Kan kommunen spara genom att hålla nere dagispersonalens löner? Experter svarar: Nej!

Obehöriga vikarier och underbemanning i daghemmen kan på sikt bli dyrt för kommuner och samhälle.

Förra veckan rapporterade Yle om problemen med att få behörig personal till småbarnspedagogiken i huvudstadsregionen.

Kommunerna är ovilliga att betala högre löner trots att det råder personalbrist.

Därmed består en stor del av personalen av obehöriga vikarier, på vissa håll finns inga vikarier överhuvudtaget.

Frågan är om kommunerna verkligen sparar genom att hålla lönerna nere om det leder till att det blir svårt att hitta behörig personal.

Yle har pratat med experter inom småbarnspedagogik. De anser att kommunerna inte kan spara något på det här sättet.

Experterna anger följande fyra skäl till att satsa på småbarnspedagogiken.

1. Barn lär sig mest i åldern 0-6 år. Största delen av inlärningssvårigheterna kan förebyggas om man ingriper tidigt.

Enligt utvecklingspsykologin sker de mest centrala förändringarna i utvecklingen innan skolåldern då barnets hjärna är som mest formbar.

Enligt olika undersökningar är barn som har deltagit i småbarnspedagogik mer självständiga, de har bättre samarbetsförmåga, de koncentrerar sig bättre och de förhåller sig mer positiva till inlärning jämfört med barn som inte deltagit i småbarnspedagogiken.

Även grunden för bland annat tillit, sociala färdigheter, gruppdynamik och självreglering läggs innan skolåldern, och kognitiva och matematiska färdigheter samt språkutvecklingen förstärks på ett sätt som påverkar skolgången.

Med en god småbarnspedagogik kan man dessutom befästa en human livssyn som hindrar att barnet får en svartvit världsbild.

Många inlärningssvårigheter eller specialbehov kan förebyggas med bra småbarnspedagogik.

Om barnet har svårt med självreglering eller med att behärska sina känslor har vi ett problem.

Rastlöshet och beteendestörningar är inte barnets fel, utan orsaken är att barnet inte har lärt sig att bete sig på annat sätt.

För att förebygga problem krävs att daghemmet har behöriga barnträdgårdslärare som vet hur man ska handskas med barnens behov.

Om ingen ingriper i tid kan barnet få så kallade specialbehov, och om man kan ta tag i dem först i skolan blir det både dyrare och svårare. Ju senare man börjar åtgärda problemen, desto dyrare blir det.

Specialbehov och inlärningssvårigheter utgör en utgift för kommunerna senare under barnets liv om de inte åtgärdas tidigt.

Ett billigare alternativ är att bygga upp småbarnspedagogiken så att den stöder barnets utveckling.

2. En bra start på inlärningen innebär att personen blir friskare som vuxen och klarar sig bättre i arbetslivet, vilket betyder en ekonomisk vinst för samhället.

Om man investerar en dollar på småbarnspedagogiken får man sju dollar tillbaka. Det hävdar den amerikanska forskaren, nationalekonomen och nobelprisvinnaren James Heckman.

Med sin forskning har Heckman lagt grunden för kvalitetsrekommendationerna för småbarnspedagogiken i flera internationella organisationer.

Enligt Heckman lönar det sig att satsa uttryckligen på barn som är under 5 år gamla. Han säger att man måste våga satsa även då kassan är skral.

Heckman har följt med barngrupper i tiotals år. Han kan visa att pengar som investerats i småbarnspedagogik ger en årlig avkastning på mellan sju och tio procent.

Samhället får pengarna tillbaka med ränta bland annat eftersom barnen blir friskare, de får en bättre utbildning och de kan tjäna mera pengar som vuxna. Risken för att barnen ska bli kriminella sjunker också.

Mindre bemedlade barn är de som har mest nytta av småbarnspedagogik av hög kvalitet, enligt Heckman.

Det finns även finländsk forskning kring ämnet. En undersökning visar att barn som har börjat på daghem före tre års ålder troligare får en hög utbildning senare i livet, jämfört med barn som får ta del av småbarnspedagogiken senare.

Småbarnspedagogiken har blivit en politisk fråga i flera internationella sammanhang på sistone. Världsbanken, OECD, FN och EU har uppmanat till investeringar i småbarnspedagogik. Bland motiveringarna har nämnts just de ekonomiska fördelar som det för med sig på sikt.

Forskningsresultaten om fördelarna på lång sikt används sällan i det politiska beslutsfattandet i Finland. Diskussionen har snarare handlat om kostnaderna på kort sikt och om barnen ska skötas hemma eller på daghem.

Barn i Finland deltar i småbarnspedagogiken betydligt mer sällan än jämnåriga i övriga Europa.

3. Ett barn som trivs på daghemmet är lyckligt. Utslagning kan förhindras om barnet lär sig leka med andra.

Beslutsfattare ser gärna på småbarnspedagogiken med ekonomiska glasögon, men det här sättet att se på saken har också kritiserats.

Barn är värdefulla i sig, man ska inte se på dem som föremål som blir värdefulla med tiden. De ska få må bra här och nu, de ska inte behandlas som blivande studerande eller arbetstagare.

Barn ska ha rätt att lära sig och småbarnspedagogiken ska stöda deras glädje och lycka.

Ett gott liv kräver någon att delar sina erfarenheter med, och ur barnets synvinkel är kompisarna det viktigaste med daghemmet.

Men det är ingen självklarhet att ett barn som sätts i en grupp utvecklar sociala färdigheter, i daghemmet har barnet först börjat öva sig på växelverkan.

Fostrarna på daghemmet ska hjälpa barnet att delta i lek. Om det här inte sker kan det uppstå ensamhet och känslan av att vara utanför. Marginalisering kan därmed inledas redan i daghemmet.

Om barnet mår bra smittar det av sig i hemmet, samma sak gäller om barnet mår dåligt.

4. Småbarnspedagogiken gör skillnad endast om den håller hög kvalitet. Det räcker inte med att bara lämna barnet på daghemmet – där måste också finnas kompetent personal

Forskning visar att småbarnspedagogiken måste hålla hög kvalitet för att den ska kunna ha en positiv effekt. Låg kvalitet kan däremot leda till en negativ effekt.

Det centrala är att personalen måste ha utbildning.

Utbildade barnträdgårdslärare förstår hur barnet utvecklas. De kan ordna pedagogiska situationer och de klarar av växelverkan med barnet. Ju bättre man förstår hur barn utvecklas, desto bättre är växelverkan.

Om man inte klarar av att bemöta barnet tillräckligt konsekvent kan barnets problem börja hopa sig.

I barnträdgårdslärarutbildningen får blivande pedagoger sätta sig in i frågor som berör bland annat fostran, utveckling, inlärning och pedagogik. De får också lära sig konstämnen, gymnastik, mediefostran och naturvetenskaper.

För den här artikeln intervjuades Kirsti Karila, professor i småbarnspedagogik, verksam vid Tammerfors universitet, och Nina Sajaniemi, professor i småbarnspedagogik och docent i utvecklingsneuropsykologi, verksam vid Helsingfors universitet och Östra Finlands universitet. Även Karilas rapport Småbarnspedagogiken gör skillnad, utgiven av Utbildningsstyrelsen år 2016, har använts som källmaterial.

Texten är baserad på Yle Uutisets artikel Säästävätkö kunnat oikeasti rahaa, jos eivät nosta lastentarhanopettajien palkkoja? Asiantuntijoiden mukaan siinä käy täsmälleen päinvastoin skriven av Hanna Eskonen, översatt av Jonas Blomqvist.