Demonregissörernas tidevarv är över - nu ryter konstvärlden till mot mobbning, trakasserier och förnedring i konstens namn
Den finska film- och teatervärlden genomgår en jordbävning. Efter avslöjandena om filmregissör Aku Louhimies arbetssätt, säger både producenter, teaterchefer och skådespelare att det måste bli ett slut på tystnadskulturen - och att man måste sluta hylla så kallade demonregissörer.
- Det är bra att vi är i en tid där vi bryter tystnaden, säger skådespelaren Sara Soulié, aktuell med filmen Guardian Angel som har premiär nästa vecka.
Soulié har inte själv upplevt något liknande som de skådespelare som har berättat om hur det har varit att jobba med Aku Louhimies, men nog varit i en arbetsrelaterad situation där förtroendet bröts.
- Det är bra att tala om de här sakerna, men det är lika tungt varje gång, säger Soulié.
Filmproducent Leila Lyytikäinen blev fullständigt chockad när hon hörde om hur det har gått till under Louhimies' inspelningar. Sånt får inte ske, man måste ta itu med det omedelbart - men att helt stoppa en produktion är det sista man gör, säger Lyytikäinen.
- Hundratals människor jobbar intensivt och som producent är man ansvarig för lönen som man har lovat betala dem. De pengar man distribuerar som producent är inte heller bara egna pengar - men om något allvarligt händer så stänger man av, slår Lyytikäinen fast.
Ibland får man veta först efteråt och då är svårt att göra något i efterhand. Därför vill Lyytikäinen uppmana folk att komma och prata genast, om något är fel.
Varför hyllar vi så kallade demonregissörer?
Joachim Thibblin, teaterchef på Svenska Teatern i Helsingfors och själv skådespelare, säger att det är en bra fråga varför man både inom branschen och inom kritikerkåren har hyllat så kallade demonregissörer.
Thibblin var själv med som skådespelare i Åbos stadsteaters uppsättning av Tjechovs Körsbärsträdgården 2012, som regisserades av den ukrainske regissören Andriy Zholdak.
- Det var en helt fruktansvärd process med mobbning och trakasserier, men uppsättningen blev hyllad av medierna. Demonregissörer är ett tabubelagt ämne, speciellt kritikerkåren i vårt land just då ville inte se det. Det är som om man ska få göra konst till vilket pris som helst. Det tycker jag att är helt oacceptabelt, både som skådespelare och nu chef, säger Thibblin.
Vi är så vana vid att "the show must go on", så man biter ihop
Joachim Thibblin
- I Körsbärsträdgården förekom kraftig mobbning av regissören mot skådespelarna. Zholdak hade ett obegripligt sätt att regissera, vissa av de kvinnliga skådespelarna skulle sitta bredvid honom hela tiden, han kunde inte regissera om han inte hade en kvinnlig tolk. Skådespelarna var väldigt rädda. Själv hade jag en annan status eftersom jag var chef på en annan teater (Åbo Svenska Teater), men jag höll på att bli galen, säger Thibblin.
Eftersom Joachim Thibblin inte kunde tolerera det som pågick, blev han åsidosatt och förbjuden att spela i premiären. Arbetsskyddet var på plats, men ingenting kom fram och ingenting kom ut. Det sattes aldrig stopp och processen fick pågå i nästan ett år, säger Thibblin.
- Det som gjorde mig extra upprörd, är att den sen ändå hyllades så stort. Jag talade med ledande recensenter och sa att så här håller man på, på en offentligt institution i Finland, men de ville hylla Zholdak som det stora geniet. Det här är nog en pik till kulturjournalister som inte ser eller befattar sig med strukturerna bakom en uppsättning, säger Thibblin.
- Det handlar om en inbyggd rädsla, som jag förstår, säger Thibbblin. Vi är så vana vid att "the show must go on", så man biter ihop.
Vi ska som skådelspelare knipa käft och bara jobba, men jag kan inte acceptera det själv, och vill inte stå för det som ledare.
Relationen mellan en skådespelare och en regissör
- Att säga emot en regissör som skådespelare är jättesvårt, eftersom vi alltid drivs av risken att göra det värre för oss själva. Att i månader jobba med en regissör som "hatar" en, är den värsta situationen för en skådespelare och då känns det lättare att tänja på sina egna gränser, säger skådespelare Linda Zilliacus.
- Det som händer när en regissör hotar och tröttar ut en skådespelare för att nå ett uttryck, är att man fråntar skådespelaren alla sätt att själv göra sitt arbete. Det är väldigt nedvärderande.Vårt jobb är att levera det som regissören vill ha, men det är inte en metod att plåga någon tills den människan går sönder, och sen säga "oj vad det blev vackert", säger Zilliacus. Det går både snabbare och enklare om regissören säger: "här behöver jag väldigt stor sorg".
Vi har en kultur av att skapa riktigt våldsamma filmer, som i hemlighet matar en kultur som dyrkar våld mot kvinnor
Linda Zilliacus
En skådespelare behöver arbetstillfällen för att utvecklas, för om man bara spelar "pigan" år efter år händer ingenting.
- Det är det som demonregissörerna lovar oss, att de ska tänja våra gränser, och lyfta oss som konstnärer till en ny nivå. Det finns en längtan i varje människa att bli bättre, och man hoppas att en svår utmaning ska göra en bättre. Då har man av egen fri vilja gått med i en produktion, och blir det kämpigt så tänker man att jag har själv valt det här, nu måste jag stå ut, säger Zilliacus.
Finland lider också av en kultur där våld mot kvinnor är ett starkt element, säger Zilliacus, och menar att de riktigt våldsamma filmerna är farliga.
- Vi har en kultur av att skapa riktigt våldsamma filmer, som i hemlighet matar en kultur som dyrkar våld mot kvinnor. En massa människor är attraherade av våld och därför säljer det, säger Zilliacus.
Rädslan för att vara besvärlig
Medan många regissörer kanske beundras just för att de är besvärliga, är flera skådespelare rädda för att bli betraktade som just det.
- Som ung kvinnlig skådespelare med en manlig regissör är man väldigt rädd för att blir stämplad som diva, snobbig, eller för krävande, säger Sara Soulié. Man går nästan med på allt, minusgrader och sommarklänning, något som just och just är ok för stuntkoordinatorn, till exempel.
Det borde finnas en klar kanal via vilken man kan gå, en slags förtroendeman på plats, någon som man kan lita på. Nu är det ofta sminkösen eller dräktskaparen som är den närmaste en skådespelare har, de vågar sen kanske gå till regissören. Väldigt sällan vågar du som ung skådespelare gå till en regissör, säger Soulié.
Ofta går man kanske bara med på saker fast det ibland är jättetungt. Därför att "det bara är så", och för att det inte finns så mycket jobb i branschen, säger Soulié.
Skådespelarna saknar kollektivavtal för filmjobb
Ett annat problem inom branschen är att skådespelarna i Finland inte har något kollektivavtal då de jobbar med film. Det har alla andra yrkesgrupper, men inte skådespelarna, även om det nog finns lönerekommendationer.
Enligt filmproducent Leila Lyytikäinen är det en självklarhet att ingen ska trakasseras och att arbetslagstiftningen ska följas. Som ledare har man kanske tagit för mycket för givet att regler och lagar följs, säger hon.
Som ung kvinnlig skådespelare med en manlig regissör är man väldigt rädd för att blir stämplad som diva, snobbig, eller för krävande
Sara Soulié
- Vi ledare ska se oss i spegeln, säger också teaterchef Joachim Thibblin. Man borde också se över utbildningen, ska vi bara bejaka allt som gör det svårt att träda fram? Det krävs en omstart i processerna, vi måste synliggöra spelreglerna och berätta för folk vad de har rätt till. Som arbetsgivare måste vi ta ett större ansvar för hur vi bemöter dem som kommer från teaterskolan, säger Thibblin.
Turkka-traumat måste bearbetas
Finsk teater lider ännu av ett Turkka-trauma, slår Joachim Thibblin fast.
Jouko Turkka var en ökänd regissör, teaterchef och professor på Teaterhögskolan i Helsingfors. Han var verksam från 70-talet framåt.
Han blev känd för sin provokativa stil som var avsedd att chockera publiken genom att pressa skådespelarna till bristningsgränsen.
- Vi har en lång teatertradition som är fysisk, och Turkka-åren drar ännu en stor skugga över branschen. Regissörernas egon har fått för mycket utrymme. Det finns säkert, som i alla branscher, fel människor på fel befattningar. Jag är väldigt glad över att diskussionen nu har kommit ett steg vidare, säger Thibblin.
' /%3E%3C/svg%3E)
