Petter Lindberg: Man kan knappt tro att det är sant – Yrjö von Grönhagen klår alla fiktiva äventyrare

Forrest Gump, Felix Krull eller Baron von Münchhausen i all ära. Men Yrjö von Grönhagens livsöde är så fantastiskt att en författare inte kunnat hitta på en mer svindlande historia.

Litteraturen och filmkonsten är full av svindlare och fantaster, men frågan är om inte den finske äventyraren Yrjö von Grönhagens märkliga liv som äventyrare i Tredje riket överträffar många fiktiva hjältars bravader.

Det är få finländare som kan uppvisa ett så händelserikt liv som Yrjö von Grönhagen (1911-2003). I slutet av 20-talet åker han till Paris för att bli filmstjärna, men när drömmarna grusas sadlar han om och börjar studera etnologi på Sorbonne. Tillfälligheterna för honom till Berlin där naziledaren Heinrich Himmler år 1935 får upp ögonen för denna charmfulla och handlingskraftiga yngling från Finland.

Yrjö von Grönhagen accepterar villigt Himmlers anbud att företa en forskningsresa till Karelen år 1936 och under de kommande åren kommer han med samma lättvindighet att tacka ja till en massa andra uppdrag som tillfälligt ger honom makt, pengar och inflytande.

Jag hade med mig en 5-strängad kantele åt Himmler.

Yrjö von Grönhagen

På samma sätt som nobelpristagaren Thomas Manns romanfigur Felix Krull eller Baron von Münchhausen lurar och skaffar sig fördelar, fintar sig Yrjö von Grönhagen från post till post. Det är inte bara naziledaren Heinrich Himmler som Yrjö von Grönhagen duperar.

Överallt där han drar fram väcker han förtjusning och beundran till den grad att tjänster, pengar och anseende formligen haglar över honom.

En aura av storslagenhet omger Yrjö von Grönhagen som verkligen inte var sen att utnyttja sitt vinnande beteende för att sko sig på andras bekostnad. På 30-talet levde han ett utsvävande liv i Berlin som - vid sidan av Paris - förmodligen var den främsta metropolen om man ville leva och känna sig som en världsvan kosmopolit.

Runt Himmler fanns en massa lycksökare och siare.

Yrjö von Grönhagen

Det mest fantastiska med Yrjö von Grönhagen är ändå att han inte verkar anstränga sig det minsta för att leva upp till omgivningens förväntningar. Så fort han etablerar sig på sin post har han uppnått sitt mål.

Därefter kan han ägna sig åt andra saker som är betydligt roligare än jobbet som kulturattaché eller avdelningschef på det nazistiska Ahnenerbe-institut.

Det är nästan som om Yrjö von Grönhagen medvetet misskötte sig eller helt enkelt var ointresserad av jobben som han tilldelats.

Gång på gång blir Yrjö von Grönhagen avslöjad, vanligtvis efter två år då arbetet börjat hopa sig och de oinfriade löftena blivit så uppenbara, att arbetsgivaren inte sett någon annan utväg än att avskeda honom. Oordning, förvirring och besvikelser är vad Yrjö von Grönhagen lämnar efter sig.

Kanske Himmler var lite klokare, normalare än Hitler.

Yrjö von Grönhagen

Hot om avskedning eller fängelsedomar verkar ändå inte ha avskräckt Yrjö från att upprepa sina piruetter. Charmen, lögnerna och de vaga löftena kom till Yrjös undsättning när han igen behövde ett nytt jobb eller måste fly undan militärmyndigheterna som hotade att fängsla honom.

Yrjö von Grönhagens roll i världshistorien är marginell. Däremot delar han förmågan att alltid befinna sig i händelsernas centrum med sina litterära kusiner Forrest Gump och Allan Karlsson, huvudpersonen i Jonas Jonassons roman Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Vilka finländare kunde ange Himmler som sin vän och beskyddare, vilka finländare kan påstå att de ätit middag med Mussolini i Italien?

Till gruppen hörde Basil Zaharoff, Rasputin och Mussolini…

Yrjö von Grönhagen

Yrjö von Grönhagen verkar ha haft en sagolik känsla för timing och därtill ett bekymmerslöst sinnelag som enkelt tog honom till maktens korridorer. Det var få finländare förunnat att umgås med nazikoryféer eller träffa avdankade diktatorer och presidenter med uttalade nazisympatier.

Någon hade kanske avfärdat Yrjö von Grönhagen som en nyttig idiot som svärmade kring maktens centrum. Men frågan är om inte Yrjö von Grönhagens agerande istället vittnar om en förslagenhet och list som drabbade åtminstone Heinrich Himmler och det finska utrikesministeriet.

Yrjö von Grönhagen lurade många, men gladde förmodligen lika många med sina vidlyftiga planer och sin vurm för mysticismen som vid sidan av charmen och gåpåaraktigheten var hans andliga hemvist.

I ett kristet sammanhang hade man kanske kallat Yrjö von Grönhagen för Messias, en synnerligen självupptagen och självförhärligande figur som trollband sin publik med det de ville höra.

Till en demagogs egenskaper hör att han eller hon förmår formulera exakt det som publiken vill höra. Till publikens mindre goda egenskaper hör en blind lydnad och ibland till och med en omedveten önskan om att låta sig luras.

Skickligt spelade Yrjö von Grönhagen på omgivningens förväntningar och parerade alla tvivel med löften som han inte kunde eller ens hade för avsikt att uppfylla.

En dylik förslagenhet kännetecknar en riktig skojare, så suverän och fantasifull att en författare aldrig förmått skapa en lika gåtfull och komplex figur.