Efter #metoo - nu tar också BUU-klubben upp kroppsmedvetenhet för barn

Ska det överhuvudtaget gå att ändra på mönster och attityder måste man börja med barnen. Så resonerar Svenska Yles barnredaktion som nu lyfter fram frågor kring den egna kroppen, fysisk närhet och gränser. Vi ger också föräldrar verktyg att tala om de här frågorna, skriver Malin Olkkola, som är en av BUU-klubbens programledare.

#metoo-rörelsen som startade i höstas, och alla kampanjer världen över som följt i dess kölvatten - i Svenskfinland #dammenbrister - har knappast lämnat någon oberörd. Inte heller oss på Svenska Yles barnredaktion.

Det är inte första gången man försökt uppmärksamma sexuella trakasserier, men det är första gången som, åtminstone jag, upplever att det verkligen haft en betydelse. Det finns ett före och ett efter #metoo.

Det finns för många historier, för många kvinnor och män i för många generationer som nu vågat slå näven i bordet, för att man ska kunna fortsätta sopa det här samhällsproblemet under mattan.

För det är ett samhällsproblem och man behöver gå till botten med det för att överhuvudtaget ha någon chans att ändra på attityder och mönster.

Och hur kommer man bäst åt ett samhällsproblem? Jo, genom barnen.

Vi på barnredaktionen känner starkt att det här är något som även vi behöver ta upp i våra program, på barnens villkor.

BUU-klubben har alltid som mål att stärka och uppmuntra barnen till en sund självbild, men vi känner att vi gärna vill sätta mera tid på just kroppsmedvetenhet.

Det är viktigt att redan i tidig ålder göra barn medvetna om kroppens värde och hur man säger ja och nej, samt lära dem respektera andras ja och nej.

#dammenbrister och #metoo handlar främst om sexuella trakasserier gentemot kvinnor, men det vi vill lyfta fram i BUU-klubben är var och ens fysiska och psykiska integritet.

Det är viktigt att lära sig att respektera andras gränser, samt att vara medveten om och kunna uttrycka sina egna gränser redan som liten.

Därför har BUU-klubben detta som ett av sina genomgående teman under våren. Dessutom ägnar vi en hel vecka åt att prata om kroppsmedvetenhet.

Det är alltså inte fråga om något #buutoo, utan det vi försöker göra under temaveckan är att på ett positivt sätt uppmuntra till förståelse för den egna kroppen samt förståelse för hur andra förhåller sig till exempelvis närhet och utrymme.

Det är jag, Malin, som har planerat veckan, och jag försöker göra det så konkret som möjligt, genom att utgå från vardagliga situationer och ta hjälp av sagoformen.

Jag tar till exempel upp något så enkelt som att min kropp är bara min, och bara jag får bestämma över den. Ett nej är alltid ett nej, och jag får säga nej också till sådana som jag känner.

Jag funderar också på det faktum att vissa människor tycker om att kramas och vara ”nära”, medan andra har ett större behov av att ha utrymme omkring sig.

Vi tar även upp temat hemligheter och förklarar skillnaden mellan en bra hemlighet och en dålig hemlighet. En bra hemlighet, till exempel en överraskning, är rolig och den behöver man inte berätta för någon.

Men en dålig hemlighet gör att man får ont i magen – och en dålig hemlighet får man berätta, även om någon har sagt att man inte får göra det. Man kan berätta till en vuxen, en lärare eller dagistant, eller farmor, eller någon annan man litar på.

Då jag har jobbat med manuset till temaveckan har jag haft stor hjälp av Rädda Barnens "Stopp! Min kropp!", en svensk kampanj gjord för just det här ändamålet: att ge föräldrar verktyg att kunna tala med sina barn om de här sakerna och på det sättet stärka barnets självkänsla och kroppsmedvetenhet.

Jag själv fick många aha-upplevelser då jag läste materialet, som alltså går att ladda ner gratis från nätet, och därför vill jag nu uppmana ER föräldrar att ta er tid för att läsa igenom det.

I materialet finns enkla tips om hur du som förälder kan underlätta för ditt barn genom att till exempel inte säga ”Sätt dig i farmors famn.”, utan ”Vill du sitta i farmors famn?”.

Det är ofta i de små händelserna i vardagen som DU har möjlighet att verkligen påverka.

Vi på barnredaktionen är glada om vi får möjlighet att vara med och så ett frö i era barns tankar, men det är ni föräldrar som kan stå för den verkliga förändringen – genom en medveten attitydfostran från tidig ålder.

3 min

BUU-Malin: Min kropp är min. - Spela upp på Arenan

8 min

BUU-Malin: När får man säga nej? - Spela upp på Arenan