Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Konserten till Cecilia Backlunds minne: En kväll med saknad och kärlek men också skratt och glädje

Från 2018
En kvinna iklädd klänning sjunger på en scen.
Bildtext Hyllningskonserten i Ekenäs med Krista Siegfrids som huvudartist var en vacker kväll fylld av minnen, kärlek och respekt. Ben Bergmans akustiska gitarr anger tonen.
Bild: Patrik Rosström / Yle

Sorlet vid entrén och i vestibulen är ett sorl som vid vilken konsert som helst i kulturhuset Karelia i Ekenäs. Ändå är just den här konserten en väldigt ovanlig konsert. Det är en hyllningskonsert. En tribut till en mördad ung kvinna.

Cecilia Backlund dödades av sin före detta pojkvän en försommarkväll för åtta månader sedan. Den efterspanade gärningsmannen tog sitt eget liv följande dag. Polisutredningen har ännu inte getts offentlighet.

Nu samlas vänner och andra berörda till en kväll för att minnas den då 20-åriga unga kvinnan. En del i publiken har ingen koppling till henne utan kommer för att lyssna till musiken.

Hopp om att få känslor klädda i ord och att klara av att diskutera det som har hänt

Våld mot kvinnor och våld i parrelationer är också ett uttalat tema för kvällen. Intäkterna går till Kvinnolinjen som är en telefonservice och en webbtjänst för kvinnor i kris.

Det finns en önskan och ett hopp om att få känslor klädda i ord och att klara av att diskutera det som har hänt. Ett hopp om att mordet ska bli något mer än en siffra i en statistisk tabell.

En häfte med information om vål ligger på ett bord.
Bildtext I vestibulen ligger infohäften om bland annat Kvinnolinjen.
Bild: Patrik Rosström / Yle

Det är med stor osäkerhet och blandade känslor som jag i egenskap av journalist går till hyllningskonserten. Kvällen blir för mig något jag inte hade kunnat förutspå.

Inledningen är en film med videoklipp och stillbilder. På ungefär fem minuter får vi se Cecilia Backlund växa upp. De första bilderna är det lilla barnet i hemmamiljö, hon växer upp och blir äldre.

Där kommer studentmössan på. Det skålas i champagne. Så åker hon moped. Hon festar med sina kompisar. Killar kommer med i bilden.

Jag får en känsla av att jag smygtittar. Att jag ser något som på allt sätt är privat.

En blond kvinna sjunger på en scen. En man spelar akustisk gitarr.
Bildtext Annette Lundell sjunger bland annat She will be loved av Maroon 5.
Bild: Patrik Rosström / Yle

Inledningslåten är Lalehs Some die young. Trion Alicia Jalava, Annette Lundell och Tika Sevón Liljegren gör en i mitt tycke kanonbra tolkning.

Med Ben Bergman på halvakustisk gitarr anger låten och tolkningen tonen för resten av kvällen. Tonen är vackert dämpad och känslofylld.

Mot slutet av konserten vill jag snabbt och spontant skriva ned mina intryck. Jag klarar inte av att formulera hela meningar. Det blir spridda ord. Ord som beskriver helheten.

En sida i mitt lilla anteckningsblock fylls med orden: kärlek, värme, glädje, minnen. Jag skriver också: finstämt, vackert, respektfullt.

I hälsningarna finns också massor med goda minnen, roliga händelser och skratt

Fram till pausen och huvudartisten för kvällen, Krista Siegfrids, varvas musik med videohälsningar. Vänner och bekanta till Cecilia Backlund har filmat sig själva.

I videohälsningarna talar de direkt till sin vän. Många hälsningar andas saknad och sorg. Men i hälsningarna finns också massor med goda minnen, roliga händelser och skratt.

Vänner på plats i Ekenäs stiger upp på scenen och läser upp sina minnen.

Monika Fagerholm, som är en av initiativtagarna till hyllningskonserten, intervjuar kort en representant för Naisten linja - Kvinnolinjen. Kontentan blir att Kvinnolinjen finns till för alla och tröskeln att ta kontakt ska vara låg.

Kvinnor och en man på en scen.
Bildtext Monika Fagerholm vill undvika att Cecilia Backlund förblir en siffra i statistiken över våld mot kvinnor.
Bild: Patrik Rosström / Yle

Musiken under kvällen, tillsammans med hälsningarna, blir till en vacker helhet. I ett ganska tidigt skede av hyllningskonserten inser jag att jag har slutat tänka på att jag inte har någon som helst koppling till huvudpersonen.

Trion som inledde konserten står för musiken men nu som solister. Och de gör det bra! Alla tre.

Alicia Jalava imponerar storligen på mig. Antagligen mest för att jag aldrig har hört henne tidigare. De som just nu följer med musiktävlingen X Factor (säsongen 2018) känner till Annette Lundell och Tika Sevón Liljegren.

Alicia Jalava gör till exempel Luckiest girl av den svenska gruppen Vinsten och Kärleken är av Jill Johnson. Anette Lundell sjunger bland annat Life of the party av Shawn Mendes.

Tika Sevón Liljegren förklarar hur den tragiska händelsen har fyllt henne med känslor och att hon bara måste få ut dem på något sätt. Hennes uttryckssätt är musiken. Så kom den egna nyskrivna låten Cecilia till.

En mörkhårig kvinna spelar piano
Bildtext Tika Sevón Liljegren skrev en låt för att få utlopp för sina känslor.
Bild: Patrik Rosström / Yle

Musiken under kvällen känns genomtänkt. Även om flera av låtarna i originalversion skiljer sig mycket från varandra smälter de under kvällen samman i en helhet som är helt rätt.

Som konsertbesökare blir jag bjuden på en musikaliskt sett balanserad kväll. Att så gott som alla låtar ackompanjeras av Ben Bergman på akustisk gitarr bidrar på allt sätt. Hans spelstil och solisternas tolkningar av låtarna gör att jag bara lyssnar. Och njuter.

En hälsning med humor

Också Cecilia Backlunds far, Lars Backlund är på plats I Ekenäs. Under rubriken En hälsning av en far stiger Lars Backlund upp på scenen. Och han överraskar mig!

En man som står på en scen iklädd kostym.
Bildtext Lars Backlund, Cecilias far, överraskar med humor.
Bild: Patrik Rosström / Yle

Orsaken till att jag är överraskad står, inser jag nog, att finna i vad jag hade väntat mig. Jag hade inte väntat mig humor och till och med glädje som också ingick i hälsningen. Lars Backlund får publiken att skratta.

En annan Krista

Efter pausen stiger Krista Siegfrids upp på scenen. Än en gång överraskas jag. Den här Krista Siegfrids har jag aldrig sett tidigare.

Det är noll glitter och det är noll Marry Me och Ding Dong. Det är inte den spralliga, fullt ös och show-Krista jag är van vid.
Och det är ju förståeligt. Givet sammanhanget och kvällens tema.

Också Krista Siegfrids lyckas skapa en helhet som passar in. Hon rivstartar med This girl is on fire av Alicia Keys. Hon tar publiken med i allsång med Du är det finaste jag vet av Björn Afzelius.

En video på Instagram upplagd för länge sedan av en av Cecilia Backlunds vänner inspirerar till att sjunga Janis Joplins Mercedes Benz.

Att få allt detta till en helhet som känns rätt är nog skickligt. Det är förstås också ett tecken på att Krista Siegfrids är ett proffs.

Att i den stunden sticka mikrofonen under näsan på folk går helt enkelt inte

När hyllningskonserten är över vill jag inte ens tänka tanken att börja intervjua någon. Att där, i den stunden, efter den här konserten, sticka mikrofonen under näsan på folk går helt enkelt inte.

Det jag känner att jag saknar när jag går hem är diskussionen om våld mot kvinnor.

Jag inser att det inte ens var meningen att föra den diskussionen eller en debatt under den här kvällen.

Tankarna har ändå väckts. Utan tvivel.