Egenmäktigt förfarande på Lilla Teatern - "Det finns hopp för Ester i en tredje bok"
Pjäsen Egenmäktigt förfarande har landat på Lilla Teatern i Helsingfors. Den grundar sig på Lena Anderssons succéroman med samma namn, och handlar om den intellektuella Ester Nilssons olyckliga kärlek till kulturmannen Hugo Rask. I en intervju för Svenska Yle säger Andersson att det ändå finns en möjlighet för Ester att finna lyckan - i en tredje bok om henne.
Lena Andersson skrev romanen Egenmäktigt förfarande år 2013 och var osäker på att den överhuvudtaget skulle antas av något förlag. Det gjorde den ju ändå, men framgången kom som en fullständig överraskning.
- O ja, verkligen! Jag hade siktat in mig på kanske 2 000 läsare, det var vad min senaste bok hade haft och jag tänkte att dom kanske köper den. Jag hade ingen känsla alls för att det skulle bli nån större grej, säger hon.
Men det blev som bekant en veritabel succé och romanen vann Augustpriset samma år med motiveringen att "Med kärv humor och enastående precision blottlägga förälskelsens systematiska självbedrägeri."
Jag hoppades på 2 000 läsare
I dag är Egenmäktigt förfarande redan en modern klassiker och Ester Nilsson en snarast kultförklarad hjältinna - eller kanske anti-hjältinna.
Själv tror Andersson att framgången beror på att det trots allt är så lätt för så många att identifiera sig med Ester.
- Människor är mer lika varandra än vi tror, och Ester är nån sorts urtyp, en arketyp, tror jag - liksom även Hugo är en sorts arketyp. De gör saker där olika beteenden och sätt att förhålla sig samlas som i ett brännglas, och då känner man igen antingen sig själv kanske, eller nån annan.
- Dessutom är de ganska tydliga karaktärer, och det är alltid trevligt när man läser eller är på teater att få följa en människa. Det tror jag är svaret.
Tung bok - humoristisk pjäs
Pjäsen Egenmäktigt förfarande har dramatiserats av Karin Parrot Jonzon och redan spelats på ett flertal teaterscener i Sverige. Torsdagen den 15 mars hade den premiär på Lilla Teatern i Helsingfors.
Och det vi får se är en föreställning som är boken rätt trogen, men det finns åtminstone en tydlig skillnad; pjäsen är mycket roligare, smärtan får en mindre roll. Esters olyckliga kärlek blir mer tragikomisk, rentav humoristisk.
- Det är många som har sagt att teatern på något sätt av sig själv blir humoristisk. Boken är ju mycket tyngre och svartare, men det blir nånting tror jag när man säger ut de här replikerna som är rätt så torra. Det blir komiskt, för det är lite misspassning, en stilisering som gör att det blir lite absurt på nåt sätt. Det är det som är roligt, och det uppstår när man gör det till kött och blod.
Recept på att göra en förälskad människa tokig
I Egenmäktigt förfarande förälskar sig poeten och essäisten Ester Nilsson hand- och huvudlöst i konstnären Hugo Rask. Det är en ångestfylld kärlek, eftersom hennes känslor inte blir besvarade på det sätt hon önskar och tycker sig har rätt att kräva. Hugo går nämligen i säng med Ester, men är i övrigt mest intresserad av hennes intresse för honom.
Den så kallade Vänninekören (Esters närmaste väninnor) inser tidigt hur det står till, men Ester vägrar ge upp. Hon är som besatt av sin kärlek, nästan galen, kan endel tycka.
Så här blir det när man får så otydliga budskap. Det är som en naturlag
- Nej, hon är inte galen. Men hon görs besatt av otydliga budskap. Det är två världsbilder som möts, två sätt att se på relationer och kärlek som kolliderar, hans och hennes.
Ester vill ha tydlighet och tror att nånting gäller. Hugo har ett helt annat sätt att se på vad som gäller och är otydlig med vad han vill få ut av relationen. Han är vag, planerar inte framåt och ser inte konsekvenserna.
- Det är ett recept för att göra en förälskad människa tokig. Tillfälligt tokig, se ut som tokig. Så blir det när man hamnar i den här situationen och får så otydliga budskap, det är som en naturlag. Det är ofrånkomligt - och det var det jag vill skriva om.
"Det finns hopp för Ester - i en tredje bok"
Ester lever vidare i romanen Utan personligt ansvar från år 2014, också där ångestfylld och olyckligt kär, och det går ungefär på samma sätt.
- Jo, jag ville inte skriva om henne som en fallstudie bara en gång och att hon sedan lär sig, utan hon ÄR på det här sättet. Och det är det många som är.
- Hon tar risker, hon chansar, och hon öppnar hela sig själv när hon känner den här kärlekskänslan komma rusande - då släpper hon allt och satsar på det. Hon har inga förbehåll och inga villkor och så tror hon att alla andra fungerar på samma sätt.
- Har Ester då nån möjlighet att lära sig, att nånsin hitta lyckan?
- Det skulle jag tro, ja. Hon är ju väldigt inriktad på att finna den där harmonin - och det man verkligen vill hitta, det hittar man till slut.
- Så jag tror att det skulle finnas hopp för henne i en tredje bok, men den tänker jag inte skriva eftersom harmonisk kärlek är ointressant att skriva om. Det är för tråkigt att läsa.
- Jag skulle gärna läsa den boken...
- Skulle du det (skratt)? Även om den bara är lycklig och harmonisk?
- Ja, absolut!
- Ja, man vet ju aldrig. Men det får gå några år ...
Egenmäktigt förfarande spelas på Lilla Teatern i Helsingfors fram till den 12 maj. I huvudrollerna som Ester och Hugo ses Linda Zilliacus och Johan Fagerudd, för regin svarar Ann-Luise Bertell.
Här kan du se hela intervjun med Lena Andersson:
' /%3E%3C/svg%3E)
Teaterrecension: Egenmäktigt förfarande som frän förälskelsefars
Lilla Teaterns uppsättning tar fasta på satiren i romanen.