Det var kvinnornas värld han litade på - Raoul J. Granqvist har skrivit en bok om sin österbottniske far och manlig tystnad
Det var männen som styrde världen, men det var en värld Raoul J. Granqvist inte förstod. Desto mer fascinerades han av kvinnornas värld, som var fylld av magiska berättelser och känslor. I vuxen ålder beslöt Granqvist skriva en bok om sin österbottniske far, där han försöker komma underfund sin fars och andra mäns värld. Och sig själv.
”Jag hade tänkt skriva en bok om min far, för att få en inblick i denna figur som jag aldrig nådde fram till”, berättar professor emeritus Raoul J. Granqvist.
Men han insåg snart att han inte kunde låta bli att göra referenser till sig själv, så Raoul Granqvist valde därför att ta med sig själv i berättelsen och granska de omständigheter som kom att forma honom under uppväxtåren på den österbottniska landsbygden.
”Jag är forskare, och därför upptagen med att försöka hitta någon sorts sanning”, säger han.
Boken som Raoul Granqvist skrev heter ”Min österbottniske far. En idéhistorisk krönika”, och den handlar inte bara om Raoul själv och om hans far, Duvald Granqvist, utan också om farfadern Oskar som dog innan Raoul ens föddes.
Vuxenvärlden en bluff
När jag i december träffade Raoul Granqvist för att prata om boken, valde jag att koncentrera mig på Raouls egen historia.
Raoul föddes i Öja, numera en del av Karleby, i januari 1940, under vinterkriget. Och han berättar att hans värld till en början bestod av enbart kvinnor.
”Det var min mor, min farmor, min syster, mina fastrar och min pappas bröders hustrur…”
Han berättar vidare att han tidigt upplevde att de vuxnas värld var en bluff. Raoul kände att han inte kunde lita på vad pappa, prästen eller folkskolläraren sa, och att det de påstod ena dagen kunde vara något helt annat följande dag.
Och det som han upplevde som det största sveket var att ingen, varken hemma eller i skolan, pratade om kriget – det som alla på ett eller annat sätt påverkades av.
”Det var en tystnad som råder än idag!” säger Raoul Granqvist.
Olika världar
Raoul upplevde som barn att det var männen som styrde världen, med regler, normer och bestraffningssystem.
”Och jag skolades ju in i männens värld, i pappas värld. Jag beundrade honom – men jag förstod honom aldrig…”
Däremot fascinerades han av kvinnornas värld, mammas värld – för där fanns inga fasta regler, där fanns i stället magiska berättelser och rum för känslor.
Senare i livet har Raoul Granqvist velat syna de här två världarna, männens och kvinnornas olika världar, eftersom han själv tidigt valde att ställa sig utanför det där systemet.
”Den manliga världen tilltalade mig inte, fastän jag naturligtvis är en man - men jag ville vara en annorlunda man, en icke-man. Jag hade till exempel en överenskommelse med mig själv om att aldrig, inte ens av misstag, höja min hand och göra en kvinna eller ett barn illa. Den här, och andra liknande överenskommelser var riktade mot mansrollen, mot min far… ”
Raoul Granqvist stannade inte kvar i Öja. Han fick en möjlighet att gå i samskolan, han blev student och studerade sedan språk vid Åbo Akademi. Senare disputerade han vid Uppsala universitet, och han var länge verksam som professor i engelskspråkig litteratur vid Umeå universitet. Numera bor Raoul Granqvist i Stockholm.
Ifrågasätter mansrollen
När jag kontaktade Raoul Granqvist för att göra ett radioprogram var jag mest intresserad av hans funderingar kring det österbottniska patriarkatet - det var det som gjorde mig nyfiken på mannen som hade skrivit boken om sin österbottniske far.
Själv har jag alltid, eller åtminstone från det att jag var i lågstadieåldern, störts av de könsrollsförväntningar som fanns när jag växte upp (och jag är född i slutet av 1950-talet). Jag har också i alla år, mest tillsammans med kvinnliga vänner, vridit och vänt på kvinnorollen, och försökt förhålla mig till alla mer eller mindre uttalade förväntningar på hur en kvinna borde vara.
Mera sällan har jag träffat på pojkar – eller män – som på allvar skulle ha ifrågasatt mansrollen. Men det är just det som Raoul Granqvist gör i sin bok, och det var därför jag ville träffa honom.
