De här gatukonstverken ska du se på ort och ställe – betongen lyser i regnbågens alla färger i Myrbacka i Vanda

Myr York är gatukonstens mecka

Betongen lyser i regnbågens alla färger i Myrbacka i Vanda

En tågstation, ett konstmuseum, höghusgavlar och gångtunnlar: alla dessa vanligtvis grå ytor är täckta med gatukonstverk i Myrbacka. Stadsdelsaktivisterna gör förorten vid tågbanan till en mer trivsam plats att bo på, och önskar att färgprakten skulle locka resenärer.

This is it. Här är det.

Artsikuben, den kantiga ytterväggen till Vanda konstmuseum i Myrbacka, passerar inte obemärkt. Det 11 meter höga blocket är ett häftigt landmärke precis intill torget i stadsdelens kärna. Här lönar det sig att börja gatukonstrundan.

This is it! är ett konstverk på 350 kvadratmeter, och i nuläget det största permanenta och enhetliga graffitiverket. Det visar på en hur stor roll gatans konst har fått i Myrbacka.

Konstmuseet inuti kuben, Vanda konstmuseum Artsi, har sedan 2016 specialiserat sig på gatukonst och graffiti samt andra urbana former av nutidskonst, som performans. Den tyngdpunkten är sällsynt också i internationell skala.

Men i stället för ett varv i museet bekantar vi oss nu med gatukonsten i dess mest autentiska miljö.

Varför Myrbacka kallas för Myr York torde också bli klart.

Gatukonsten har långa anor här. De första verken gjordes på 1980-talet, och nu har vi ett sextiotal gatukonstverk.

Finlands första gatukonststation: 1500 kvadratmeter målningar och två pianon

Det lönar sig att ta tåget till Myrbacka. Då får man syn på de första gatukonstverken redan innan man stiger ut ur närtåget.

Både genom tågfönstret och stationsfönstren urskiljer sig en vägg med turkosa och rosa nyanser, och ovanför rulltrappan får en flicka en bukett blommor av en elefant.

Myrbacka station är Finlands första gatukonststation.

Stationens väggar är helt täckta av målningar, både utanpå och innanför. Petteri Niskanen har insyn i bakgrunden till pilotprojektet. Han är aktiv inom Myrbackarörelsen Myyrmäki-liike, och guidar oss till gatukonstpärlorna.

– När stationen blev färdig år 1975 jobbade det tio personer där. Men när vi kom till 2000-talet hade alla tio förflyttats, det fanns inga biljettförsäljare eller stinsar. Stationsbyggnaden var ödelagd och rätt så sliten.

När Ringbanan byggdes beslöt staden att rusta upp stationsbyggnaden. Invånarna fick komma med önskemål om hur slutresultatet skulle bli, och gatukonst var det som myrbackaborna ville ha.

Den heltäckande målningen på stationen var det första konstprojektet som Myrbackarörelsen stod för. Målandet ägde rum under våren 2015.

Samtidigt var det startskottet för det gatukonstprojekt som rörelsen administrerar tillsammans med Vanda konstmuseum.

Det är uttryckligen det projekt som lyft fram Vandaförorten som en gatukonststadsdel. Men imagen kommer inte från tomma intet, påpekar Niskanen. Hur det hänger ihop ska vi återkomma till.

Ner för trappan och mera konst, tack! Det måste medges, det är sällan vi varit så här ivriga över en finländsk tågstation.

På nedre plan stöter vi på något annat rätt ovanligt för en tågstation: två pianon. Det är fritt fram att spela på dem, och att skaffa hit dem var också det ett invånarinitiativ, berättar Niskanen.

När renoveringen var klar var det dags för öppningsceremonin. Efteråt körde en polispatrull upp framför stationen. Två konstaplar klev målmedvetet in, den ene satte sig bakom pianot och den andra stod bredvid. Och gissa vad de spelade? Titelmelodin till Hill Street Blues. Efteråt steg pianisten upp, bugade sig, och så stegade båda två till bilen och körde sin väg.

Offentliga pianon är ett ganska allmänt fenomen runt om i världen, men de är ännu rätt sällsynta i Finland. Pianona har donerats och byts ut ett par gånger om året. Det handlar om återvinning av instrument som kommit till slutskedet av sina livslopp, säger Niskanen.

Vi får veta att pianona är i aktivt bruk, och medan vi står här och pratar är det en ung man som sätter sig ner för att spela en stund. Han vill ändå inte ge någon intervju, så vi koncentrerar oss på att njuta av musiken.

Pianona utgör ett fint komplement till gatukonststationen. Gatukonst brukar ju oftast associeras med graffiti och muraler, men i bredare bemärkelse innefattar begreppet också olika slags föreställningar och performanser.

Här är en liten randanmärkning på sin plats: det finns många olika definitioner på gatukonst, och det är motiverat att särskilja graffiti som sin egen konstform. I den här artikeln talar vi för klarhetens skull om gatukonst som term för alla konstformer som visas på gatan.

Aktiva invånare + uppmuntrande stad = berömda chilenska konstnärer gör sitt första stora Europa-verk i Myrbacka

Det tar en god stund bara att vandra runt inne på stationen, likaså att studera alla detaljer. Färgrikedomen är exceptionell för att vara Finland, och den fortsätter på stationsbyggnadens ytterväggar.

Litet efter att insidan på stationen hade öppnats år 2015 fick vi veta att det vore möjligt att få den chilenska konstnärsduon Unkolor Distinto hit för att göra en målning. De skulle precis göra sin första stora Europaturné och letade efter en stor, offentlig yta där deras första europeiska verk skulle kunna målas.

– Det tog två veckor att få tillstånd av staden. Också Heikki Tegelman som designat stationen godkände ritningen för en stor mural. Och så kom de hit.

Andra städer de besökte under samma turné var London, Paris, Barcelona och Berlin.

Unkolor Distinto målade tre sidor av den västra delen av Myrbacka station. På videon ser man ett två minuter långt sammandrag av den tre veckor långa processen.

Konstnärerna Cynthia ”Cines" Aguilera och Sammy ”Jekse” Espinoza har berättat att skogslandskapet på gavelväggen återspeglar Finland, och blomman som gestalterna håller symboliserar universum.

Finland är med i form av tröjan som den manliga gestalten bär. Den traditionella Jussipaitan har inspirerat konstnärerna. Klockorna påminner om tidens gång - ett viktigt element för konstnärena. Ett fönster på handflatan återspeglar fantasins oändlighet.

Vanda stads flexibla attityd till målningsprojekten har enligt Niskanen varit helt avgörande för att också det här konstverket blev av. Först letade man efter ytor i Helsingfors, men att få tillstånd gick inte tillräckligt snabbt.

Invånarnas gräsrotsaktivism har spelat en stor roll. Niskanen påminner ändå om att det är staden som möjliggör att gatukonsten kan blomstra till denna grad.

Förutom att bevilja tillstånd stöder staden gatukonsten genom att stå för fiolerna. Vanda stad har betalat gagen till konstnärerna bakom stationens innerväggar och Artsi-kuben, bland andra.

Vi går under tågbanan. På östra sidan möts vi av en målning som gjorts som internationellt samarbete. Dylika samarbeten har hittills varit få i Finland.

En papegoja tittar ut ur portugisiska Mr. Dheos självporträtt, finländska Salla Ikonen har sällskap av en tjäder.– Jag hoppas den här muralen ger upphov till glädje och goda vibbar till alla som går förbi eller som väntar på tåget eller bussen, skriver Salla Ikonen på sin webbplats.

En karta visar vägen till konsten

Stationen och Artsi har gjort intryck på oss. Nu då, vart lönar det sig att styra kosan?

Gatukonstområdet i Myrbacka når ända till västra sidan av Mårtensdal station. Den ligger ett par kilometer bort. För gatukonstturisten finns en finskspråkig karta över de flesta konstverken på Myrbackarörelsens webbsida. Samma karta finns att ladda ner till telefonen. Myyrmäen katutaidekartta Myyrmäki-liikkeen sivuilla.

Vi hoppar på tåget och reser de två stationerna till Mårtensdal.

Mårtensdal station blev Finlands andra gatukonststation när den målades sommaren 2017. Snart förvandlas den tredje tågstationen till gatukonststation: inkommande sommar 2018 ska Klippsta, som ligger mellan Myrbacka och Mårtensdal också få sig lite färg.

Vi går runt på gatorna och kollar in väggmålningarna på höghusen i området.

Projektet Seinähullu Vantaa (ungefär “heltokiga Vanda” men med hänvisning till väggar) importerar internationella toppnamn för att måla effektfulla muraler i Vanda under åren 2017-2018. Det finansieras av fonden Suomen kulttuurirahasto.

På Flodgränden i Myrbacka finns verket Pensamiento Proprio av Dourone. Det betyder egna tankar eller tänkande. I sitt inlägg skriver han att friheten att uttrycka sig kräver att man tänker själv.

Pso Man från Belgien målade en svan på husgaveln på Stenyxgränden.

Smeknamnet Myr York kom till redan på 70-talet när skyskraporna byggdes i Myrbacka – det var såna där tolvvåningshus vid Myrbackavägen. Nu känns de inte så stora mera…

Samtidigt kom Mårtensdal tågbana, och den går ovanför stationen på en järnvägsbro så som vi hade sett tågen gå i New York. De unga började kalla det här för Myr York.

Petteri Niskanen

Gångtunnelutställningar

Det är de stora målningarna vid stationerna och på husgavlarna som på senare år fått mest uppmärksamhet, och det är enklast att hitta till dem. Men nu vill vi se hurdan gatukonst man hittar, ja, på gatuplan här i Myrbacka.

Gatukonstturisten intresserar sig alltid för konstens koppling till sin miljö, det berättar något om omgivningen och människorna.

Hur betydelsefullt är Myrbacka då som gatukonstresmål? I den mest tätbebodda stadsdelen i Vanda, helt intill tågbanan, bor 16 000 invånare och på närområdet 50 000 – lika mycket som i en liten stad, alltså.

Niskanen konstaterar genast att det görs intressant gatukonst i hela Finland. Förstås finns det mycket i Helsingfors, men utspritt här och där. Inte ens i Helsingfors finns sådana här stora helheter i en stadsdel, funderar han.

Det speciella med Myrbacka är gatukonstens förhållande både till stadsdelen och till invånarnas identitet. Det gör Myrbacka intressant, säger Petteri Niskanen. Smeknamnet Myr York är träffsäkert ur gatukonstens perspektiv, tycker han.

– Gatukonsten har långa traditioner här. De första verken gjordes på 80-talet, och nu har vi ett sextiotal gatukonstverk.

I de första projekten i Myrbacka på 1980- och 90-talen var det elever som målade i gångtunneln under uppsikt av skolans teckningslärare, i huvudsak graffiti.

För många unga som var med då blev graffitimålning en bestående del av vardagen och något som förenade kompisgänget. Nu är det samma målare som började som skolelever på 1990-talet som i sin tur handleder dagens skolbarn i deras konstprojekt.

Vi går till platsen där allting började och tar oss till gångtunnlarna vid Myrbackaleden. I tunneln vid Kopparbergsvägen fanns mellan 1994 och 2007 områdets mest kända graffitimålning, en nallebjörn. Nu figurerar nallen i Myrbackarörelsen logga.

Med andra ord: Myrbacka har en över 30 år gammal tradition av lovlig gatukonst. Vanda stad deltog inte i Helsingfors "Stoppa klottret"-kampanj 1999-2008.

Men, inte uppskattades graffitimålarna eller de andra konstnärerna lika mycket som idag. Den kraftiga uppbackningen har börjat för fem år sen, främst tack vare Myrbackarörelsen.

Mera gatukonst, önskar finländarna och vandaborna

År 2014 lanserade Myrbackarörelsen, i samarbete med Vanda stad och Vanda stadsmuseum, projektet Myyr York Street Art City . Syftet är att öka trivseln i Myrbacka med hjälp av gatukonst.

Projektet ska öka invånarnas känsla av gemenskap och självaktning och förebygga marginalisering.

Gatukonsten är också ett sätt att stå ut ur mängden och identifiera sig. Tanken är att bibehålla den gamla stadsdelen Myrbackas dragningskraft samtidigt som Vanda växer kraftigt på andra håll, som i Kivistö och Aviapolis.

Då en resenär styr stegen mot Myrbacka för att kolla in gatukonst kan det ses som ett uppnått mål för gatukonstprojektet.

Det här är så uppfriskande!

I en enkät gjord av Konstnärsgillet i Finland var det vandaborna som mest ville ha gatukonst. 78 procent av dem understödde idén.

– Det här är så uppfriskande, säger Raili Koskelainen som bott här länge. Vi pratar om den gatukonst som hittas i gångtunneln vid Myrbackaleden.

Enligt Koskelainen verkar många av de nuvarande målningarna få vara ifred, mer än förr; kanske har man lärt sig respektera det som andra gör?

I Myrbacka har man läst av tidens anda. Koskelainen tillhör den majoritet av finländare, och också vandabor, som vill ha gatukonst i sin närmiljö.

68% av finländarna önskar sig gatukonst till sin hemstad. Det kom fram i en undersökning som Konstnärsgillet i Finland lät göra hösten 2016.

Enligt en artikel i tidningen Taiteilija, Miksi Suomi rakastui katutaiteeseen, vill till och med 76 procent av 25–34-åringar ha gatukonst i sin närmiljö. Inte heller de äldsta åldersgrupperna hade något emot gatukonst: över 65-åringar understödde gatukonst till 61 procent.

Tiden är den rätta för gatukonst på många sätt, säger Kati Huovinmaa, chef för Vanda stads konstmuseum Artsi, i artikeln: "Människor har börjat märka hur konsten inverkar på den egna närmiljön, oberoende av hur det offentliga verket utförts."

Och då vi nu lever bland gatukonst lär vi oss gilla det allt mer, slår artikeln fast.

I Konstnärsgillets enkätvar det vandaborna som mest ville ha gatukonst, till och med 78 procent understödde idén.

Ett liknande budskap gav en läsarpanel i samband med en artikel i lokaltidningen Vantaan Sanomat sommaren 2015. När tidningen på sin webbplats ställde frågan "borde det finnas mer gatukonst i Vanda?" fördelades svaren som så att 89% var för och 11% mot.

Turismen är inte den enda eller ens den främsta målsättningen för gatukonstprojektet, och det verkar smart – också ur turismsynvinkel.

Redan länge har den internationella turismen sett en trend: Allt fler är mer intresserade av lokalbefolkningen och av lokala fenomen och att hitta autentiska, gömda pärlor i stället för att se traditionella sevärdheter. Resenärer världen runt letar hellre upp levande och jordnära stadsdelar i stället för att söka sig till centrum.

Bland det viktigaste i livet

Rundturens slutpunkt: 120 meter av graffitivägg

Vår gatukonstrunda avslutas på en plats där konsten kommer till.

I Myrbacka centrum på andra sidan Påltorget, bakom köpcentret Myyrmanni, finns en öppen graffitivägg där vem som helst får måla. Det som gör väggen populär är längden på den: 120 meter.

Ibland får verken, speciellt de häftiga, stå kvar länge. Myrbackarörelsen har startat väggen och ansvarar för underhållet.

Humans of Myyr York. Amatörfotografen Olli Berg har fotograferat människor han möter i Myrbacka sedan år 2013. Han publicerar bilderna på Facebook och Instagram, inspirerad av sajten Humans of New York.

Just här startade en av de mest eldfängda debatterna om graffiti i Finland, den så kallade Hävetkää-uppståndelsen för ett par år sedan. Yle berättade om händelsen i januari 2016 och i maj 2017.

– Vi har ju inte en lika stark tradition av samhällskommenterande konst som i Spanien eller Latinamerika. Graffitiväggens målningar befinner sig i nutiden, och ibland tar man kraftigt ställning där, kommenterar Niskanen.

Denna soliga vardagskväll i början av augusti arbetar några målare vid väggen. Ofta är det samma personer som dyker upp, ofta sådana som sysslat med det här länge, får vi veta.

Det är ju bra, säger Klaus Barck, när vi frågar om hans åsikt gällande gatukonstprofilen som Myrbacka har tagit sig.

– Visst är det häftigt att vi så småningom fått större målningar hit, säger Pasi Leppänen.

Fastän Barck uppskattar de nya muralerna, vill han vara tydlig:

– Jag vill hålla skillnad mellan graffiti och gatukonst.

Skillnaden må vara hårfin, resonerar Barck och Leppänen, men den finns där. I graffitin upprepas ofta upphovspersonernas säregna gestalter eller speciella ord, och det handlar mer om att bygga upp bokstäver, förklarar de.

Ursprungligen kallades ju graffitimålare för writers, skribenter. Å andra sidan är det många gatukonstnärer som inte sysslar med graffiti.

Barck och Leppänen har också träffat flera av de utländska konstnärerna som kommit till Myrbacka.

– Egentligen spelar det ingen roll var målaren kommer ifrån, vi kommer alltid överens när vi har en så stark gemensam nämnare, säger Leppänen.

– När allt kommer omkring har det ju inte varit lagligt någonstans. Alla har samma erfarenheter.

Barck och Leppänen har målat sedan tidigt 1990-tal och säger att atmosfären har blivit skönare för målarna. Förr var attityden hårdare. Då sprang man undan poliserna, nu snackar man med dem.

Hur känns det då att kunna göra graffiti helt fritt så här i hemmaknutarna? Om man får svära så visst är det jävla bra, svarar Barck.

Och vad betyder graffiti för dem?

– För mig är det bland det viktigaste i livet.

Det är skön stämning i Myrbacka och gatukonsten blomstrar. Alla snackar om Myr York. Bravo Petteri, du och Myrbackarörelsen har gjort Vanda till en intressantare stad att leva i och besöka!

Publiktips till Egenland

Översättning: Eva Pursiainen

5 min

Gatukonsten i Myr York, Vanda - Spela upp på Arenan

Källor::
Miisa Pulkkinen: Miksi Suomi rakastui katutaiteeseen, Taiteilija, 14.11.2016.
Jari Tamminen: Vantaan Myyr York katutaiteen asialla. Häiriköt-päämaja, 28.10.2016.
Chileläiskaksikon seinämaalaukset herättivät Myyrmäen eloon. Vantaan Sanomat, 7.6.2015.

Rättelse 5.4.2018 kl. 10:40: stavning.