Evas man försökte döda henne, men Eva är den som tvingats flytta

Eva har varit gift i fem år. Mannen är våldsam och försökte ta hennes liv tidigare i år. Eva klarade sig men kampen för överlevnad fortsätter.

Eva själv orkar inte berätta sin historia, så hennes väninna Siv gör det i hennes ställe.

Det här är alltså Sivs personliga berättelse om Eva och hennes situation.

Mannen har varit våldsam tidigare, men i början av det här året börjar han hålla Eva vaken om nätterna.

Eva sover på soffan och mannen i sovrummet. Varje gång hon försöker slumra in märker hon att han står och stirrar på henne.

En morgon hör grannkvinnan hur Eva skriker på hjälp.

- Hjälp, finns det någon som kan hjälpa mig?

Grannkvinnan och hennes man rusar till bostaden och bultar på dörren.

Evas man öppnar: han håller ena handen på dörrhandtaget, den andra om Evas hals.

Hela lägenheten är upp och ner och Eva är röd av märken i ansiktet.

Grannarna ringer polisen och i tumultet knuffar Evas man grannkvinnan så att hon far in i ett hörn och får blåmärken.

Mannen får stanna kvar

Polisen kommer och de ser hur lägenheten ser ut och att Eva är blåslagen.

De tar mannen åt sidan för att tala med honom och efter det föreslår de att Eva flyttar in hos grannkvinnan medan mannen blir kvar i bostaden.

De uppmanar Eva att gå till läkaren för att få skadorna undersökta. Eva gör som hon blir tillsagd och väntar i flera timmar på läkarmottagningen.

Siv är med henne som stöd.

- Hon har värk i hela kroppen av skadorna, hon gråter och är chockad, berättar Siv.

Under tiden sitter mannen kvar i lägenheten och bjuder in en kompis på kaffe.

Evas skador dokumenteras och hon kallas in till polisförhör. Efter förhöret säger Eva åt polisen att hon har alla sina bankuppgifter i lägenheten och att hon borde hämta dem.

Väninnorna ber polisen följa med och ta ut mannen ur lägenheten för en kort stund så att Eva kan hämta det allra nödvändigaste.

Polisen har dock inga befogenheter att göra det. Det enda de kan bidra med är att vara med och skydda ifall det behövs.

Eva bryter ihop och säger att hon kan inte se mannen.

- Han har försökt döda mig, jag kan inte se honom, gråter Eva.

En stunds respit

Det blir en kompromiss. Polisen föreslår att Eva går in i lägenheten under den stund som polisen tar in mannen på förhör.

Så samma dag som polisen hämtar in mannen för förhör går Eva och Siv in för att hämta bankpappren, tandborsten och sminkväskan.

Eva flyttar tillfälligt in hos Siv, men socialen rekommenderar att Eva flyttar till skyddshemmet. Personalen på skyddshemmet är vänliga och hjälpsamma.

Eva bor där i fyra veckor.

Under den här tiden börjar Eva förstå att hon inte har någon möjlighet att återvända till sitt hem.

Det var Eva som ursprungligen stod på hyreskontraktet, det var hennes hem. Då mannen flyttade in skrev de båda under hyreskontraktet.

Han har försökt döda mig, jag kan inte se honom!

Allt det som Eva äger och har finns kvar i lägenheten. Mannen har förstört en del av hennes ägodelar och bränt upp en del av hennes kläder.

Varken disponenten eller ägaren till bostaden kan göra något åt saken.

Sökandet efter en ny lägenhet börjar och efter ett tag blir det napp. Eva får hyra en liten etta.

Men Eva är förtvivlad över att mannen får bo kvar och att hon är den som måste flytta, trots att det är mannen som begått ett brott.

Fruktlösa kontaktförsök

Efter det här följer en rad kontaktförsök till polisen då väninnorna försöker få hjälp för att Eva skall få sina saker tillbaka.

Det blir oändliga samtalsköer och vidarekopplingar som inte leder någonvart.

Socialen hjälper då till genom att ringa och beställa polishjälp. De kommer överens om att polisen skall träffa Eva och Siv utanför lägenheten en viss dag ett visst klockslag för att ordna med flytten.

Hjälp, finns det någon som kan hjälpa mig?

Väninnorna står och väntar på utsatt tid, men ingen kommer. De har inte heller något telefonnummer dit de kan ringa och polisen har inte hört av sig.

Som tur var har de en plan b. En bekant följer efter mannen för att kolla att han kliver på bussen och åker till sin studieplats på morgonen.

Hen kollar att mannen verkligen går in i skolan, och sedan är kusten klar.

Under tiden går de in i lägenheten och plockar med sig det Eva behöver.

På en dryg timme får de flyttat det viktigaste och de lämnar nyckeln på bordet i lägenheten.

Offret får straffet

Trots att Eva är lättad gråter hon och har svårt att sova.

Det dyker dessutom upp räkningar i hennes namn från den gamla lägenheten, även om det inte är hon som använder elektriciteten eller vattnet där.

Eva bor nu i en etta och tar en dag i taget. Hon försöker klara sig med de möbler, de husgeråd och de kläder hon har.

Eva och Siv har funderat mycket på hur oskyddad man är som utsatt för ett brott.

- Jag vet att folk inte står på mannens sida, men det känns så för den som är med om det, säger Siv.

Varför måste den som misshandlats av sin partner flytta medan förövaren bor kvar i hemmet?

Besöksförbud för bostaden kan vara ett alternativ.