Ben Granfelt om Leningrad Cowboys: De missade sina chanser till världsuccé

Hela sitt liv har han varit besatt av att spela gitarr. Redan som 11-åring ritade han av gitarrer från instrumentkataloger och senare åkte han världen runt med sex strängar i bagaget. Hoppet om succé har drivit honom vidare.

Ben Granfelt har spelat med kända band som Gringos Locos, Guitar Slingers, Leningrad Cowboys, Wishbone Ash och nu har han en egen karriär.

Strunt i sex och droger

Han kommer punktigt till vårt avtalade möte. Att hålla tider och vara väl förberedd är något som han har varit mån om under hela sin karriär.

Många börjar spela för att de helt enkelt vill leva det glada livet men för Granfelt var det inte så:

- Sex, drugs and rock´n´roll var inget för mig. Jag var naivt blind, jag ville bara spela gitarr.

Granfelt hör till c-kassettsgenerationen och då han var barn hade familjen en finskspråkig barnvakt från Villmanstrand som hette Aila.

Hon hade mängder av kassetter och alltid då hon reste hem under veckosluten grävde Ben Granfelt efter dem i hennes låda.

Det var någon inre kallelse. Somliga hittar Gud jag hittade gitarren

Ben Granfelt

Hon gillade Status Quo och det blev också ett av Granfelts favoritband. Med blyertspenna försökte han försiktigt markera var på kassetten de låtarna fanns som han gillade.

- Det var någon inre kallelse. Somliga hittar Gud, jag hittade gitarren.

Gitarren och förstärkaren till skolan

Vår diskussion går in på biografier med kända musiker och jag konstaterar att alla från Eric Clapton neråt har försakat en massa i sitt liv och övat, övat och åter övat. Detsamma har gällt för Granfelt.

Han släpade gitarren och förstärkaren med sig till skolan och spelade i ett hörnrum på rasterna. När det blev förbjudet började han springa hem i stället och tidtabellerna var svåra att hålla trots att han bodde nära skolan.

- Om rasten var 15 minuter så tog det två minuter att springa hem och så spelade jag 15 minuter och sprang tillbaka. Det blev nästan 20 minuter. Jag gjorde någon form av rekord i förseningar i Grankulla gymnasium, berättar Granfelt och skrattar gott åt minnet.

Eftersom han fortfarande har den där stora lusten att spela gitarr vill han ogärna åka på längre semesterresor än en vecka.

- Jag måste varje dag ta gitarren i handen för att känna träet på greppbrädan och känna strängarna vibrera, det här har totalt blivit en del av mig.

Den tuffa rockbranschen

Men det är stunderna då du inte står på scenen som är tunga.

Att sitta tio dagar i en kall liten turnébuss där man turas om att få sitta bekvämt och får dåligt betalt, det har Granfelt varit med om många gånger.

Det är hoppet om den stora succén som också driver en att kämpa vidare.

Och trots att den kommer så betyder det inte att pengarna börjar rulla in automatiskt.

Han har nyligen läst en bok, Runnin´ With the Devil, som Van Halens manager har skrivit. Enligt Granfelt så kan det också gå så att man står så gott som barskrapad trots att man har ett album ute som har sålt platinum i USA.

- Då de turnerade i Europa fick de en lön på 178 dollar per spelning i ett års tid och det är ju inte så dåligt, men då de kom hem så berättade skivbolaget att de var skyldiga dem 1 miljon dollar för alla andra kostnader. Man ska noga kolla vad man skriver på för kontrakt.

På samma sätt som han har varit noga med att hålla löften om tider och spelningar, har han också varit noga med att kolla de kontrakt som han har skrivit på.

De senaste 20 åren har han varit soloartist vilket betyder att han också har finansierat skivorna själv och då gäller det att hålla reda på både juridiken och musiken.

På med peruken och myggdödarna

Efter några omtumlande år med Gringos Locos och en skiva som var producerad av självaste Tom Dowd, känd från samarbete med de flesta stora artister från Ray Charles framåt, så stod gruppen plötsligt utan skivbolag och det blev dags att söka ett nytt jobb.

Via Jore Marjaranta som var solist i Leningrad Cowboys blev Ben Granfelt kallad till en provspelning med gruppen. Han fick en kassett med drygt tjugo låtar som alla var covers på kända rockklassiker. De hann spela endast några låtar innan övningen var över.

Plötsligt hade Sakke Järvenpää och Mato Valtonen sagt att "det är klart nu, vi ses på flygfältet men kom i något skede via vår butik och prova töttörö (deras peruker), kostym och kängor ".

Efter det bar det av till Tyskland på första spelningen.

Leningrad Cowboys var häftigt i ropet och turnerade på stora scener i Europa. En av höjdpunkterna var då de spelade på MTV Awards i New York 1994 tillsammans med Röda Armens kör och orkester.

De gjorde också en gigantisk konsert på Salutorget i Helsingfors som gick under namnet Total Balalaika Show.

Leningrad Cowboys missade sina chanser

Enligt Ben Granfelt kunde bandet ha blivit mycket bättre om man bara hade förstått att ta emot all den internationella hjälp man blev erbjuden.

Det ledde ju till att jag slutligen fick sparken för jag vågade säga emot dem och ifrågasätta hur saker och ting sköttes

Ben Granfelt om Leningrad Cowboys

Då han satt med på internationella möten med olika skivbolag och man diskuterade strategier hade två av ledargestalterna i bandet hela tiden sagt nej till allt. Då Granfelt frågade dem varför de tackade nej var svaret att vi måste kolla vad det betyder senare.

- Jag kom till att de inte kan engelska och sade att jag kan förklara vad det betyder men då var svaret nej, vi gör det senare och då var det redan försent.

Det som fortfarande stör Ben Granfelt idag är att bandet hade realistiska möjligheter att som första finländska band slå igenom i USA.

Han berättar om en situation som uppstod då MTV ville göra en bättre version av en av deras videor.

- Vi skulle ha fått en av de bästa editerarna från kanalen för att fixa det men bandbossarna vägrade blankt gå med på det. Slutresultatet var att ingen av de tre videorna som vi gjorde för flere hundratusen mark kom i rotation på de stora kanalerna, berättar Granfelt.

Dessutom hade de som ledde bandet ett eget företag som de ville sköta hellre än att turnera. De hade blivit erbjudna långa turnéer i Tyskland men tackade nej för att de inte ville vara länge borta.

- Det ledde ju till att jag slutligen fick sparken för jag vågade säga emot dem och ifrågasätta hur saker och ting sköttes, berättar Granfelt.

Stora pengar på spel

Han ger ytterligare ett exempel.

Då skivan Go Space skulle komma ut jobbade man med innerfodralet på CD-skivan. Sakke Järvenpää och Mato Valtonen krävde att det skulle finnas 16 sidor med glansigt papper i den.

Det är svårt att få så många sidor in i ett CD-fodral och det är dyrt.

Skivbolaget bad att man skulle minska till 12 sidor men svaret var 16 eller ingenting. Vilket betydde att skivbolaget drog bort 50 000 DM från marknadsföringen i stället.

Samma gällde ett förlagskontrakt som Ben Granfelt skulle ha fått i och med att han hade skrivit de flesta av låtarna på skivan.

Om man dricker tre till fem flaskor vitt vin per dag så kan det kanske inte alltid bli så bra

Ben Granfelt om Aki Kaurismäki

Men en av medlemmarna vägrade skriva på trots att han bara hade skrivit några textrader på hela skivan. Allt rann ut i sanden för man förstod inte skillnaden på ett skivkontrakt och ett förlagskontrakt.

- Egentligen var det bara fråga om avundsjuka. Jag skulle ha fått 60 000 DM för jag hade skrivit nästan alla låtar på skivan och han skulle ha fått 2 000 DM för några meningar och det tyckte han att var fel för att han var boss i bandet, berättar Granfelt med en tydlig bitterhet i rösten.

Ryssarna sjöng så att baren öppnades

Men det fanns också massor med ljusa och trevliga stunder i bandet, som då de medverkade i MTV-Awards i USA 1994.

De var i New York och övade i en vecka i en stor hall som var uppbyggd med likadan scen som i själva sändningen.

Där spelade de in sin del av showen ifall det skulle ha hänt något under direktsändningen. Då skulle man bara ha startat reservinspelningen.

De var där en vecka och mitt emot hotellet fanns det en typisk amerikansk bar som var väldigt lång och smal.

- Bakom disken stod det en stor svart man som visade sig vara en före detta boxare. Första kvällen då vi gick dit ropade han då han såg deras arméuniformer "I don't wan't any stinking russians in my bar".

Granfelt och de andra musikerna försökte intyga att de här är musiker och det är ryska arméns kör och orkester tillsammans med ett band från Finland. Det imponerade inte alls på barägaren.

Men bandets finländska turnéledare kom på en bra idé. Han frågade om det är ok om de sjunger något och så stämde de upp med Kalinka.

- Det blev helt tyst i hela baren och den stora mannen bakom disken tog till tårarna. Efter det var baren öppen för hela gänget varje kväll och varje kväll var vi där, berättar Granfelt och skrattar gott åt det fina minnet.

Kaurismäki var för det mesta full

Hela bandet fick ju sin start med Aki Kaurismäkis film Leningrad Cowboys Go America där ett band från Sibirien reser till USA för att slå igenom. Uppföljaren blev Leningrad Cowboys Meet Moses som spelades in 1994.

I den filmen medverkade också Ben Granfelt men upplevelserna sammanfattar han i en enda mening.

- Om jag kunde få fem veckor tillbaka i mitt liv är det just de här veckorna.

Trots att han också har spelat in otaliga videofilmer och är van vid att 99 % av tiden går till att vänta på att allt skall bli färdigt för tagning så blev de här sessionerna något helt annat än vad han hade väntat sig.

Aki Kaurismäki är ju en geniförklarad regissör men upplevelserna för Granfelt under de här inspelningarna var allt annat än trevliga.

- Om man dricker tre till fem flaskor vitt vin per dag så kan det kanske inte alltid bli så bra. Jag kommer ihåg dagar då vi tog samma scen om och om igen så att han till slut somnade i regissörsstolen. Då han vaknar till säger assistenten att den tredje tagningen var helt bra.

Men han insisterade på att vi skulle ta den på nytt, berättar Granfelt som medger att det slutresultatet ändå blev helt bra och att det var trevligt att vara med i filmen.

Paus efter burn out

I mitten av 90-talet startade han bandet Guitar Slingers och så kom det som han ännu tycker att är en av de bästa upplevelserna i karriären.

Den engelska gruppen Wishbone Ash har spelat sedan 70-talet och turnerar fortfarande idag och via flere lyckliga sammanträffanden så blev han medlem i bandet och gjorde också två skivor med dem.

Men år 2009 fick Ben Granfelt en burn out och samtidigt så gick han igenom en skilsmässa. Han tog en paus från spelandet för barnen var små och han ville vara med dem så mycket som möjligt.

Men det gjorde det också svårt att komma tillbaka till karriären 2 år senare. Nu har han kommit ut med en egen skiva och satsar på en solokarriär.

- Jag tycker att jag har hittat en bra balans mellan privatlivet och karriären. Jag har cirka 50 spelningar utomlands och 20 i Finland per år, och det känns helt rätt.

Lyssna på programmet på Arenan

Fokus på Ben Granfelt

Programmet är inte längre tillgängligt