Dags att börja tänka också på gräshoppans känslor? Insekter som föda ger nya moraliska dilemman

Insekten har blivit vår nya föda och med det kommer också ansvar. Eller det borde väl komma nåt sorts ansvar. Eller borde det?

För att lindra vårt pockande dåliga samvete över att äta upp vår vän grisen, kon eller fåret har vi ju försökt ordna med så goda förhållanden (kan förstås diskuteras) som möjligt tills vi äntligen kan sätta gaffeln i dom.

Utomhusvistelse, gräs att tugga på eller lera att vältra sig i. Följt av en möjligast snabb och så smärtfri död som möjligt (kan också diskuteras).

Borde inte samma sak då rimligtvis gälla till exempel gräshoppan? När den nu inte längre bara får vara som hittills – utan också ska axla rollen som ny proteinkälla åt människan.

Har inte den i så fall rätt till nån sorts motsvarande djurskydd? Insektskydd liksom.

Visst, resonerar till exempel filosofer insatta i djuretik och långvariga djurskyddsaktivisten Britt-Marie Juup är inne på samma linje.

- Min utgångspunkt är den att alla vi varelser som lever här har olika sorters behov för att kunna leva bra. Och olika sätt på vilka vi vill bli behandlade.

Och när man börjar producera i stora skalor, som i till exempel en insektfarm, går det oftast så att det blir pengarna som är det allena avgörande. Och som sen får styra hela verksamheten, säger Juup. Inte det att själva produkten, i detta fall insekten mår bra.

Så hur beaktar en produktionsfarm insektens möjliga behov just nu? Hur ska den göra det i framtiden – och vem ska tänka ut riktlinjerna kring det i så fall?

Insekten under fisken på empatiskalan

Djurskyddsaktivist Britt-Marie Juup tycker det är skrämmande att vi först nu till exempel på allvar börjat diskutera om vad fisken känner.

- Den har ju ingen mimik och vi hör inte när den skriker till.

Först på senare år har vi forskat oss fram till det att fisken också sannolikt känner saker. Och med tanke på att insekten väl nog kommer under fisken på listan över medvarelser människan känner sympati för på jorden så kan det vara skäl att vara extra alert här.

Är det förresten kanske därför vi så ivrigt plockat in insekten på människan meny; den väcker noll känslor i oss?

- Kan vara. Men miljöaspekten spelar förstås in där. Och alla avslöjande filmer om våra slakterier och köttproduktion har kanske styrt oss mot att hitta nya lösningar, resonerar djurskyddsaktivist Britt-Marie Juup.

Och nya lösningar behövs tycker Juup och nämner havreprodukter och bönor som exempel på ny näring. Och nu då insekterna.

Gräshoppan har säkert också känslor

Men så här fem före massproduktionen rullar igång bör en grundlig etisk diskussion kring insekten föras.

- Före vi har enorma insektanläggningar i varje ledigt hörn måste vi genomgå diskussionen och göra det ur alla olika synvinklar.

Många tänker säkert spontant att come on nu, insektens inre känsloliv ... – men: vi måste fråga oss vad ett normalt drägligt liv för en insekt ska vara, slår Juup fast.

Den stundande storskaliga insektproduktionen känns tvivelaktig

Djurskyddsföreningar har ren lyft upp det här och Juup påminner om att det ju är konsumenten som sist och slutligen är den som har den absolut största makten.

- Om konsumenten väljer att inte börja äta insekter – eller djurprodukter överlag – så fogar sig produktionen efter det i så fall. Det är så det funkar, säger Britt-Marie Juup.

Men om vi ändå sansar oss lite nu

Fast det finns ju, grovt uppskattat, där kring en och en halv fantastiljon insekter på jorden; vad exakt är problemet med att vi äter upp en nanopromille av dom?

Och att några av dom möjligen såras emotionellt på kuppen?

Människan behöver mat, så är det ju bara. Och det traditionellt på bekostnad av annat levande här på jorden.

- Ett av de vanligaste argumenten, kontrar Juup. Men man kan minnas att vi ju faktiskt skulle klara oss helt bra vegant eller vegetariskt. Men var och en ska förstås få avgöra själv hur man gör.

Men respekt ska vara utgångsläget, slår djurskyddsaktivist Juup fast.

Man ska värna om de små. Ordagrant i det här fallet dessutom.

- Inte ett enda djur eller enda insekt ska behöva lida. Man ska åtminstone inte själv vara den som orsakar lidandet – det lärde jag mig som barn, säger Juup.

Britt-Marie Juup har själv inte ännu testat mat innehållande insekter. Dels har hon obehag inför själva tanken på att äta insekter men hon har inte heller känt nåt moraliskt behov att göra det.

- Jag har allt mer valt bort kött också. Jag är inte helt utan men jag är mycket nära.

Med våra egna val kan vi styra den här världen ganska långt. Och den stundande storskaliga insektproduktionen känns rätt tvivelaktig för Britt-Marie Juup.