattacken, berättar Valli.

– Kanske också ett nyfiket förhållningssätt kan hjälpa att lindra skräcken: liksom, okej det här händer, det är inte verkligt, det här går över, vad månne jag ser eller hör nästa gång?

När en attack inte går att undvika är det av avgörande betydelse hur vi förhåller oss till det som händer.

Sömnparalys är inte farligt

Många som lidit av sömnparalys kan ändå också uppleva det som någonting positivt, det att de har överlevt någonting så hemskt ger styrka att klara av svåra saker också i framtiden.

Sömnparalys orsakar ingen fysisk skada på kroppen. Det går över. Försök att intala dig själv att det bara är en dröm och det inte är farligt!

Enligt Valli, innebär det en stor lättnad att veta att fenomenet är rätt vanligt, det har ett namn och det är inte farligt.

Och att det inte är en sjukdom

Detta är inte är en sjukdom och en 100 procent naturlig händelse. Sömnförlamning kan hända vem som helst.

Varken sömnparalys eller hallucinationer kopplade till insomning eller uppvaknande är någonting farligt. Upplevelsen kan vara oerhört obehaglig men tyder sällan på något större problem. Och nej, du håller inte på att bli galen!

Stress, sömnbrist och sömnapné kan bidra till att anfallen uppstår.

Artikeln baserar sig på programserien Oudot tunteet gjord av
Ilona Ikonen. Sammanställd av Raili Löyttyniemi.
För artikeln har vi dessutom intervjuat Forskningsdoktor Katja Valli